Livsglädje för mig

Meditera, yoga, musik, skriva, läsa lite, mina husdjur, promenader och naturen. Det hjälper mig att lyfta när livet och smärta ibland tynger mig.

Lite choklad, en mugg gott te och en fin vän ger också värde åt livet för mig.

Gamla surdegar

Idag rivstartade jag dagen med att skjutsa dottern till hennes jobb i Taberg. Hon hade missat bussen med några sekunder. Där vaknade jag till snabbt.

Jag har sovit gott inatt. Sömn, du gudagåva, vilken kraft du ger mig!

Idag är jag hemma och tar tag i gamla "surdegar". Sådant som har släpat efter under hösten. "Surdegarna" blir allt färre. Det gör gott i mig. Det finns inget bättre sätt att bli av med "surdegar" än att just ta tag i dem, tycker jag.

Det är telefonsamtal som jag ringer, det är tvätt som jag tvättar, det är en del jobb kring Skrivklådan.

Det är också mentala "surdegar" som jag tar tag i nu.

Det känns befriande.

Det lättar.

Jag andas.

Jag flyger på lätta vingar.



(P.S. Om du kanske känner dig lite förvirrad i min blogg, så är det så att jag har bytt tillbaka till den gamla layouten igen, av olika skäl. Jag önskar att du ska trivas här i alla fall).

Lugn söndag för att hämta kraft

En vilodag i veckan var länge något som jag drömde om. Idag lever jag min dröm nästan varje vecka. Jag älskar att kunna ta mig en dag i veckan för att bara slappa, strosa runt i morgonrocken så länge som jag har lust, ha tid för eftertanke.

Jag tror att en vilodag i veckan skulle göra oss gott som människor, vilken dag man än väljer att vila eller ta det lite extra lugnt. Själv så mår jag allra bäst om jag kan ha min vilodag en fredag, innan helgen. Men vilken dag som helst av vila och avkoppling ger mig kraft till andra dagar i veckan.

De här senaste dagarna har jag unnat mig extra mycket vila. Jag har tre dagar som känns tuffa framför mig. Måndag är det besök hos min läkare. Tisdag är det bedömningsbesöket hos Försäkringskassan när det gäller min utförsäkring. Onsdag har jag fått tid för möte hos min psykolog. Jag kontaktade honom eftersom jag mådde så dåligt när jag fått brevet om mötet på Försäkringskassan att jag kände skakningar inuti mig själv igen. Det har jag inte känt sedan min mamma blev svårt sjuk förra vintern.

Jag är tacksam att min psykolog finns kvar fortfarande på sjukhuset här i stan. Han har varit den som hjälpt mig mest av alla genom åren sedan jag blev utmattad. Han var en period rent av min livräddare. Nu är det kanske tre år sedan jag mötte honom sist. Jag känner stor tacksamhet att det finns människor att söka sig till under perioder när livet tynger mer än vanligt. Att det fortfarande finns "lyssnare" i vår tid.

Promenera mera

Den här årstiden är det viktigare än någonsin att se till att ta sig ut i dagsljuset minst en gång per dag. Allra helst mitt på dagen. Det kan vara avgörande för om man drabbas av en årstidsbunden depression eller inte, så viktigt är det.

Har man möjlighet att promenera nära vatten, hur liten sjö det än handlar om, så är det ännu bättre än att promenera på andra ställen. Bara man kommer ut i ljuset också en gråmulen dag, så får man in mera ljus i själen än om man är inomhus.

Det här är viktigt och jag får påminna mig om det fortfarande varje höst när jag börjar känna av min trötthet sedan utmattningen. Tröttheten som inte minst känns som tröga tankar och ibland initiativlöshet.

Själv så bryr jag mig inte så mycket om var någonstans jag promenerar. Ofta blir det runt kvarteret där jag bor. Jag tycker inte att det känns tråkigt att gå samma runda gång på gång. Det finns alltid nya saker att upptäcka också i kända fotspår. Inte minst i naturen. Men ibland blir det en promenad vid Vättern eller nära den lilla sjön där jag bor. Efteråt känner jag mig gladare och maten smakar bättre.

Rörelse är liv. Liv är rörelse.

Dagen efter Afrikansk dans

Igår dansade jag Afrikansk dans på Vätterstranden. Idag är jag öm i ryggen precis där ledaren sa att man skulle vara öm om man gjort rörelserna rätt. Jag känner mig väldigt glad och energisk efter att ha dansat igår kväll. Jag har länge velat prova Afrikansk dans. Det var härlig rytm och man fick svänga på både det ena och det andra. Till slut hamnade jag nästan i ett transliknande tillstånd. Tänk som jag längtat efter detta hela den långa vintern! Utegympa på Vätterstranden en solig sommarkväll.

Friskis & Svettis i Jönköping har gratis utegympa på Vätterstranden både tisdags- och torsdagskvällar hela sommaren. Igår kväll var där kanske 150 kvinnor och två män. Märklig könsfördelning, tänkte jag. Män kan väl också dansa Afrikansk dans... eller kan de inte det, män? Skaka på rumporna?

Idag är jag bara timmar från min semester. Eftersom jag är min egen chef bestämmer jag ju själv när jag börjar semestern. Jag har kvar lite finputs på den sista artikeln. Det får vänta tills det är lite svalare. Min hjärna har svårt att jobba i den här 30-gradiga värmen. Och jag vill ta vara på varje solig dag som jag får. Därför är jag mest i trädskuggan därute nu. Eller på Vätterstranden.

Imorgon ska äldsta dottern åka hem från London. Jag läser att det är storstrejk på gång där. Det kan bli långa köer på flygplatserna. Det ska bli skönt när hon är hemma i Sverige igen.

Ge dig glädjen

Det luktade nybakat när jag klev in hos mamma igår. Min sega mamma, eller stål-mormor som vi kallar henne numera, stod vid spisen och hade precis tagit ut en sockerkaka ur ugnen. Hon överraskar mig varje dag nu med sina framsteg. Det är svårt att fatta att hon nyss var så dålig som hon var.

Men tack vare all bra hjälp hon får nu med det tyngre arbetet, orkar hon göra det hon tycker är roligt. Det blir en positiv spiral, också för oss som är runt omkring henne. Lyfter man en människa, lyfter man ofta också flera andra samtidigt.

Gör varje dag något jag blir glad för, brukar jag försöka tänka. Antingen det nu är att baka en sockerkaka eller vandra i en blomsteraffär full av vackra planteringar och tulpanbuketter, som jag gjorde igår.

Idag ska jag plantera mina blå penséer i den stora grå korgen. Jag ska sätta den i uterummet mitt framför ögonen, sitta där i solen och njuta! Lyssna på min snarkande katt som sträcker ut sig på det grå fårskinnet på bänken intill den blå husväggen.

Bra tid för yoga

Just den här årstiden, mellan vinter och vår, är särskilt bra för att göra yoga, har jag läst. Vi har dragit ihop oss i kylan, både rent fysiskt i våra kroppar men också ofta inuti våra själar under allt mörker.

Yogan stretchar oss både fysiskt och mentalt. Nu efter julhelgerna har jag plockat fram min yoga-DVD med Blossom Tantoon. Jag mjukstartar med ett par övningar varje dag eftersom jag haft uppehåll i yogan en period. Jag blir förvånad över hur snabbt jag känner igen rörelserna, hur lätt det går att hitta till yogaandningen. Det är så med något man gjort en period i sitt liv, att det går ofta lättare att plocka upp det igen än man kan tro. Det handlar helt enkelt om att bara sätta igång och göra det. Hjärnan minns. Kroppen minns.

Efteråt, när jag gjort yogan, njuter jag av att känna mjukheten i min kropp, lugnet och friden i min själ och hur all stress rinner av mig. Jag blir fokuserad och mottaglig för vad jag känner i mitt hjärta och hur jag mår.

Det yogan gjort för mitt tillfrisknande efter min utmattning har ingen läkare och inte någon medicin hittills kunnat göra. Det var bland annat Blossom som fick mig att testa yoga för kanske sex år sedan. Jag hörde henne berätta i TV om sina ryggbesvär och vilken hjälp yogan gett henne, hur den gett henne tillbaka rörligheten igen. Samma sak händer med mig när jag tränar yoga regelbundet, jag blir mycket rörligare, smidigare och så småningom smärtfri.

Jag hörde också om yoga i ett program på TV. Det var en kvinna som överlevt en flygplansolycka och levde med ständiga mardrömmar och ständig ångest sedan den händelsen. Hon började träna yoga och den obehagliga livshotande händelsen som satt sådana spår i henne läktes ut så att hon fick ett bra liv igen.

Jag minns att jag tänkte, "Kunde hon som varit med om en flygplansolycka må bättre genom att träna yoga, då är det i alla fall värt att prova det också för mig. Livshotande händelse som livshotande händelse. Trauma som trauma".

När mitt liv börjar krisa vet jag idag vad jag behöver göra för att hitta tillbaka till mitt riktiga jag igen. Det ryms i ett enda ord. Yoga.

Då när jag provade yoga allra första gången på Friskis & Svettis i Jönköping var där bara ett fåtal deltagare och ett enda pass. Idag finns det flera pass i veckan och det är många deltagare. Dessutom finns det yoga på många andra olika ställen i Jönköping idag, inte bara på Friskis & Svettis. I lokalpressen idag läser jag om fullbokade yogapass i hela landet. Det är fler än jag som har upplevt vad yogan betyder för oss som människor i den tid vi lever i just nu. En annan sak är riktigt, riktigt bra med yoga; man är aldrig någonsin för gammal för att börja träna yoga. Och jag tror, på riktigt, att man känner sig ung längre genom att träna yoga. Man hittar spänsten i både sin kropp och sin själ.

Yoga gör mig lugn och lycklig

Idag vaknade jag klibbig och stel. Huset är så upphettat nu att det räckte inte med regnet igår förmiddag för att svalka ned det. Inte på långa vägar. Det blev inte så mycket sömn inatt heller, för i huset fanns fem tonårskillar och två tonårstjejer som tittade på en otäck film och skriken i filmen hördes väl upp till mig som sover i rummet ovanför TV:n.

Jag kände mig seg när jag vaknade. Tog en dusch. Lite bättre. Tog fram yogamattan ur garderoben och gjorde fem positioner med yogaandning till. Bland annat positionen på bilden som heter Trädet och som bland annat tränar balansen.

Efteråt kände jag mig så lugn, så lycklig, så harmonisk och jag kände att jag rörde mig långsammare och var så fokuserad när jag gjorde i ordning min frukost.

Yogan var det som för sex år sedan verkligen började verka som en läkande kraft i mig. Då, i början, det första året med yoga för mig, kände jag inte att det hände något särskilt. Jag fortsatte gå dit i alla fall, för jag är ganska envis av mig, ger inte upp i första taget. Det andra året började jag känna lugnet allt oftare. Idag räcker det med några positioner, eller en kort stunds meditation för att jag ska hitta lugnet i mig själv. Ibland räcker det att jag tänker på lugnet och yogan för att jag ska bli lugn.

Det går att träna sig i mycket här i livet. Det går att stressa sönder sig så att kroppen och själen inte känner till något annat tillstånd än det som är stress. Det går att lära sig att hitta det lugna tillståndet igen, vilan, där det blir återhämtning och där man får kraft och energi. Även om det kan ta några år att lära sig det, som det gjorde för mig.

Min kropp och min själ är mitt hus, mitt snäckskal som en snigel har sitt hus på ryggen. Är jag lugn i min kropp och min själ, störs jag inte av den yttre stressen på samma sätt som annars. Det har varit en minst sagt häftig upplevelse för mig att få upptäcka det!

Idag säger jag tack till Blossom Tainton som, utan att hon vet om det, var den person som ledde in mig på yogan. Hon berättade i ett TV-program eller om det nu var en tidning, vad yogan betytt för henne. Och jag minns att jag tänkte; kunde det hjälpa henne, då kan det hjälpa mig. Och så började jag yogakursen på Friskis & Svettis.

Yoga kommer jag att fortsätta med så länge jag lever. Man blir aldrig, aldrig för gammal för att göra yoga. Däremot kanske blir man gammal om man gör yoga. Jag kan ju alltid hoppas. Jag har några "vimsiga" år som jag gärna vill ha kompensation för här i livet, om jag kan få det. Betalning i efterhand, liksom. Det känns som att det är det jag får just nu. För jag känner mig yngre idag än för tio år sedan när jag blev sjuk. Ålder är inte antal år. Ålder är hur man mår.

Halsont, pigg och full av idéer!

!

Idag vaknade jag med halsont halv sju på morgonen. Tog en Strepsils och somnade om igen. Sov till halv tio. Jag vaknade så utsövd och pigg! La mig inte så sent igår kväll heller, även om det var midsommarafton. Lite förkyld är jag, men jag känner mig så pigg! Och då börjar idéerna att strömma fram inifrån mig själv. Det är så härligt att få uppleva det! Flow!

Jag får just nu massor av idéer både när det gäller mitt skrivande och när det gäller annat. Och jag gör det jag har lust till så långt det är möjligt. Det är det allra bästa jag kan göra för mig själv nu när jag har så mycket fri tid. Att följa min lust. Vad jag känner för att göra just i stunden. För vad är det egentligen jag "måste" som människa? Egentligen inte alls så mycket som jag en gång i tiden trodde. Det är så mycket mera som jag "vill" än det jag "måste". Faktiskt. Om jag vågar ställa frågan till mig själv; "Måste jag? Vill jag?".

Idag har jag gjort i ordning en liten mysig skyddad hörna i trädgården. Lite skydd för vinden som så gärna blåser där jag bor. Jag har suttit och tittat på himlen och molnen. En favoritsyssla för mig på sommaren. Moln är fantastiska! De förändras precis hela tiden. Som ett ständigt pågående konstverk däruppe på himlen. Och jag gör som när jag var en liten flicka, jag följer med i fantasin och ser molnet förändras från en drake till en gubbe till ett flygplan till ett träd eller till vad som helst som min fantasi ser att molnet föreställer just i den stunden.

Just i den stunden... därför att i nästa stund är molnet inte detsamma längre. Och blir det aldrig, aldrig igen. Att studera moln är sannerligen att öva sig i mindfullness, medveten närvaro, för mig. Att vara i nuet. Och jag älskar det!

Solrosorna. Hur kom de in i det här inlägget? Jo, jag blir så glad och pigg av att titta på solrosor. Jag önskar att någon annan också blir det. Kanske att man kan behöva det på midsommardagen, beroende på hur midsommaraftonen har varit. Och om man inte är lika utsövd som jag själv är idag.

Jag mindfulnessar

Jag tittar ut genom fönstret. Jag sitter i min fåtölj. Gräset är grönt. Lönnen och körsbärsträdet har knoppar. Jag ser trädgårdsbordet. Jag hör radion i tonåringens rum och min mage som kurrar. Jag ser himlen. Den är mulen. Nu kom en fågel och satte sig i körsbärsträdet. Jag ser flaggstången. Vimpeln hänger. Jag ser två pilfinkar. Jag ser en till pilfink. Pilfinkarna flyger omkring. Nu sätter de sig i körsbärsträdet. Jag hör min mage kurra. Jag skriver. Jag hör fågelsång. Jag känner att jag andas.

Sakta ned farten - Slow down

Det jag skrev om igår i mitt sista inlägg i bloggen, ledde mina tankar vidare. Jag kände att jag ville skriva om att sakta ned farten. Ja, kör gärna lite långsammare i trafiken. Det är ju hastigheten som dödar, säger man. Fast det var inte trafiken jag tänkte på egentligen. Utan mera hastigheten i arbetet. Antingen det handlar om förvärvsarbete, hushållsarbete, trädgårdsarbete eller vilket annat arbete som helst.

Det är när det börjar kännas så där tungt, när andan hamnar uppe i halsen, när stressen sprider sig ut i armar och ben, det är då som jag i stället för som jag gjorde förr, ökade tempot ännu mer, i stället lägger i en annan växel. Och gör precis tvärtom. Saktar ned tempot i stället för att skruva upp det. Det gör skillnad. Ofta känns effekten direkt. Och på längre sikt är effekten kanske det som räddar liv.

Det finns förstås undantag när man inte kan göra så här. Vid akuta livräddningar till exempel. Man får välja sina tillfällen. Fundera över när det egentligen är värt att hålla på i högsta speeden, och när det inte är värt det.

Det kostar på att köra i 150 km/tim dygnet runt. Det kostar på och det är inte värt vad det kostar. Tro mig, för jag gjorde det. Jag körde i högsta hastigheten dygnet runt rakt in i väggen. Jag överlevde. Men jag tänker inte göra om det.

Prova att jobba lite långsammare ibland idag.

Det kanske, kanske till och med skulle kunna skapa ett och annat nytt jobb också. Om vi alla jobbade lite långsammare, var och en av oss.

Den tanken är särskilt fin, tycker jag.

Lättat på ryggsäcken

Jag har ju känt det lite väl tungt i ryggsäcken när det gäller jobbet ett tag nu. Det har fyllts på med den ena tidningen efter den andra som jag ska skriva artiklar till. Och idag kände jag att jag får helt enkelt inte ihop det. Det var för mycket.

Hade det här varit för tolv år sedan, då hade jag öst på för fullt. Gett järnet. Satsat allt. Jobbat snabbare och snabbare och snabbare. Ända tills jag blev yr. Och ännu längre. Ända tills jag gick rakt in i den berömda väggen.

Så gör jag inte längre. Istället så åkte jag in till min chef och sa hur jag kände det och bad honom om hjälp med att planera jobbet. Vi kom fram till en bra lösning, som dessutom blev bra för inte bara mig själv, utan också för andra inblandade personer.

Jag är så glad att jag gör just så här idag. Och att jag gör det utan att tveka. Utan att känna mig rädd för att förlora jobb, status eller känna mig rädd att inte vara omtyckt.

Jag tror att vi skulle våga säga nej lite oftare, där ute i arbetslivet. Ifrågasätta när ryggsäcken känns för tung. Kanske hitta en bättre lösning.

Jag tror att alla skulle bli vinnare på det. Vi skulle må bättre. Vi skulle få mer tid för att ta hand om både oss själva och varandra. Det är min starka övertygelse.

Våga säga nej när du känner att din ryggsäck är för tung att bära.

Våga be om hjälp.

Våga vara lite mindre flitig.

Våga ta bättre hand om dig själv.

Glad och skit samma

Idag vaknade jag jättetidigt, redan vid klockan halv fem och sedan kunde jag inte somna om. För då kom gryningsljuset och lyste in mellan fönsterkarmen och rullgardinskanten. Det är härligt nu, tycker jag, att få vakna till dagsljuset igen.

Det kändes ljust, men när jag drog upp rullgardinen, så var det gråmulet mildväder därute. Fast jag blev glad för det. Det smälter snön och lite skönt är det att få vila ögonen ibland från den starka vårsolen.

Jag känner mig så glad idag! Ibland så undrar jag var alla dessa känslor kommer från. Att liksom bara vakna en helt vanlig torsdag och känna sig glad! Är det hormoner eller är det något annat? Skit samma.

Skit samma, är ett uttryck som jag och Carola övar oss i att använda lite då och då för att ta ned saker och ting på jorden, inte grunna för mycket, inte städa för mycket och absolut inte damma för mycket nu när vårljuset lyser in. Om vi ser att det är väldigt dammigt i ett hörn, så tänker vi "Skit samma" i stället för att damma. Ett litet tips, så här i vårtider, ett annat sätt att leva, kan man säga. Kanske en helt ny livsstil. Skit samma!

Fast allt i livet är inte skit samma. Att få vakna en alldeles vanlig dag och känna sig glad, det är mera Halleluja, tycker i alla fall jag.

Slutslarvat med yogan

Det har blivit lite hipp som happ med min yogaträning den senaste tiden av olika anledningar. Nu får det vara slut med det. Så mycket stress som jag har runt mig just nu, så är det just att ta mig tid för yoga som jag behöver.

Det finns ingen anledning att vänta. Jag kan må bättre redan om en liten stund genom att göra en enda yoga-övning. Hur enkel den än är. Ibland handlar det bara om att unna sig att sitta i en skön vilsam ställning, sluta ögonen, fokusera på andningen från magen. Tills jag känner att stressen flyr till världens ände.

Vilken ska jag ta idag då? Stående hunden eller vilande barnet? Det finns hur många ställningar som helst att välja mellan. Och vill man inte göra någon särskild ställning, så kan man bara sitta där man sitter. Och fokusera på andningen. Att den kommer från magen och inte högre uppifrån. Lugnet sprider sig genom hela kroppen när man får ned andningen i magen. Det är en underbar känsla! Befriande!

Egentid - vad är det?

Egentid - det förstod jag inte vad det var för tio år sedan. Idag vet jag att just egentid är viktig tid. Tid för mig själv. Tid att göra det jag bara har lust för just då i den stunden. Tid för att ta hand om just mig, både min kropp och min själ.

Egentid - det kan låta egoistiskt. För tio år sedan hade jag nog tänkt att det var egoistiskt. Idag vet jag bättre. Idag vet jag, att just om jag ger mig själv egentid, så får jag kraft att ge åt andra.

Därför planerade jag in en hel dag egentid idag när jag planerade in veckans arbete. Vad jag ska göra då, det är min lilla privata hemlighet. Det är nästan att det ingår i begreppet egentid för mig. Att det jag gör då, är lite hemligt för andra. Det handlar ju om mig, min längtan, mina drömmar, min lust och min tid. Egentid.

Egentid en stund varje dag är toppen för kroppen och knoppen! Jag har läst att som kvinna behöver man 1 1/2 timme egentid varje dag för att må bra. Och jag undrar, HUR många kvinnor har det? 1 1/2 timme egentid varje dag? Inte särskilt många, känner jag på mig. Har jag det ens själv?

När jag försöker ta mig min dagliga dos egentid, då kommer det ofta nära personer och undrar vad jag håller på med egentligen. Vill ha svar på frågor, vill ha hjälp med saker. Och de tittar ibland lite konstigt på mig, när jag säger att jag håller på att göra något som jag blir glad av, att jag har egentid.

Fast de har lärt sig, de tar det bättre idag. De vet att jag tar mig den där tiden för mig själv, åtminstone en liten stund varje dag. Vad än de säger. En stund bara för mig själv. Egentid.

Hemma-Spa

Idag har jag en sådan där dag när jag tar hand om mig själv mer än vanligt. Som en sorts hemma-spa-dag för mig själv. Så klart att det skulle vara allra skönast om det var någon annan som tog hand om mig. Men, man kan ju också säga, "Bra kvinna reder sig själv", om man vill.

Jag ska titta till mina fötter, kanske ta ett fotbad. Smörja in mig. Meditera. Dricka mycket (vatten...), le ofta. Göra sånt som jag tycker är roligt, som gör att jag ler eller skrattar. Ge mig ut i luften och det härliga solskenet. Kanske träffa några vänner. Läsa i en bok, kanske en diktbok. Ikväll ska jag duscha. Sedan så blir det krypa ned i sängen. Och känna sig som pånyttfödd innan man somnar.

Jag gillar sådana här hemma-spa-dagar när jag tar hand om mig själv, både till kropp och själ. Jag har inte haft tid för sådana dagar sedan jag var tonåring. Det var studier och det var ungar och det var ensamma mammor och det var heltidsjobb. Och så var det tonåringar. Med mera.

Idag har jag tiden. Och det är alldeles, alldeles underbart, tycker jag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Mitt-i-livet är härligt att vara när man är kvinna!

Sovmorgnar

Idag har jag haft sovmorgon igen. Det känns fortfarande nytt för mig. Jag har nog inte haft sovmorgnar sedan jag var tonåring. Jag är morgonmänniska och brukar vakna vid 6-tiden antingen det är vardag eller helg. Men den senaste tiden har jag kunnat sova till 8-9 på helgmorgnar.

Jag är glad för det. Någon gång har jag fått höra att det är just den där extra sömnen under helgerna som gör att man får ett skydd mot att bli utmattad.

En katt tror jag också är ett bra skydd mot att bli utmattad. Det är rogivande att ha en katt. Det räcker att jag tittar på min katt så känner jag att pulsen går ned. Djur är avstressande. Jag är så glad att jag har min fina katt! Och åt vår Barbie, kaninen också. Även om den inte är min, utan tonåringens.

Egentligen så var det väl bara en sak som fattades idag på morgonen, där i sängen...

Roligt ger energi

"Gör först det som är roligt, så går det andra så mycket lättare sen".

Tänk så länge i mitt liv som jag gjorde precis tvärtom. Först skulle jag göra det nödvändiga. Det roliga skulle vara "moroten", belöningen för att jag varit "nyttig". Oftast var jag så trött av allt "nyttigt" som jag gjort, att jag antingen inte kunde njuta av det roliga eller inte orkade med det överhuvudtaget.

Tänk så mycket roligt jag missade de där åren. När jag prioriterade det nödvändiga och det "nyttiga".

Det nödvändiga och det verkligt nyttiga i mitt liv idag, det är att göra det som är roligt. Gör jag det som jag blir glad av, då får jag energi som gör att allt det andra, det som just jag inte tycker är så roligt, ibland går som en dans.

Glädje göder glädjen och ger växtkraft.