Snart är det fjorton år sedan min katt kom in i huset. Hon är en innekatt. En mycket cool sådan. Går runt med svansen i en krok när hon inte sover. Trygg i sig själv och trygg med att hon får det hon behöver av sin flock.
Inte behöver hon slita för födan, precis. Hon känner ingen stress eller prestationsångest för att få äta sig mätt eller ha tak över huvudet. Hon vilar i tillit till att vi i flocken tar hand om henne. Har aldrig upplevt en hård hand eller något slag från en människa. Därför använder hon heller aldrig sina klor för att försvara sig. Trots att hon verkligen har vapen att ta till. Men hon behöver inte använda sina försvar. Därför att hon har ett tillräckligt tryggt liv.
Att ha djur omkring sig är sann rikedom för mig. De skapar ett lugn och de älskar mig hur än jag mår eller ser ut. Så länge som jag är snäll mot dem. Och vem är den som inte känner ömhet och vill allt gott till en så fin katt som min? Hon ger så mycket kärlek till mig och andra. Att titta på henne känns som meditation.
Jag lär mig också mycket av mina husdjur om vad det är att vara en levande varelse.
Det finns mycket som förenar oss människor med djuren och naturen. Mycket som vi har att lära oss som människor från annat liv omkring oss och därute, tänker jag.
"När det finns en katt i rummet, har en inredare inte mer där att göra."
(Ernst Kirschsteiger)
#blogg100 #bloggswe
