Jag vänder det. Igen. Jag går från mörker till ljus. Tårarna blir till leenden. Deppiga tankar blir till hoppfullhet. Jag gör det. Igen. Hur det än är. Jag är jag, fortfarande. Inget ska ta livet jag fått från mig. Jag vill leva, andas, känna hopp och glädje.
Idag har jag jobbat med redovisningen i Skrivklådan. Det fungerar och jag fungerar. Bara jag får ta de pauser jag behöver så klarar jag att jobba 25 % fortfarande.
Men panikattackerna är så mycket starkare nu än de var för ett år sedan. Det är ett faktum. Stressen det senaste året har satt sina spår i mig. Jag har funderat på att kontakta min psykolog, men jag misstänker att han har fullt upp. Om han ens är kvar på sjukhuset här där jag bor. Det är flera år sedan jag hade kontakt med honom nu.
Jag funderade lite till. Sedan kikade jag in i "Fråga doktorn" och läste om panikångest där. Doktorn där, Gunilla, rekommenderade bland annat KBT-terapi på nätet (Livanda). Jag har funderat på att prova det förut. Nu bestämde jag mig för att göra det. Det var inte särskilt dyrt, tycker jag. 495 kronor för tre månaders tillgång till kursen och en CD-skiva för 50 kronor. Det är som att gå en kurs. Jag ska själv läsa in olika avsnitt med fakta kring ångest och stress och göra uppgifter varje vecka. Träna avslappning, motionera, yoga fem minuter varje dag. Det blir som en repetition för mig själv som jag tror kan vara bra för mig nu när jag har så mycket stress omkring mig. KBT har fungerat bra för mig förut så att panikattackerna har minskat i styrka och också i antal.
Det blir spännande att se hur jag upplever terapi på nätet. Jag har valt att inte ha kontakt med någon psykolog. Jag har redan en person som jag kan kontakta om jag känner att jag behöver det, tänker jag. Jag ger det till mig själv i gåva. Kan jag minska panikattackerna både i styrka och antal, så får jag mera kraft att göra det som är positivt för mig.
Det är november nu. Jag har köpt vacker ljung till det inglasade uterummet. Oktober månad rusade förbi, tycker jag. Om november kommer att gå lika snabbt som oktober gjorde är det snart första advent. I affärerna är det jul sedan länge.
Det känns fortfarande som att jag inte riktigt hänger med tiden. Jag behöver göra som indianerna säger; vänta in min själ.
