Jag vägrar "fattigdomstänkandet". Hellre dör jag.
Jag är rik. Trots allt.
Det tanken kan ingen eller inget någonsin ta ifrån mig.
Som någon fin vän skrev till mig igår i FB; "Om man kan känna tacksamhet för det man har känner man sig rik. Om man inte kan känna tacksamhet för det man har känner man sig fattig." Jag tycker att det finns mycket sanning i de orden.
Imorgon ska jag gå på bio. Jag ska gå på premiären av "Svensson, Svensson i nöd och lust". Fira att jag är klar med artiklarna till tidningen jag hållit på med de senaste veckorna. Jag känner mig sliten både till kropp och själ nu. Det är hög tid att jag fyller på med så många lustfyllda saker som möjligt. Laddar mina batterier.
Om det var något jag lärde mig redan som liten när vi hade det så knapert och levde på socialbidrag, så var det att det alltid går att hitta glädjeämnen. Naturen, kulturen, biblioteken, böcker och skrivande, att träffa vänner, musiken, motion, dans, det är saker som ger kraft, energi och glädje också i mörkret.
Det handlar om överlevnad. Jag är utförsäkrad men inget blir bättre för att jag gräver ner mig ytterligare. I stället gör jag det jag kan för att fylla mig med tacksamhet och de positiva saker som finns för mig fortfarande i mitt liv.
