Ikväll kom jag på att jag glömde julgransplundringen när jag slängde ut julen ur huset idag.
Märkligt.
Ända sedan mitt första barn föddes har jag haft julgransplundring varje år. En liten, enkel och väldigt glad julgransplundring med få men entusiastiska deltagare.
Min mamma brukade vara med. Hon kom ofta med bussen till oss och hade med sig särskilt fina chokladfigurer, kottar och tomtar, inlindade i färgglatt, blankt papper som hon hängde upp i julgranen.
Ibland hängde jag dit polkagriskäppar.
Och sedan plundrade vi granen tillsammans samtidigt som vi klädde av den pyntet.
Vi dansade en stund till julmusik för den allra sista gången just den julen.
I år glömde jag alltså julgransplundringen.
Hur i hela friden kunde jag göra det?
Förändringarnas tid är tydligen här i mitt liv. På allvar.
