Jag stannade upp när jag vattnade bland mina pelargoner idag. Den vackert rosa pelargonen visade mig så tydligt hur hela livet kan rymmas i en enda blomma, en enda pelargon.
Där är blommorna i full blom tillsammans med de som börjat vissna och de som tappar blad. Samtidigt ur plantan och ur jorden de nya knopparna. Redo att blomma. En tid. Innan det är dags för också dem att fälla sina blad.
Livet - förändring hela tiden.
Livet, allt annat än statiskt.
Det statiska är det döda.
Det levande är ständigt i rörelse och förvandling.
Hela livet i en enda pelargon ...
Så tacksam att kunna känna och uppleva det denna dag!
Så tacksam över min egen blomningstid, över de förändringar som sker inuti mig och vittnar om att jag är vid liv!
