Intervjun jag skulle gjort idag blev inställd på grund av att den jag skulle träffat blivit sjuk. I stället bestämde jag mig för att fylla i blanketterna jag fått från Försäkringskassan. Dels en ny sjukanmälan, sedan en blankett för "Tvistig sjuklön", eftersom min arbetsgivare inte sjukanmälde mig när jag bad om det.
Jag är stolt och tacksam att jag klarar att t ex fylla i blanketter själv idag. Det var så många år som jag inte ens kunde läsa det som stod på pappret om jag fick en blankett. Så många år som jag levde i en enda dimma på grund av stark ångest och depressioner. Min make fick fylla i blanketterna och ibland får han hjälpa mig fortfarande. Men nu för tiden är han också ofta trött och stressad, så jag är glad att jag kan fixa det här själv.
Men det var inte smärtfritt att fylla i blanketterna idag. Tårarna föll när jag fyllde i dem. Så många minnen som tränger sig på, jobbiga minnen. Fortfarande sörjer jag på något sätt, fast inte längre hela tiden, över att jag blev sjuk 1998. Jag känner viss skuld och ilska över att jag stressade sönder mig själv, att jag inte tog bättre hand om mig själv då.
Trots allt känner jag tacksamhet över att jag lever idag. Att jag har fått en ny chans i livet. Att jag får en ny chans att börja om också idag. Tacksamhet över allt jag lärt mig om mig själv och andra människor under den här långa, tunga resan. Så, även om det var jobbigt en stund idag; tack.
Musik tröstar och läker trasiga själar. Tack för musiken.
