Mellan 8.000 och 10.000 barn i Sverige har en förälder i fängelse idag. Det är så viktigt att de här barnen får prata om det de upplever. Alldeles särskilt under den tiden som föräldern sitter häktad.
Var inte rädd för att tala med ett barn som har en förälder i fängelse om hur det känns att ha det så. Ställ frågor till barnet och lyssna. Det viktiga är att barnet får uttrycka det han/hon känner. Döm aldrig eller uteslut ett barn för de handlingar föräldern har gjort.
Barn med en förälder i fängelse brinner jag för som människa. Jag var själv en gång barn till en förälder i fängelse. Därför kan jag lätt sätta mig in i de känslor de här barnen beskriver. Därför att en gång kände jag likadant själv. Skammen och att inte kunna tala om sin förälder som andra barn gjorde.
Att inte någon vuxen talade med mig om det som hände berodde troligen på att man på den tiden inte förstod bättre. Man trodde att barn mådde bäst av att inte prata om det jobbiga, eller så var de själva för fega för att tala om det. Så jag bar allt inom mig för mig själv.
Ibland känner jag det konstigt att jag blivit den jag är som människa.
Jag måste vara stark, tänker jag idag.
Fast allt som hände de där åren satte spår i mig.
Förträngda känslor som lever sitt eget liv i mig ibland fortfarande.
I drömmen.
På nätterna.
Vid särskilda tider på året.
När jag mediterar. Fast då tror jag att jag läker samman det trasiga.
Dofter som sätter igång känslor från en tid då jag aldrig förstod det som hände. Då jag aldrig fick sätta mina egna ord på det jag upplevde.
"Skammen var aldrig din". (Jonas Gardell)
