TILLIT
Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet
Där
i det yttersta av det skyddslöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund
(Peter Curman)
lördag 26 maj 2012
Tillit
TILLIT
Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet
Där
i det yttersta av det skyddslöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund
(Peter Curman)
Slänga böcker och sorgearbete
Nu är det redan pingstafton kväll.
Jag var på Plantagen och köpte rosa pelargoner till mammas grav idag.
Hade tänkt plantera dem idag också, fast kände att jag inte orkade det. Så ont i mitt öra och svårt att höra.
Jag somnade i soffan när jag kom hem.
Åt middag.
Somnade igen och sov ett par timmar.
Mycket ovanligt för att vara jag. Fast jag tror att jag behöver det. Sova.
Drömde en mycket otäck mardröm. Att jag var jagad, blev skjuten, blödde och kände mig hotad till livet. Vaknade stel av skräck.
Hade konstigt nog ändå fått en energikick av drömmen och sömnen på något sätt.
Slängde iväg hela mitt gamla lexikon från Bra Böcker i 24 delar.
Jag minns hur lycklig jag var när jag började samla på det lexikonet, hur rik jag kände mig då. Det var när jag hade börjat på mitt första jobb. Med lexikonet fick jag två böcker i varje paket. Jag minns fortfarande känslan när jag bar hem de där bokpaketen och glädjen jag kände när jag öppnade dem. Hur jag bläddrade försiktigt i dem, kände hur jag längtade efter att lära mig saker.
Nu finns Internet och de gamla gröna lexikonen från Bra Böcker har inget som helst värde längre. Världen har också förändrats så allt i lexikonen stämmer inte längre.
Jag har frågat både i bokantikvariat och Erikshjälpen, fast ingen vill ha dem. Så jag har bestämt mig för att slänga dem sedan länge. Idag gjorde jag det.
Det kändes bra.
Som att jag fick ur mig en massa annat också samtidigt.
Känslor.
Jag kan känna igen sorgeprocessen i mig själv från tidigare perioder av sorg i mitt liv. Hur det dyker upp lust till förändring plötsligt. Längtan efter att göra mig av med. Längtan efter att ta in nya saker i mitt liv.
Jag följer mitt hjärtas längtan och lust så långt det är möjligt nu.
Jag vet att det är något i mig som läker. Långsamt.
Jag var på Plantagen och köpte rosa pelargoner till mammas grav idag.
Hade tänkt plantera dem idag också, fast kände att jag inte orkade det. Så ont i mitt öra och svårt att höra.
Jag somnade i soffan när jag kom hem.
Åt middag.
Somnade igen och sov ett par timmar.
Mycket ovanligt för att vara jag. Fast jag tror att jag behöver det. Sova.
Drömde en mycket otäck mardröm. Att jag var jagad, blev skjuten, blödde och kände mig hotad till livet. Vaknade stel av skräck.
Hade konstigt nog ändå fått en energikick av drömmen och sömnen på något sätt.
Slängde iväg hela mitt gamla lexikon från Bra Böcker i 24 delar.
Jag minns hur lycklig jag var när jag började samla på det lexikonet, hur rik jag kände mig då. Det var när jag hade börjat på mitt första jobb. Med lexikonet fick jag två böcker i varje paket. Jag minns fortfarande känslan när jag bar hem de där bokpaketen och glädjen jag kände när jag öppnade dem. Hur jag bläddrade försiktigt i dem, kände hur jag längtade efter att lära mig saker.
Nu finns Internet och de gamla gröna lexikonen från Bra Böcker har inget som helst värde längre. Världen har också förändrats så allt i lexikonen stämmer inte längre.
Jag har frågat både i bokantikvariat och Erikshjälpen, fast ingen vill ha dem. Så jag har bestämt mig för att slänga dem sedan länge. Idag gjorde jag det.
Det kändes bra.
Som att jag fick ur mig en massa annat också samtidigt.
Känslor.
Jag kan känna igen sorgeprocessen i mig själv från tidigare perioder av sorg i mitt liv. Hur det dyker upp lust till förändring plötsligt. Längtan efter att göra mig av med. Längtan efter att ta in nya saker i mitt liv.
Jag följer mitt hjärtas längtan och lust så långt det är möjligt nu.
Jag vet att det är något i mig som läker. Långsamt.
Vaxpropp och hörselgångsinflammation
Igår var jag på vårdcentralen igen och sköljde örat där vaxproppen sitter. Tyvärr hjälpte det inte. Vaxproppen sitter där den sitter.
Först sköljde man örat igen (3:e gången nu). Sedan försökte en läkare att suga ut proppen. Fast inget hände.
Nu får jag droppa cortison i örat igen. Nytt läkarbesök på måndag.
Yrseln, värken och illamåendet som det blir av hörselgångsinflammationen är verkligen tärande på mitt psyke och tålamodsprövande. Regnet som föll i morse kändes som hammarslag i mitt öra. Det gjorde så ont, det bultar och värker som att jag har fått en smäll på örat. Fast det har jag ju inte. Det är bara som det känns.
Jag får väl se det som en utmaning. Fast jag känner som att jag har haft lite för många av livets utmaningar för tätt inpå varandra den senaste tiden. Jag har inte så stor marginal numera.
Just nu känner jag mig som en gnällspik. Liten och ynklig och frustrerad över suset, dunkandet och smärtan i mitt öra.
Jag längtar efter att kunna njuta av musik igen.
Samtal med människor.
Att orka med livet därute.
Först sköljde man örat igen (3:e gången nu). Sedan försökte en läkare att suga ut proppen. Fast inget hände.
Nu får jag droppa cortison i örat igen. Nytt läkarbesök på måndag.
Yrseln, värken och illamåendet som det blir av hörselgångsinflammationen är verkligen tärande på mitt psyke och tålamodsprövande. Regnet som föll i morse kändes som hammarslag i mitt öra. Det gjorde så ont, det bultar och värker som att jag har fått en smäll på örat. Fast det har jag ju inte. Det är bara som det känns.
Jag får väl se det som en utmaning. Fast jag känner som att jag har haft lite för många av livets utmaningar för tätt inpå varandra den senaste tiden. Jag har inte så stor marginal numera.
Just nu känner jag mig som en gnällspik. Liten och ynklig och frustrerad över suset, dunkandet och smärtan i mitt öra.
Jag längtar efter att kunna njuta av musik igen.
Samtal med människor.
Att orka med livet därute.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)