Jag gick ut ur blomsteraffären med de tjugo mörkt röda rosorna inslagna i rosa papper. Den blomsteraffären som jag varit i så många gånger med mamma genom åren. Ibland gick vi in där bara för att titta och prata om alla blommorna.
Vandrade med gråten i halsen på den gatan där jag aldrig mer kommer att se mamma komma gående.
Famnen full av rosor som jag ska sätta på mammas grav imorgon. Mammas födelsedag.
I bilen brast allt.
Tårarna strömmade nedför mina kinder.
Jag satt där tills gråten lagt sig igen.
När jag passerade nära affären mamma brukade handla i, drogs min mun upp till ett leende.
På trottoaren där mamma brukade gå, vandrade en helt vit duva gatan fram.
Glatt trippande ... med mjukt gungande gång.
Precis som min mamma när hon var på väg till affären.
Jag tror minsann att duvan log.
Som mamma också brukade göra.
