 |
| "Gå dit hjärtat leder dig", står det på halsbandet jag bär kring min hals. |
Jag fortsätter att läsa i min bok av Patricia Tudor-Sandahl innan jag somnar. Igår kväll läste jag hennes tankar kring hur bristen på andlighet i vår tid skapar känslor av tomhet.
Vad är då andlighet? Det är intressant att fundera över olika begrepp tycker jag. För mig handlar andlighet om att medvetet söka mig inåt till mina egna tankar och lyssna på dem.
Att meditera är för mig ett sätt att nå mitt inre. Vem hittar jag då där? Vem är jag djupt där inne när allt runt omkring skalats bort? När bruset tystnat.
Frid är den starkaste känslan av mitt jag i ett meditativt tillstånd. Glädje en annan känsla som jag ofta känner. Kärlek till världen, universum och människorna brukar också träda fram starkt när jag mediterar. Ibland rinner där tårar på mina kinder. Sorg är också en del av den jag är som människa idag. Ödmjukhet. Tillit.
Det behövs mer än någonsin i vår tid tror jag att man medvetet tar sig tid för eftertanke eller meditation för att nå sin egen själ. Att bara vara i stillhet och lyssna till sig själv.
Det är så många budskap som surrar runt och tränger sig in i oss hela tiden. I konsumtionssamhället. Media. Sociala medier. Min egen blogg. Lyssna gärna. Fast sök också din egen röst.
Jag tänker att om man aldrig tar sig tiden att lyssna till sig själv drunknar det som är "Jag" i allt det andra. Det är då vi kan känna oss tomma. Som att vi inte längre finns till. Vi tappar meningen med just vårt liv vilket i sin tur kan få oss att känna vilsenhet, oro och ångest.
Samtidigt hör vi alla samman för mig.
Att nå dit, att känna att vi alla hör samman, är en mäktig upplevelse för mig.
LIVETS PÄRLOR
Din hand är din.
Så som min hand är min.
Din hand i min.
Min ...
I din.
Allas händer i varandras händer.
Tillsammans.
I evighet.
Livets pärlor utan slut ...
Och du är en av dem.
(Anna-Karin)
#Blogg100 - Dag 37
