Jag tog massor av lotter fast fick inte en enda vinst på scouternas julmarknad igår när jag var där. Ja, ja, otur i spel, tur i kärlek, sägs det. Sämre kan man ha det.
Att besöka scouternas julmarknad har varit en tradition i min familj ända sedan mina barn var små. De små riktigt gamla röda husen alldeles intill sjön där jag bor kan inte vara mer lämpliga för en julmarknad. På bilden syns det minsta huset. Det där tomten bor. Närmre sjön ligger det lite större huset.
Scoutkåren och julmarknaden är en samlingspunkt inte minst för invånarna där jag bor. Här möts barn och vuxna i olika åldrar. Husen har en gång i tiden tillhört prästgården som ligger precis intill. Barnarps scoutkår är 58 år om jag räknat rätt och fortfarande en aktiv förening som engagerar både barn och vuxna.
Som scout får man lära sig att samarbeta. Vara i och vårda naturen. Leka och ha tävlingar. Att skapa saker från naturen. Man får lära känna andra scouter, vara med på hajker och läger. Sova utomhus i vindskydd och hittar kanske nya vänner.
Min man var aktiv scout sedan barn när jag lärde känna honom. Ett år provade jag själv på att vara scoutledare för barn. Jag fick gå en kurs. Jag sov i vindskydd och satt eldvakt. Lärde mig bland annat att göra råbandsknop. En knop som jag använt mig av många gånger i mitt liv sedan dess. Min äldsta dotter var aktiv i scouterna under många år som barn och tonåring. Så scouting ligger mig varmt om hjärtat.
Eftersom jag inte vann något på lotterna jag tog, köpte jag med mig en hembakt mjuk pepparkaka och kolakakor som jag ska ha till jul. Och sist men inte minst så köpte jag en liten påse hemkokt knäck i en söt påse. Nu står den här hemma på ett bord och väntar på att det ska bli julafton.