Jag har lavendelplantor i en kruka i trädgården den här sommaren. Nu efter den senaste veckans blåst och regn hade blommorna börjat vissna. Så jag klippte av dem och band små buketter som jag ska torka. Det luktar lavendel i hela rummet där jag sitter och skriver just nu.
Paradisbusken har börjat få höstfärger. Solen skiner från en blå himmel. Det är augustiljus. I nyheterna läser jag att hösten redan är här i stora delar av landet. Ovanligt tidig höst i år.
För mig känns det som att det svängde över en natt från högsommar till sensommar eller tidig höst. Det känns i luften. I dofterna. Det syns på färgerna i naturen. Det gör mig både lugn och vemodig på samma gång.
Jag tycker om hösten. Det är en vilsam årstid. Både för kroppen och själen. En härlig årstid för långa promenader. Mysiga kvällar inomhus med tända ljus, en kopp té och en bok eller träffa vänner. En bra tid också för att blogga igen. Eller gå med i en studiecirkel kanske. Själv så ska jag börja sjunga i kör i höst. Det ska bli roligt. Sång och musik är bra för en människa.
För fyra dagar sedan var det rejäl åska och hagel hos mig. Det var stora hagelkorn som täckte marken. De for genom stuprören och klumpade ihop sig till en stor klump på marken som låg kvar ett helt dygn innan den hade smält bort. En ovanlig syn så tidigt som 11 augusti. Så här såg det ut utanför mitt köksfönster när busvädret var som värst:
