I förrgår gjorde jag och tonåringen den första kloklippningen på Mimmi. Ungefär en gång i veckan ska man klippa klorna på en liten hundvalp. Mimmis klor var nyklippta när vi hämtade henne hos uppfödaren. Därför har vi inte behövt klippa klorna på henne förrän nu.
Om man inte vill klippa klorna själv på sin hund, kan man göra det till exempel på Djurmagazinet eller Rilo här i Jönköping. Då kostar det hundra kronor. Ganska mycket, tycker jag, för att få klorna klippta på en hund. Bättre att försöka vänja Mimmi vid att det är vi själva som klipper klorna på henne och att göra det till en fin upplevelse för henne.
Jag virade in henne i en varm, mjuk fleecefilt och höll henne i mitt knä. Sedan tog jag fram en liten tass i taget och höll den i min hand. Tassarna var alldeles avslappnade. Jag matade henne med hundgodis medan tonåringen klippte klo efter klo.
Det gick hur bra som helst. Tonåringen är van vid att klippa klorna på sin dvärgvädurkanin.
Jag är som så ofta både oborstad och osminkad på bilderna här i min blogg. Fast jag ler i alla fall. Sådan matte, sådan hund. Trött är jag också, efter det som hände med min mamma häromdagen. Oförutsedda händelser, oro och sjukhusbesök tar på mina krafter. Jag försöker att återhämta mig nu igen så gott jag kan.
