Det närmar sig. Fyra dagar. Sen är det julafton. Julklapparna är inte längre överraskningar i påsar i garderoben. De är inslagna paket. Huset är tillräckligt städat. Granen väntar i garaget. Nya vita hyacinter väntar på att slå ut.
Nu är det maten som ska handlas in. Jag ska baka en liten tårta också. Den heter Lilla Chokladtårtan. Det är ett enkelt recept med ingredienser som man oftast har hemma, en smet som man lätt rör ihop i en gryta på spisen. Det är kokosflingor i smeten och tårtan blir riktigt god. Den är enkel att garnera. Jag klickar på grädde som små snöhögar där jag sätter dit små marsipantomtar. Sedan strör jag över kokosflingor över alltsammans, som att det precis snöat över tårtan.
Tomtarna och lite annat julpynt ska upp ur stora jullådan. Julskinkan kokas. Granen kläs. Kanske hinner jag med ett och annat julklappsrim. Eller så struntar jag i det. Det beror på vad jag har lust med. Jul blir det hur som helst, det är det bästa av allt med julen.
Att det blir jul hur som helst, lärde jag mig på riktigt det året jag ramlade ihop precis vid den här tiden. När jag kom hem från den flera veckor långa "rehabiliteringen" som jag tvingats iväg på under "hotet" från FK att annars bli av med min sjukersättning, precis två-tre dagar före julafton, skakade jag som ett asplöv i hela kroppen och orkade inte vara upprätt, inte tala, bara vara i mörker. Ångesten hade tagit sitt grepp om mig på fullt allvar, den bröt ut som att diabetes eller högt blodtryck kan bryta ut hos en människa som blir satt under stark stress eller press. Gränsen för vad jag orkade som människa hade passerats.
Att nästan inte orka med att se eller höra sina egna små älskade ungar den julen var det tyngsta av allt för mig. Men det var jul i alla fall. Bara en mycket ovanlig jul. Jag påminns om den julen vid den här tiden, det surrar omkring ibland i mitt undermedvetna. Först kan det kännas så starkt inuti mig som en mardröm. Men efter ett tag vänds känslan av mardröm till stark lycka i mig. Lycka, därför att igår är igår. Idag är idag. Jag lever idag och allt som var då är borta. Bara ett minne finns kvar från igår. Ett litet ärr i min själ som krymper för varje jul som går.
"Tomten, jag vill ha en riktig jul! En sån som man har, när man är liten..."
