tisdag 5 maj 2020
Lönn
Åh hur längtade inte jag, denna längtan, långa mörka vinterdagar.
Hur längtade inte jag, efter bladens skyddande grönska, lönnens blomklasar mot isblå vårhimmel.
Hur längtade inte jag?
Tack, tack, tack, tack för denna dags grönska.
Tack för livet som öppnar sig igen.
Födelsedag
Min födelsedag firade jag med en bilutflykt till Gränna. Solen sken och värmde frusna själar. Himlen var blå. Det var den dagen träden slog ut i Vätterbygden. Det var så ovanligt vindstilla, så vackert att det kändes som att vara i en tavla. Så overkligt fast så verkligt ändå. Så overkligt som att åren går. Jag är densamma som igår. Och ändå inte. På något konstigt sätt.
Mimmi och mammas grav
Mimmi ville av sig själv vara med på bilden när jag fotograferade blommorna jag planterat. Hon känner sig som hemma här vid mammas grav där vi varit så många gånger nu. Åren går. Minnena består. Och kärleken i mitt hjärta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)