ÄNTLIGEN!
Idag fick jag beslutet från Försäkringskassan i min hand.
Jag är beviljad tre fjärdedels sjukersättning tills vidare. Det innebär att jag slipper att utförsäkras till jul.
Det öppnar sig en dörr för mig där jag får den lugn och ro som jag behöver för att läka samman.
Jag kommer nu att kontakta Alecta för att få tillbaka ersättningen därifrån som togs ifrån mig när jag utförsäkrades förra sommaren.
Mina känslor är mycket blandade just nu. Jag känner lättnad över att slippa bli ifrågasatt och utredd gång på gång. Lättnad över att inte behöva gå till min läkare varannan eller var tredje månad för att Försäkringskassan ska ha ett nytt intyg från henne om hur jag mår. Lättnad över att flera gånger per år slippa leva i ovisshet om Försäkringskassan kommer att bevilja mig sjukpenning eller inte.
Samtidigt väcks sorgen till liv i mig över att allt blev som det blev. Att jag slet ut mig själv så tidigt i livet. Sorgen över att jag fick lämna arbetslivet och allt vad det innebär, inte minst socialt sett, så mycket tidigare än vad jag en gång drömde om. Fast där jag varit, känner jag också stor stolthet över mig själv att jag har hållit ut. Att jag har lyckats läka samman så mycket att jag idag klarar att arbeta 25 %. Jag känner tacksamhet över att min kropp och själ har lyckats laga sig så mycket som den har gjort.
Jag känner också ett lugn lägga sig i mig. Ett lugn att slippa den ekonomiska stressen som jag har levt med under så lång tid och som accellererat de senaste åren med de nya reglerna i sjukförsäkringen.
När jag läste brevet jag fick idag från Försäkringskassan darrade mina händer. Jag skrattade och grät på samma gång.
Inuti mig känner jag nu hur en stor, stor lättnad stilla breder ut sig allt mer i min trötta kropp och själ.
Detta är jag och alla andra i liknande situation som jag själv, värd.
Nu får jag en grund att bygga från.
En grund att skapa ett bra liv för just mig.
"Because I´m worth it".
