Mildare väder och våren är långsamt på väg, läser jag idag på nätet.
Det känns hoppingivande.
Jag är så trött just nu på snön och kylan.
Höll på att halka omkull två gångar på förmiddagspromenaden med Mimmi idag. Trots att jag hade mina bästa och mest halkfria kängor på mig. Det är is under snön och snön är isig också.
Jag längtar efter sol, att se gräs igen och efter blommande tussilago och vårlökar. Att kunna sitta och njuta i det inglasade uterummet en solig dag i början av mars. Dricka té och lyssna på fågelsång. Fast fågelsång är det redan därute. En föraning om allt det härliga som väntar oss.
Igår körde jag förbi Vättern. Den böljade rejält och jag blev glad. Jag önskar att Vättern inte lägger sig i år. Då får vi en varm och tidig vår i Vätterbygden. Vättern fungerar ju som en värmereservoar de år som den inte lägger sig. Och tvärtom de år som den lägger sig.
Den bästa trösten just nu är att jag vet att ingen vinter varar för evigt.
Det handlar om att hålla ut.
Som med mycket annat här i livet också.
