Bejaka det vilda

"Människan vantrivs i kulturen. Människan trivs i det vilda".

(Sigmund Freud)

Skrivet med inspiration från en av mina vänner i FB. 

Kanske är Freuds ord en del av svaret på att så många människor i Sverige mår psykiskt dåligt idag? Kanske för att vi tvingas in i regler, normer och värderingar som inte stämmer med vad det är att vara människa?

Född fri.

Född med rätten att få vara människa.

Född med rätten att få vara jag.

Spindlarna och jag

Jag ser spindeln i handfatet först när jag redan släppt på vattnet. Han kämpar för att ta sig upp för den glatta ytan. Komma bort från vattnet. Jag känner med spindeln. Stänger av vattnet en stund. Låter honom klättra till sin trygghet.

Ofta skriver jag om alla rädslor som jag har. För att ta blodprov. Gå till tandläkaren. Flyga. Och jag vet inte allt.

Fast jag kan ärligt säga att jag känner ingen rädsla alls för spindlar. Tvärtom. Jag tycker rent av om dem. Beundrar dem. Älskar att få se ett spindelnät en disig morgon. Eller glittrande i solljuset. Beundrar spindelns förmåga att spinna konstverk. Även om det är med avsikten att fånga ett byte.

Nu talar jag om spindlarna i Sverige. De är ju inte giftiga för mig. Fast man kan vara rädd för spindlar i alla fall. Som en nedärvd instinkt.

Att ha spindlar inomhus ska vara ett tecken på att husets klimat är bra. Att där inte är för fuktigt, har jag läst.

Det känner jag tacksamhet över varje gång jag ser en spindel. Spindeln visar mig att jag bor i ett friskt hus.