ÄNTLIGEN fick de ut min vaxpropp på sjukhuset!
"Det syns att du haft vaxproppen länge", sa öronläkaren till mig.
Jag tänker att det är troligen stressen jag haft som gjort att jag inte själv uppmärksammat tidigare att den var där, vaxproppen, i mitt öra. När jag började slappna av kände jag smärtan.
Så gör stress, blockerar våra känslor. En överlevnadsmekanism som på längre sikt kan ställa till det ordentligt i oss människor. Den här gången handlade det i alla fall "bara" om en vaxpropp och en hörselgångsinflammation. Även om det har varit smärtsamt och tröttande är det ändå inget farligt.
Jag hör inte som jag ska fortfarande, på grund av inflammationen i hörselgången. Jag har fortfarande smärta i örat. Fast trycket är mindre därinifrån nu. Jag ska droppa cortison i örat ett tag till.
Nu kommer det bara att bli bättre ... och bättre ... och bättre!
Jag känner mig tacksam! Glad!
