"Kan det vara så att vi mår så dåligt i Sverige, därför att man inte får må dåligt i Sverige?"
Den frågan ställer prästen Annika Borg i en bok som jag läste igår innan jag somnade.
Vad tror du?
Kan vi bli sjuka av att inte tillåta oss och andra människor att ha kriser, att visa svaghet, sjukdom, sorg och ångest?
Kan vi genom att hålla uppe masken av att vara starka och friska, fast
att vi inte känner oss så inuti, reagera med fysisk eller psykisk
sjukdom?
Kan vi då också, genom att tillåta oss själva och
andra människor att få krisa, vara svaga, sörja, ha ångest och vara
sjuka, må bättre som människor?
Går vägen till styrka genom svaghet?