torsdag 10 januari 2013

Till minne av min moster


Igår dog min mammas äldsta syster. Hon blev 90 år. Ett långt liv som människa.

Under några år var hon min extramamma, när min egen mamma inte orkade att vara mamma fullt ut.

Kanske sitter de nu tillsammans bland stjärnorna och pratar med varandra, min mamma och hennes storasyster? Vem vet? Jag tycker om att se den bilden framför mig just nu i alla fall, den tröstar mig.

Jag känner mig sorgsen att människor som funnits där hela mitt liv försvinner en efter en. Det gör ont, alldeles särskilt när det handlar om människor som jag känt nära känslomässiga band till.

Tack, min fina moster, för att du brydde dig om mig, alldeles särskilt under de där jobbiga åren i mitt liv. För att du bakade bullar till mig, lärde mig vika, dänka och mangla dukar så de blev riktigt fina.

Tack för att du lät mig ta pianolektioner, för att du lät mig få vara tillsammans med de vänner som jag tyckte om att vara tillsammans med.

Tack för att du stod där i nattlinnet och väntade på mig mitt i natten när jag kom hem efter att ha varit ute och dansat som tonåring. Tack för att du brydde dig om att jag kom hem till ditt hem, för orden du sa till mig när jag kom hem till dig.

Tack för att du tog ansvar för mig, för att du gav mig god mat och goda kakor.

Tack för att du skapade ett lugn och rutiner omkring mig i det kaos som var i mitt liv just då. Så gott som det nu gick.

Tack för att du tog med mig till tandläkaren så att jag fick mina tänder lagade. Tack för att du efteråt lät mig få välja en frukt i fruktaffären rakt över gatan. Den affären som de två systrarna hade. Fanns där en mogen persika brukade jag välja den.

Tack för att jag fick låna din symaskin och sy mig egna kläder. Det betydde mycket för mig.

Tack för att du berömde mig och fick mig att känna mig behövd.

Jag kommer alltid att minnas dig med tacksamhet.

Vila i frid.




Läsa böcker i tystnad

Jag fick en tjock bok med posten idag. En försenad julklapp till mig själv. "Så gör jag", av Bodil Malmsten.

Sedan min utmattning har jag svårt för att koncentrera mig på att läsa till exempel en lång roman. Noveller, bloggar, tidningar eller andra böcker med kortare fristående texter klarar jag att läsa bra. Fast en lång sammanhängande roman har jag fortfarande problem med. Jag har koncentrationssvårigheter.

Att läsa böcker har jag älskat i hela mitt liv. Jag är en sann bokälskare ända sedan jag var en liten flicka.

Det var en sorg i mig när jag inte kunde läsa böcker på samma sätt längre. Fast jag gjorde som jag brukar göra; jag valde en annan typ av texter eller böcker och kände mig tacksam att jag kunde läsa dem. Dikter har ibland känts precis lagom att ta in för min utmattade själ.

Nu drömmer jag om att kunna läsa mer böcker. Jag har upptäckt att det fungerar ganska bra om jag har fullkomligt tyst omkring mig. Jag behöver vara ensam hemma för att kunna läsa, för att kunna koncentrera mig. Eller ensam någon annanstans. Ensam. Och ha det tyst omkring mig.

Åh, vad jag längtar efter att läsa böcker! Så härligt pirrande det känns i mitt bröst när jag tänker på att jag ska läsa böcker igen. Jag får se till att ge mig själv den tystnad jag behöver för att kunna göra det som jag älskar.

Böcker är skrivna liv, skriver Bodil Malmsten i sin bok. Till skillnad från våra oskrivna liv som vi lever.

Det var vackert skrivet, tycker jag. Om livet. Och om böckerna.