Glädjekällor

Tack vare mina broddar kom jag ut med Mimmi idag också fast att gatan var en ren isgata efter något konstigt isregn som fallit inatt. Nu är det i alla fall åtta plusgrader, istapparna på taket har smält bort och snön rasar från taken med höga brak. Det är snömodd och fåglarna kvittrar.

Jag har vattnat blommorna. Mina stora gamla Mårbackor växer för fullt och väntar på att få komma ut i uterummet igen. Novemberkaktusarna blommar för andra gången med sin starka cerisa färg. Så tacksamma blommor och så lättskötta. Det märks verkligen på krukväxterna vilken fart de får av att dagarna är allt längre och ljusare nu.

Lyssna på musik, vara med Mimmi, ta hand om mina växter och det vardagliga. Vara i naturen och promenera eller träna yoga eller något annat. Att kanske baka en kaka eller göra en matpaj, det är en del av mina glädjekällor i vardagen. Att träffa vänner eller ta en fika på stan. Att ha något roligt att se fram mot att se på TV. Eller att läsa i en bok, bläddra i en tidning. Ikväll ska jag titta på Husdrömmar och Bonusfamiljen har jag tänkt.

Det är de små glädjeämnena som bär oss människor när livet kanske är lite tungt av någon anledning. Det är de små glädjeämnena som ger mer kraft än de tar. Att göra något lustfyllt en stund. Som att blogga vilket också är en källa till glädje för mig.

Musikalen Passion

Jag såg musikalen Passion på Spira i Jönköping igår kväll. Det kändes fint att sitta där i salongen när den kalla vinden ven utanför. Så fort kylan kom i år. Det är lite svårt att hänga med i vädersvängarna nuförtiden tycker jag.

Passion var en historia om passionerad kärlek. En finstämd berättelse med vacker musik. Där fanns allt det där som håller genom tiderna i en berättelse. Kärlek och svek. Glädje och sorg. Liv och död. Som livet självt.

Jag tänkte på hur vilsamt det var att se musikalen jämfört med att t ex titta på TV. Det var levande människor på scen, allt kan ju hända då. Ändå var det en sådan vila i det. Inga störande reklampauser till exempel.

Kultur gör gott i själen för oss människor.

Låt ingen eller inget ta ifrån dig ditt värde

Jag tror att det handlar om att aldrig låta någon annan eller något som sker i livet ta ifrån dig känslan av att du är värdefull.

Precis så som du är.

Stark

Jag känner mig stark
när jag formulerar mig själv
klart och tydligt och
sätter gränser
för hur andra människor
får hantera mig.

Tar mig själv till må bra igen

Det finns inget härligare efter en period när man trillat ner i en grop igen, att känna att man hittar kraften i sig själv igen, kraften att kunna vända mörkret till ljus. Idag känns det som att jag är där igen. Äntligen!

Jag tar till hjälp allt jag lärt mig som jag vet får mig att må bra. Sjunga, musiken, dansa eller annan rörelse, yoga eller meditation, kramar och att skriva och läsa. Skratt och att vara i naturen.

Frågar mig själv varför jag och så många med mig ramlar ner i stress- och slitträsket gång på gång? Vad är det som gör att vi väljer bort det som får oss att må bra för det som gör att vi mår dåligt? Vem lärde oss att det var viktigare med en massa "måsten" än att prioritera att må bra? Vem lärde oss att det är viktigare att städa än att dansa? Att ha det perfekta hemmet och utseendet än att sjunga? Vem lärde oss det egentligen?

Idag ska jag banne mig ge mig själv en dag med bara det som jag vet får mig att må bra.

Jag byter oro mot dans. Jag byter tårar mot skratt. Jag byter deppiga tankar mot gos med min lilla hund Mimmi. Jag byter måsten mot lust.

Och det ska banne mig bli många, många fler sådana dagar nu i mitt liv.

För det är sannerligen på tiden att jag ger det till mig själv.

Jag känner att jag blir glad nu bara av att skriva det.

Och stark.

Det är möjligt att själv vända sitt mående. Fast ibland behöver man krascha innan man klarar att göra det. Det är i motvind draken lyfter.

Here I come!

Vill du flyga med mig?

Varva ned från stressen

Medan allt fler blir sjukskrivna för stressrelaterad ohälsa, skrivs det också allt mer om hur vi ska kunna hantera stressen i vår tid. Igår hittade jag en intressant artikel i lokaltidningen.

Jag läser att hos högerhänta personer står höger hjärnhalva för integrering, konstnärlighet och mer övergripande tolkningar medan den vänstra hjärnhalvan styr struktur, förnuft och kognitiv skicklighet. Är man vänsterhänt fungerar det tvärtom.

Detta innebär ungefär att hjärnhalvan som sköter struktur och förnuft ofta jobbar mer intensivt idag och därför går på högvarv. Om man då till exempel målar i en målarbok aktiveras den andra hjärnhalvan och följden blir balans. Med andra ord mindre risk för psykisk ohälsa, utmattning eller andra stressrelaterade sjukdomar.

Det handlar om att hitta balansen helst varje dag.

I artikeln ger man exempel på vad man kan göra som nedvarvning. Till exempel läsa böcker, spela instrument eller sjunga i kör. Spela teater, sticka eller virka. Lägga pussel eller fotografera.

Yoga och meditation är också sätt att varva ned.

Målarböcker för vuxna har blivit en succé sedan de allra första gavs ut för ett tag sedan. Själv har jag inte skaffat mig någon än men jag har lust att göra det. Det finns målarböcker med så vackra motiv. I en affär såg jag målarböcker där man kunde skära loss motiven och rama in dem som tavlor när man målat klart dem. Kanske dags att jag skaffar mig en målarbok? Med härliga färgglada färgpennor till. Jag tror säkert att det hjälper till att må bättre den här gråa, tunga perioden på året.

Allt skapande hjälper oss att hitta balansen i oss själva.

Därför är det märkligt att lite längre fram i samma tidning läsa om hur man vill öka t ex matten i skolan samtidigt som de estetiska ämnena ska minska. Hmm... känns inte som att man fullt ut har insikt än om vad som får oss människor att må bra i stället för dåligt. Men jämfört med hur det var för 17 år sedan när jag själv blev sjuk av stress, så har det trots allt hänt väldigt mycket och man har stor kunskap idag om både väg till tillfrisknande och olika sätt att förebygga.

"Vi är byggda för att ha högt varv ibland, men då ska det interfolieras med perioder av avslappning och återhämtning. Under återhämtningsperioderna bygger man upp skadade celler och bygger nya", säger Töres Teorell på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet i artikeln. Han fortsätter "Aktiviteter som denna (målarbok för vuxna) kan även gynna kreativiteten eftersom man inte fokuserar på det man gör vanligtvis utan låter tankarna flöda fritt".

Sedan tänker jag för mig själv.

Egentligen handlar väl alltsammans om att vänta in sin själ.



Källa: Jönköpings-Posten/TT/Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet

Bloggen Maskroskvinnan sju år

Idag fyller min blogg Maskroskvinnan sju år. Det blir lätt att jag tänker tillbaka på åren som gått sedan jag började blogga en sådan här dag. Det har varit omtumlande år för mig som människa. Den som följt min blogg genom åren har också delvis kunnat få följa med mig i min berg- och dalbana.

Bloggandet har betytt mycket för mig som människa. Jag har utvecklat mitt skrivande och mitt språk. Lärt mig tekniskt det som jag troligen annars inte skulle ha lärt mig. Jag har lärt känna människor både i cyberrymden och IRL.Upptäckt och utvecklat ett intresse att fotografera. Skrivit många dikter.

Det ledde till att jag fick arbete under en period efter mycket lång sjukskrivning. Vilket i sin tur ledde till att jag startade eget som skribent. Vilket i sin tur ledde till att jag skrev en egenutgiven bok, "Omfamna livet".

Förutom allt detta så har jag också insett att som bloggare kan jag nå fram till människor med makt. Berätta om hur jag känner och upplever min verklighet. En yttrandefrihet som jag värnar starkt om. Så viktigt i en demokrati att få lov att sätta ord på det man känner, tycker och upplever. Oavsett var man befinner sig i livet och vem man är som människa.

Jag har upptäckt nya sidor i mig själv. Vad jag brinner för och vad jag inte känner lika stor lust att skriva om. Att blogga har gjort mig modigare. Jag har utmanat många olika rädslor med mitt skrivande. Samtidigt känner jag allt större respekt för vilka ord som jag lägger ut till andra människor.

Att blogga har utan tvivel också fungerat terapeutiskt och helande för mig efter att jag utvecklat utmattningssyndrom. Förutom yogan är där inget som hjälpt mig så bra att läka samman igen som just mitt skrivande.

Jag vet också att där är människor som hittat tröst och igenkänning i det jag skrivit om här i min blogg. Det är kanske det som jag idag tycker är bland det största med mitt bloggande. Och en drivkraft för mig att fortsätta att blogga. Att jag vet att där är människor som har min blogg som en sorts "vän" när där inte är någon annan för dem.

Varmt tack från mitt hjärta till dig som läser och kommenterar här i min blogg!

Till sist en humörhöjare. Igår tittade solen fram hos mig. Snart visade termometern i uterummet + 20 grader. Jag längtar till att snart sitta där och dricka kaffe igen. Våren är på gång även om det har kommit snö inatt och världen därute just nu är vit.

Under snön vilar doftande syren.

Psykologiprofessor anti coacher och självhjälpstrender

Läs en roman, öppna dig mot konsten och världen i stället för att förändra dig själv hela tiden, menar psykologiprofessor Svend Brinkmann i en intressant artikel i Dagens Nyheter.

Enligt Svend Brinkmann är det tiden och samhället vi lever i som är virrig. Mer än att vi människor är det.

De som har psykisk ohälsa som gör att man inte klarar att själv ta sig ut behöver och ska få hjälp anser han.

Tänk. och läsvärt!

Avstressande Qi-gong på sju minuter

På YouTube kan man hitta det mesta. Häromdagen hittade jag ett klipp med Qi-Gong-övningar på sju minuter.

Jag testade att göra övningarna på morgonen. Det har gett mig en skön lugn känsla inuti mig som hållit i sig hela dagen. Som att jag kommer in i den rätta andningen redan från starten på dagen.

Testa gärna du också om du vill. Känn alltid efter själv hur det påverkar just dig att djupandas och göra lugna långsamma rörelser. Det är inte självklart att det passar alla.

Det skulle vara roligt att få veta hur du upplever det. Berätta gärna!

Vårens första pass på Mediyoga hos Medborgarskolan i Jönköping

Bild: http://www.colocrm.com/CounselingWellness/Yogaforfertility.aspx

Idag körde mediyogan på Medborgarskolan i Jönköping igång. Jag kände lugnet lägga sig i mig direkt jag la mig på den varma vita yogamattan i ull. Som att min kropp och själ vet sedan i höstas att i denna lokal när jag lägger mig på mattan är det läge att bli lugn.

Jag är så glad att jag hittat till just den här kursen på Medborgarskolan i stan. Lokalen ligger bra till. Det är enkelt att parkera där. Miljön är lugn och rogivande. Och ledaren för yogan är mycket skicklig på att instruera tycker jag.

Kursledaren berättade särskilt detaljerat om yogan och övningarna den här gången eftersom det var med flera nybörjare.

Mediyogan som jag går på är en lugn yoga med fokus på andningen. Genom yogan lär man känna sig själv och sina egna gränser. Att inte pressa kroppen till något som den inte vill.

Med hjälp av andningen upptäcker jag att spända muskler slappnar av, smärtar mindre och gör att jag  blir lugnare och ibland också gladare. Känslor av lycka, stark kärlek och frid är det också vanligt att jag känner efter att jag varit på yogakursen. Och så känner jag mig både rörligare och smidigare i ryggen. Positiv påverkan på både kropp och själ.

Härligt att det finns många olika möjligheter att yoga på numera!

Yogan är mitt andningsrum. Min kraftkälla.

Ledaren berättade också att Landstinget numera använder sig av Göran Bolls Mediyoga när det gäller patienter med t ex hjärtbesvär eller långvariga ryggbesvär.

Skapa sig ett bra liv oavsett vad

Jag tror att vad än livet bjuder på så är den stora utmaningen för oss människor att hitta glädjen i det vi har i och omkring oss just nu.

Ingen går helt smärtfri genom ett långt liv. Vissa får kanske mer smärta med sig än andra. Fast vem kan jämföra våra olika smärtor?

Jag vet att man i ett stort mörker också kan överrumplas av en stark lycka. Hitta glädje och skratt där man sist av allt trodde att man skulle hitta det.

Oavsett vad som händer mig i livet, så är mitt evighetslånga löfte till mig själv att jag ska skapa mig ett bra liv ändå.

Och så gör jag det.

Ibland går det snabbt.

Ibland tar det bara lite längre tid.

Omställningar kan ta tid. Och det är ok att det gör det.

Livsglädje för mig

Meditera, yoga, musik, skriva, läsa lite, mina husdjur, promenader och naturen. Det hjälper mig att lyfta när livet och smärta ibland tynger mig.

Lite choklad, en mugg gott te och en fin vän ger också värde åt livet för mig.

Den där känslan att komma i ett par förut för små jeans

Den där känslan när man utan problem kommer i ett par jeans som har legat och väntat i garderoben i tre år.

Den känslan fick jag uppleva i morse. Surrealistiskt. Särskilt som jag inte ändrat kosten alls.

Däremot sover jag mycket bättre nu än den där tiden när min mamma åldrades och dog och under den första tunga, trötta tiden efteråt.

Mycket mindre stress har jag idag än då också på andra plan. Jag har till exempel fått lugn och ro från Försäkringskassan. Åtminstone för en längre tid.

Var sak har sin tid i livet.

Precis som jeans.

Jag känner att jag långsamt reser mig.

Upp, upp, upp...

Uppåt.

Igen.

Av min cybervän Kim M Kimselius fick jag veta att det är Chokladens dag idag.

Ett härligt sammanträffande med att jag kom i jeansen i morse.

Det blir till att fira med choklad för mig idag.

En Guldnougat kanske?

Eller en god mörk choklad med mintsmak kanske?

Själens resa

De här vackra och visa raderna om själens resa är ur boken "En given väg" av Patricia Tudor-Sandahl:

Själens resa

Andlig mognad tar sin tid. Processen är personlig och varje resa sitt eget äventyr. I sin bok "Friends of God" återger Edward Harris Kierkegaards tankar om olika stadier i själens utveckling.

Det första - det estetiska stadiet - utgår ifrån en materialistisk grund. Ordet estetisk kommer från ett grekiskt ord som betyder det yttre, tillfälliga och synliga i motsats till det inre, eviga och osynliga. I denna fas är det den yttre världen som är viktig. Vi strävar efter makt, ära, erkännande, pengar och position. För att komma dit vi vill behandlar vi andra utan hänsyn, som objekt. Lyckan i att nå dessa mål är kortlivad. Snart drivs vi mot nya erövringar samtidigt som vi ängslas för att förlora det vi har. Suget efter det ytliga välbefinnandet är utarmande. Oro för att släpa efter i den sanslösa kapplöpningen skapar ångest som leder till orkeslöshet och förtvivlan. Vi eggas att pressa oss ännu lite mer tills kraften sinar och gränsen är nådd för vad vi orkar.

I det etiska stadiet, den andra fasen i själens resa, väcks ett intresse för det inre livet och en mer humanistisk syn på mänskligt liv. Själens rörelse har nu sin förankring i det inre. Brister i ens tidigare sätt att leva blir markanta. Man börjar inse att livet har ett högre syfte än att tillfredsställa ytliga begär. Relationer utan kärlek och omsorg är inte längre mycket värda. Empati väcks långsamt. Gradvis går det upp för oss att andras liv och andras behov har ett lika stort värde som våra egna. Och att man faktiskt är fri att välja hur man vill leva. Möjligheter danas, kreativitet spirar. På gott och ont, därför att frihet även för med sig ansvar som förpliktigar och som kan väga tungt. I det etiska stadiet frestas man att återgå till den första fasens bekymmerslösa bekvämligheten. Under förevändning av att "man måste" och "man bör" förtinglingar man sig själv för att undkomma frihetens konsekvenser.

Det tredje stadiet i själens resa heter världsandan. Det inleds så snart det går upp för oss att det finns något som är bortom våra sinnen, tankar och vilja, en universell skaparkraft som vi och vår värld är en del av. Nu blir man varse en transcendent verklighet och börjar reflektera över meningen med livet och sin egen plats i det stora mönstret. Kallelsen tar nu form. "Det som egentligen fattas mig är att komma till klarhet med mig själv om vad jag ska göra, inte om vad jag ska veta ... det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna en idé för vilken jag vill leva eller dö, står det i dagboken som den unge Kierkegaard skrev. Och i sin dagbok skrev Dag Hammarskjöld:

Du vågar ditt ja - och upplever en mening.
Du upprepar ditt ja - och allt får mening.
När allt blir mening, hur kan du leva annat än ett ja.


(Ur boken "En given väg", Patricia Tudor-Sandahl)

Träna zumba i höst

Häromdagen sökte jag efter en lydnadskurs för Mimmi på SBK. Den administrerades av Medborgarskolan. Där fick jag syn på en sommarkurs i zumba. Fyra tillfällen för 300 kronor. Åh sån lust jag fick! Jag anmälde mig direkt.

Igår var jag på den första träningen. Det var härliga rörelser till härlig musik. Att röra sig till musik, att dansa, löser upp spänningar, sätter fart på cirkulationen och på en massa fantastiska hormoner. Minskar risken för depression och minskar ångest och oro. Övar upp koordinationsförmågan och balansen. Med mera med mera.

Jag mådde så gott efter passet. Sov hela natten inatt. Idag hade jag till min egen förvåning ingen träningsvärk alls. Mådde istället bättre än jag brukar göra. Kände mig smidigare i hela kroppen och hade mycket mindre smärta än jag brukar ha.

Nu har jag anmält mig också till höstkursen i zumba.

Så härligt det ska bli att zumba mig igenom hösten!

#bloggswe

Läkande trädgård och motion

Jag vaknade kallsvettig och med en stor klump av gråt i halsen. Under den tidiga morgontimmen hade jag i sömnen mött båda mina döda mostrar och min mamma. Att se lilla Mimmi sova i sin hundbädd när jag satte mig på sängkanten kändes tröstande då.

Efter frukosten gick jag ut i trädgården med Mimmi. Det kändes som att jag inte skulle orka något alls. Sorg tar energi. Sorg tar sig tid ibland.

Jag bestämde ändå ett trädgårdsprojekt för dagen. Tänkte på de där fina orden; "Om jag så skulle dö imorgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag."

Fast dagens projekt var inte att plantera för mig. Utan att klippa ner alla små lönn-bebisar som den stora skogslönnen hemma hos mig envisas med att strö omkring sig i häckar och vinbärsbuskar och rabatter. Livskraftig som den är.

Jag tror att om sådär 400 år när jag själv och kanske också huset jag bor i nu är borta, kommer tomten jag bor på att vara en hel skog full av lönnar. Fast då har nog Jönköping vuxit så mycket att platsen jag bor på har blivit en stad. Kanske. Ingen vet. Fast fantisera kan man.

Tyngden i mitt bröst tinade långsamt upp medan jag var i min trädgård. Jag klippte några grenar. Sen var jag så trött att jag fick vila mig. Klippte några grenar till. Och sen vila i Baden-Baden. Så där höll jag på. Och timmarna gick.

Det var ett underbart väder. Små svalkande fläktar från vinden, klarblå himmel och en strålande sol.

Jag njöt av dagen och nuet. I natt har jag sovit drömlöst och avslappnat. I alla fall minns jag inga drömmar från natten som varit.

Idag är det svalare väder. Det passar mig perfekt.

Jag kliver i mina träningskläder och tar en lång promenad.

Nu är det tre veckor sedan jag började gå längre och snabbare än förut. Min kondition blev snabbt bättre. Ångesten har minskat. Sömnen är bättre för det allra mesta. Jag har fått mer energi och glädje.

Rörelse är liv.

Liv är rörelse.

Hur hanterar du dagar när du vaknar ur en dröm som tömt dig på energi?




#Blogg100 - Dag 89

Vägledarna känslor

"Känslor är vägledare. De är inte helt skilda från förnuft.

När man känner mycket starkt för en människa, finns det en anledning till att man gör det.

Man ska lyssna till de känslorna.

De har något att säga till dig som människa."




#Blogg100 - Dag 83

Våga vägra platt mage hysteri

"Så får du en platt mage" är kanske det mest vanliga budskapet på tidningar med målgruppen kvinnor just nu. Det finns tips på dieter, magövningar, hur du ska tänka dig till en platt mage och till och med en ny produkt, en sorts bälte som du ska bära kring magen för att platta till den.

Rund mage ökar risken för en hel rad mer eller mindre allvarliga sjukdomstillstånd enligt forskarna. Det finns säkert sanning i det. Fast att läsa om det gång på gång gör att min mage blåser upp sig ännu mer än vanligt i ren skräck.

Sen tänker jag på verkligheten. Mina anfäder. Min farmor som blev 92 år och aldrig motionerade i hela sitt liv. Det hon gjorde mest var att brodera och gå på kaffekalas och äta bullar och kakor och laga god mat. Potatis och kött med brun gräddsås och gelé.

Hon hade det alltid gott ställt ekonomiskt. Född i en förmögen släkt och gifte sig med en förmögen man. Hon led aldrig brist på mat i hela sitt liv. Farmor brukade berätta för mig om syjuntan hon var med i där de tävlade om vem som kunde bjuda på flest hembakta kakor med smör och grädde i. Om hur syjuntan las ned när en av de som var med i den bjöd på det svårslagna antalet femton nybakta kakor vid ett symöte. Förutom bullarna och de mjuka kakorna då.

Min farmor hade råd att ha människor som hjälpte henne att städa, tvätta och sköta trädgården. Hon satt mest still och samtalade, läste och broderade. En stor rund mage hade min farmor hela sitt vuxna liv och ända in i döden. Hon födde fyra barn varav ett som dog vid förlossningen. Ont i ryggen hade hon. Fast hon fick varken diabetes eller hjärt- kärlsjukdomar. Hon drack aldrig sprit och rökte inte. Hon var troende och läste i sin bibel. Bad böner och litade till Gud.

Så ibland undrar jag ju. Över vetenskapen och verkligheten. Över min farmor och mig.

Jag är så trött på att se alla rubriker och artiklar om platta magar inför bikinisäsongen som sommaren kallas så ofta nu. Inte för att det skulle vara något fel på en platt mage. Den är lika fin som en rund mage för mig. Alla magar är lika mycket värda, precis som alla människor.

Det jag önskar mig är en STARK mage. När jag tränar är det för att få en stark mage. För den hjälper till att bära upp hela mig. Och så önskar jag en mage som fungerar som den ska, en frisk mage.

Skulle vi åtminstone bara för en enda dag, prata och skriva om STARKA magar i stället för platta? Vägra köpa tidningar med rubriker som "Så får du en platt mage".

Skulle vi, om så bara en enda dag, bestämma oss för att se in i varandras ögon istället för att titta på varandras magar?

Vi är ju så lurade allesammans.

Som att vi var våra magar. Som att vårt värde som kvinnor (och män också för den delen) är beroende av hur våra magar ser ut.

När vi ju är något så mycket, mycket större än så.



#Blogg100 - Dag 82

Stress och oljud, lugn och tystnad

Jag tänkte att jag skulle njuta av en av fördelarna med att vara långtidssjukskriven igår. Lyxen att kunna ta vara på sol och värme när det dyker upp i vårt land. Det är dessutom mitt ansvar som sjukskriven att försöka göra det jag kan för att bygga upp min hälsa igen så mycket som möjligt.

Sträcka ut mig och bara vara i min älskade Baden-Baden, tänkte jag göra. Titta på himlen och skogslönnens limegröna trädknoppar som precis slagit ut. Humlorna som flög där och sög saft ur blommorna. Körsbärsträdets vackra knoppar. Så många. Så spännande att se om det kommer att vara varmt och soligt när de slår ut i år. Eller regnigt, blåsigt och kallt som förra våren.

Körsbärsträdsblomningstid är så smärtsamt kort och vacker på samma gång. Några dagar bara, kanske någon vecka. Sedan vänta ett helt år till nästa gång. Jag skulle kunna vara vaken dygnet runt när körsbärsblommorna blommar. Sova därute med de vita blommorna som tak. I min Baden-Baden.

Ja, där låg jag alltså i min Baden-Baden. Fast spänd som en fiolsträng. Jag kunde inte slappna av fast att jag blundade. Ljudet från motorvägen lät som att den var på andra sidan tomtgränsen fast att den är en dryg mil bort. Och aldrig tystnar det ljudet helt numera kring Jönköping. Trafiken har ökat så mycket sedan jag flyttade hit. Upplever jag det som i alla fall. Eller så är det mig själv det beror på. Hur jag uppfattar ljud sedan jag blev utmattad. En rest som inte är läkt eller som kanske alltid kommer att finnas kvar. Ljudkänsligheten.

När jag gick ner i gillestugan för att få tyst, så var det inte tyst i alla fall. Ett ständigt sus inuti mina öron, vad än jag gjorde.

När man är stressad är man mer känslig för ljud. Man kan uppleva att man har tinnitus, fast att man egentligen är stressad. Allt sitter i hjärnan. Utmattning, stress och tinnitus har ett samband.

Det blev så tydligt för mig nu i morse. Så fort jag vaknade var ljudet från motorvägen där igen. Så högt det lät ända in i mitt hus. Tyckte jag. Sedan mediterade jag en halvtimma. Under meditationen märkte jag hur bullret från motorvägen hördes allt mindre och mindre. Tills att jag inte längre stördes av det.

Det är inte konstigt alls för mig att jag upplever ljud högre om jag är stressad. Så klart att man i det tillståndet är mycket mer på sin vakt än när man är lugn. Sinnena är på sin vakt, beredda på att något kan hända. Som ett sorts försvar där inuti oss. Muskelspänningar i nacken hör till stress och utmattning och kan också ge upplevelser som tinnitus och öronsus.

Fast att ständigt vara på sin vakt gör att man blir väldigt trött och tappar mycket energi och glädje.

Därför är det så viktigt att vi människor tar oss tid att hitta till det lugn vi behöver.

Varje dag.




I den inre tystnaden och tryggheten bor ingen rädsla.

Där behövs ingen vakt. Inget försvar.

Där kan jag vila, hämta kraft.

Där är jag trygg.

Trygg i mig själv.

Jag är trygghet.

Jag är tystnad.



#Blogg100 - Dag 61

Smoothie och sommarliv

Vilken härlig helg det blev hos mig! Nu är trädgården städad. Två fina buskar rosenspirea planterade. Det har känts som sommar fast att vinden ibland var nordlig. Jag läste en långtidsprognos. Enligt den ska sommaren i Sverige bli mycket varmare än normalt och allra varmast i maj/juni och augusti.

När jag räfsat mig genomsvett igår gjorde jag smoothie. Jag gillar smoothie för jag kan ta det jag har hemma och mixa ihop det och ibland hittar jag en smak jag aldrig smakat förut. Smoothie ger mig en energikick och det är gott också. Så här långt för mig i alla fall.

Igår gjorde jag smoothie på banan, jordgubbar och mango, vatten och lite, lite yoghurt. Toppade med lakritspulver. Mums!

En smoothie är dessutom vacker att titta på, tycker jag.

Det är liksom halva njutningen.

Minst.

Jag såg årets första igelkott komma vandrande genom min trädgård i solnedgången. Lycka! 

Yngsta dottern kom hem på kvällen från sin mini-semester i London. Lycka!

Precis när jag skulle vila mina händer och njuta av solnedgången, hände något som gjorde att jag blev så arg och så ledsen. Något som fick mig att känna mig som en liten unge som ville krypa in i en trygg famn och bli tröstad och där någon sa till mig med lugn röst att "Det här behöver inte du ta hand om eller tänka på, det här ska jag ordna åt dig, alltsammans. Och det kommer att bli så bra alltihop."

Fast det är en helt annan historia som jag kanske skriver om en annan gång.

Jag hittade en strategi att hantera det så småningom.



#Blogg100 - Dag 60