Double J Cherrycoke är en flitig läsare av min blogg. Nu har hon bett mig svara på elva frågor här i min blogg. Tanken är att jag sedan ska be elva andra bloggare svara i sin tur på frågor som jag själv hittar på. Fast jag avstår från att välja ut några särskilda bloggare, jag har inte riktigt kraft att göra det just nu efter allt som varit kring min mammas död.
Tack, härliga, goa, varmhjärtade Double J för att du tänkte på mig och min blogg.
Så här ser den egentliga uppgiften ut. Den som vill kan ju plocka in idén i sin egen blogg.
- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
- Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
- Create 11 new questions for the people you tag to answer.
- Go to their page and tell them they’ve been tagged!
- Do not tag back to the person who has already tagged you.
Det här är frågorna som jag har fått från Double J, och mina svar på dem:
- Beskriv ditt drömboende - Oj, drömboende ..., hmm, om jag skulle flytta vill jag bo bekvämt och lättskött nära havet eller Vättern, nära naturen och med åtminstone en liten gräsplätt där jag kan ha en syrenbuske och lite blommor. Lägenhet eller ett litet hus spelar ingen roll för mig.
- Vilken är ditt värsta hår-minne? - Mitt värsta hårminne är nog den gången som min mamma klippte luggen på mig när jag var en liten flicka. Hon tyckte att det var lika bra att klippa den riktigt kort när hon ändå klippte mig. Så jag hade kanske 1 (en) cm lång, eller nja, mera kort lugg då. Jag minns att jag tittade mig i spegeln och tyckte att det såg hemskt ut. Sen var det också en skräckupplevelse att den första skoldagen i första klass gå till hårfrisörskan och klippa av mitt midjelånga hår till en kortkort twiggy-frisyr, för att det skulle vara lättskött när jag blev skolflicka. Jag ville själv klippa mig så kort då, fast jag förstod inte hur kallt och kalt det skulle kännas om mitt huvud. Jag grät mig till sömns den kvällen, kände mig helt naken på huvudet och saknade mitt långa, långa hår. Nästa morgon kände mina klasskamrater i skolan inte igen mig. Fast jag var inte ledsen länge för det med håret, bara en enda kväll, som jag minns.
- Om du fick välja att vara ett bakverk, vilket skulle du vara och varför? - Om jag skulle vara ett bakverk skulle jag vara ett vaniljhjärta för att jag älskar vaniljhjärtan.
- Favorit-designer för Kläder- vem och varför? - Favoritdesigner för kläder, då väljer jag Noa-Noa som jag tycker skapar kläder som får mig att känna mig som att jag hamnar i en annan tid eller i en vacker kostymfilm. Jag älskar Noa-Noas kläder fast handlar där bara när det är rea. Jag brukar stå och titta och njuta av de vackra kläderna i affärens skyltfönster ibland.
- När startade ditt klädintresse? - Mitt klädintresse startade tidigt i mitt liv. Troligen redan när jag föddes.
- Välj: För resten av ditt liv att vara flint eller måsta äta en gräshoppa varje dag under ett år. - Vilken lätt fråga. Så klart att jag äter en gräshoppa varje dag under ett år, utan minsta tvekan. Jag tycker att det låter gott att äta gräshoppor, det knastrar nog mellan tänderna, tror jag.
- Favorit tv program/serie - "Big Bang Theory", "America´s funniest home videos", "Allsång på Skansen" och "Så ska det låta".
- Nämn tre personer som inspirerar dig och hur - Astrid Lindgren för hennes mod, hennes berättarförmåga, hennes engagemang för barnen och för hennes humor. Sven Wollter med sin visdom, sin kraft och samtidigt sin skörhet, sin förmåga att ryta ifrån för de svagas skull och inte minst för den fantastiske skådespelare som han är. Lena Maria Klingvall som jag hade lyckan att få möta och intervjua i höstas, för att hon bevisar att ingenting är omöjligt, det handlar bara om att vilja, vara envis och att vara kreativ. Jag skulle kunna räkna upp många fler människor här som inspirerar mig. Det finns så många fantastiska människor att inspireras av, inte minst inom idrotten, tycker jag. Stefan Holm, höjdhopparen som också gjorde det som andra tyckte var omöjligt. Han skulle inte kunna hoppa så högt som han gjorde eftersom han var så kort, fast han gjorde det i alla fall. Jag tänker också på Stefan Livh, målvakten i mitt favoritlag HV71, som tyvärr dog så tragiskt i höstas. Han var en underbar människa, en fantastisk hockeymålvakt, tävlingsmänniska fast ändå så ödmjuk, så generös. Och när andra försökte att hetsa honom med elaka ord under spelet, svarade han dem alltid som den störste vinnaren av dem alla; med ett leende.
- Vad ville du jobba med när du var 13 år? - När jag var 13 år vill jag bli journalist eller författare. Så inget nytt under solen, där inte.
- Döv eller stum? - Döv. En period i mitt liv förlorade jag förmågan att kunna uttrycka mig i ord. Det var hemskt, bland det värsta jag varit med om, att inte kunna nå fram till andra människor, att inte kunna göra min röst hörd. Döv vet jag inte hur det är att vara, så därför är det ju det som jag vill prova i så fall, det andra tror jag att jag redan har en aning om hur det känns.
- Hur skulle du leva ditt liv om du fick veta att du aldrig kunde dö? - En mycket klurig och knepig fråga. Jag skulle troligen leva mycket mera riskfyllt än vad jag gör idag. Jag skulle prova att bestiga Mount Everest för att se hur det ser ut däruppifrån. Det gör ju inget om jag trillar ned, eftersom jag inte kan dö. Jag skulle hoppa fallskärm och jag skulle rädda människor i krigszoner. Jag skulle engagera mig i något för barn och unga som lever i problemfamiljer. Sedan skulle jag börja skriva på en roman i 30 delar. Jag skulle bygga mig ett hus nära havet där jag skulle bo. Jag skulle plantera träd och resa runt i världen. Eftersom jag har så gott om tid så kanske jag helt enkelt går jorden runt. Om det nu går att göra det. Jag får köpa mig ett par bra vandringskängor och prova. Jag skulle också hälsa på pingvinerna i Sydpolen och besöka Antarktis och jag skulle bli naturfotograf i regnskogen.
