En tid är du och du och någon annan där ... På min öppna handflata.
För att sedan, kanske som en fjäril, lätta sina vingar, flyga iväg och jag gör inget alls för att försöka hålla kvar.
Avstår från att stänga in, knyta min hand.
Mitt liv - en öppen hand ...
Jag släpper fri, släpper taget.
Kanske, kanske ler jag tacksamhetens leende samtidigt som jag släpper taget om det som är över.
Vänder en öppen blick åt det som ska komma.
Ser rakt in i det som just nu är.
(Anna-Karin)
