Sorgsen efter läkarbesked

Idag vet jag att skänkelblocket i mitt hjärta är vänstersidigt.

Det innebär att man kommer att utreda mitt hjärta vidare, bland annat göra ett arbetsprov. När jag har blivit lite starkare igen, sa min doktor till mig.

När skadan skett i mitt hjärta går inte att säga enligt min läkare. Om det är nu eller tidigare.

Jag känner mig sorgsen och väldigt trött just nu.

Det gick inte att få ut vaxproppen ur mitt öra idag. Man spolade länge. Sedan konstaterade man att jag har en hörselgångsinflammation.

Det var knappast det smartaste att spola med vatten när jag har hörselgångsinflammation i mitt öra. Så jag har ännu mera ont i örat nu efter besöket på vårdcentralen än jag hade förut. Nu får jag droppa med andra droppar i mitt öra en dryg vecka innan nästa spolning.

Så jag får fortsätta att leva i sus (fast inte dus) den närmsta tiden.

Det jag längtar efter allra mest just nu är att kunna njuta av att lyssna på musik igen. Som det är nu är det en plåga med musik eller samtal eller höga ljud. Det är tur att jag kan skriva och blogga i alla fall, det ger mig avkoppling och ibland är det bara så skönt att få ned sina tankar på pränt.

Fast hörselgångsinflammationer och vaxproppar är banala saker.

Det som gör mig sorgsen är beskedet om skänkelblocket i mitt hjärta.

Det jag behöver just nu är en lång vilosam semester, att få bli ompysslad.

Inte fler läkarundersökningar (som alltid gör mig så stressad i sig) och oro kring sjukdom.

Jag får jobba med mina tankar kring det här nya beskedet. Försöka att få bort oron och se till att meditera för att få ner stresshormonerna i min kropp. 

Kanske är det som en god vän till mig i cyberrymden säger; "Ibland behöver man bli sjuk för att bli frisk".

Mimmis sommarfrisyr 2012

Igår var jag med Mimmi hos Framtassen här i stan. Jag lämnade in henne där för trimning, klippning av klorna, borttagning av hår i öronen, bad, borstning och finputsning av pälsen. Efter två timmar fick jag hämta henne.

"Mimmi är en bestämd ung fröken med egen vilja", sa kvinnan som klippte henne. Jo, det har jag också förstått att Mimmi är. Härligt att hon har en egen vilja, tycker jag, att hon sätter gränser.

För just sätta gränser var vad Mimmi hade gjort under klippningen. Hon sa ifrån när det blev för jobbigt, när hon blev för trött. Då fick hon vila en stund och sedan fortsatte de med klippningen.

"Hon ville inte gå upp ur badet", fortsatte kvinnan. "Då morrade hon och faktiskt nafsade mig en gång. Hon är snabb som en kobra, knappt att jag fick upp henne ur badet".

Mimmi är som en annan liten hund nu, utseendemässigt. Hon ser ut som en liten hundprinsessa. Eller en elegant liten fröken. En party girl, som aldrig verkar säga nej till att "gå ut".

Hennes nyklippta päls är sammetslen. Helt annorlunda mot det lilla svarta krulliga troll hon såg ut som före klippningen.

Fast inuti är hon densamma hur utsidan än ser ut. Och jag känner mig som en mycket stolt matte.

Mina vänner djuren

Det är en rikedom att ha djur. Många år trodde jag inte att vi skulle kunna ha djur i vårt hus eftersom det fanns allergi i familjen.

Fast nu har vi både katt, hund och en dvärgvädurskanin. Det har gått bra, trots allergin.

Ibland måste man våga prova. Känna efter själv. Expertisen kan ha fel.

Ibland är ett djur precis det man behöver för att orka med livet.

Min lilla hundvalp och vår katt har blivit så fina vänner redan, bara efter fyra månader. Snart fyller min katt tio år. Hon är en nästan för snäll storasyster ibland, till lilla Mimmi som är en tonårig tjej med egen vilja. Fast jag är säker på att min katt gillar att det finns en till i huset som är på samma nivå som hon själv. Det märks inte minst när hon av sig själv går fram och nospussar på Mimmi ibland.