Igår var jag och resten av min familj på bio. Vi såg filmen från Håkan Hellströms fantastiska konsert på Ullevi i somras.
Det gav glädjepirr i hela mig att från bioduken få återuppleva ljuvliga minnen från den dagen i somras. En konsert där man i allra högsta grad kände sig som deltagare i upplevelsen när man var på plats. En makalös sång- och glädjefest som jag aldrig kommer att glömma. Musiken och människorna. Glädjen och tårarna. Underbara närbilder i filmen på Håkan med band och gäster som fastnat på min näthinna nu.
Ja, som att flyttas tillbaka i tiden till när ljuset inte ville ta slut ens när natten smög sig på.
För att efter filmen landa utanför Filmstaden i ett gråkallt, blött och mörkt Jönköping.
Tack för musiken!
