Det är en märklig känsla att skriva om sitt eget liv. Det känns som att
jag ser på det genom en annan människas ögon. På sätt och vis är det ju
också så. För när jag upplevde det som hände då, var jag inte den jag är
idag.
Livet förändras hela tiden. Liksom vi människor.
Liv är inget statiskt. Liv är rörelse.
Jag är i rörelse.
I morse framkallade det jag skrev gråt djupt inifrån mig själv.
Nu efteråt känns det skönt.
Det är läkande att skriva om det som jag aldrig förut satt ord på.
Det är läkande att sätta ord på sina känslor.
