Mina tankar om bloggande hos "Bloggare inspirerar", Punctum Saliens

Många av mina bloggtexter genom åren har jag samlat i bloggböcker som jag gett i julklapp till mig själv varje år. 

Idag kan du läsa mina tankar i en nystartad serie; "Bloggare inspirerar" hos kulturtidskriften Punctum Saliens på nätet.

Jag berättar bland annat om vad det betyder för mig som människa att vara bloggare. Också om olika saker som hänt mig tack vare att jag för snart sex år sedan startade bloggen Maskroskvinnan som så småningom fick namnet Maskroskvinnans Tankefrön här på Blogspot.

Varannan månad är det tänkt att Punctum Saliens ska tipsa om en intressant blogg.

Jag känner mig mycket glad och hedrad över att få vara en av de bloggare som lyfts fram.

Ett varmt tack till Elisabeth Jönsson som är ansvarig utgivare för Punctum Saliens och som frågade mig om jag ville dela med mig av mina erfarenheter från att blogga.

Bloggandet har bland annat gjort att jag gjort verklighet av min dröm att ge ut min första egenutgivna bok "Omfamna livet". Boken går att köpa på Bokus, Adlibris, CDON.com, Solentro och här genom min blogg Maskroskvinnan.

Den missförstådda stegräknaren

Häromdagen när jag rensade en hylla full med kablar och teknisk utrustning och gamla mobiltelefoner, hittade jag en stegräknare.

Jag minns att jag var så besviken på den. Fick den aldrig att fungera, hur än jag försökte.

Det är några år sedan. Säkert var det på våren. Du vet den där tiden när man plötsligt av någon märklig anledning kan få lust att börja räkna stegen man tar under dagen.

Till sist la jag, nåja, mera slängde, frustrerad in stegräknaren på en hylla i ett skåp där jag samlar sladdar och batteriladdare, bruksanvisningar och annat till vår tids olika kommunikations- och tekniska prylar.

Idag när jag noga gick igenom vad som fungerade och vad som var värt att behålla i sladd- och prylröran, hittade jag alltså den gamla stegräknaren. I den lilla kartongen som stegräknaren legat i, hittade jag en pytteliten plastpåse. I den lilla plastpåsen låg något mycket litet. Mycket litet och runt.

Ett batteri!

Dagens största skratt fick jag när jag insåg varför stegräknaren inte fungerat förut.

Nu gör den det.

Sen jag satt i batteriet.

Ibland missförstår man saker och ting. Söker felet på fel ställe, så att säga.

Och en slutsats till:

Det är kanske aldrig försent att skapa liv i det man trodde var dött.

Fast bara kanske.