måndag 30 september 2013

Helg i Helsingborg och Helsingör

 
 
I helgen var jag i Helsingborg och Helsingör. Vädermässigt kändes det fortfarande som sommar. Det räckte att ha på sig en kofta förutom tidigt på morgonen och så länge vinden kylde.

Danmark är dejligt, tycker jag. Jag åt en Frokostplatte till lunch. Fast inget wienerbröd för det gillar jag inte särskilt mycket.


På matmarknaden utomhus intill Maria kyrka i Helsingborg såg jag äkta gröna ägg för första gången i mitt liv. Det visste jag inte ens att det fanns förrän jag såg dem där. De var så vackra!


I Helsingör blommade fortfarande både vita rosor och de här vackra rosa stockrosorna.


Mustiga höstfärger utanför en blomsteraffär i Helsingör.

fredag 27 september 2013

Kriminalunderrättelsetjänstens register över romer

Om kriminalunderrättelsetjänstens avslöjade register över romer:

"Över tusen barn finns i polisens romska register. 83 fyraåringar. 82 treåringar. 52 tvååringar.

I går fick jag frågan: Är det inte rätt av polisen att kartlägga kriminellt belastade släkter? Då undrar jag: Vad är en kriminellt belastad släkt? Om jag har släktingar som var nazister under andra världskriget, är min släkt då en nazistiskt belastad släkt?

En hörnsten i den moderna rättsstaten är att vi inte tror på arvssynd."


(Niklas Orrenius, Dagens Nyheter) 

torsdag 26 september 2013

Paradis

Du vet aldrig
vad som väntar ...

Om du vågar
öppna dörren
till något nytt.

Kanske ett paradis?


(Anna-Karin)

Var snäll mot dig själv och bli klok - Medkänsla/compassion/terapi

Jag läser i en intressant artikel i Svenska Dagbladet om en ny terapi där man genom att vara snäll mot sig själv blir klok. Om hur medkänsla med sig själv och andra förändrar hjärnan i en människa.

"Vad behöver jag nu för att känna mig lugn och trygg?", är en fråga som är bra att ställa sig själv ibland.

Ibland är det kanske så "enkelt" som att ta några djupa andetag, tänker jag.

Det handlar om ett sätt att hitta till den inre tryggheten i sig själv.

Mycket tänk- och läsvärt!

Bättre besluta något än att inte besluta alls

Ibland känns tillvaron så kaotisk och förvirrande att jag har svårt att fatta beslut. Jag känner igen det från olika perioder i mitt liv när jag varit trött.

Andra perioder fattar jag beslut hur lätt som helst.

Fast just nu är jag i en sådan där period när jag kan stå med två olika duschkrämer i handen och inte veta vilken jag ska köpa. Inte alltid, fast ibland.

Då är det bästa jag kan göra för mig själv att helt enkelt sluta fundera mera och i stället fatta ett beslut och sedan fullfölja det. Ta den ena av duschkrämerna och gå till kassan och betala för den.

När jag väl fattat mitt beslut, hur osäker jag än kände mig när jag gjorde det, kommer jag så småningom att få svar inifrån mig själv om det var ett bra val jag gjorde.

Nästan alltid här i livet kan jag vända tillbaka eller ta en annan väg om jag känner att det beslut jag fattade inte var det rätta för mig, fast att jag trodde det just då.

Det här sättet att agera på fungerar lika bra när det gäller komplicerade valsituationer som när det gäller duschkrämer.

Bättre besluta något än att inte besluta alls.

Sedan lära av det beslut jag har fattat.

Att sitta fast i tvivel suger massor av energi ur mig som människa.

tisdag 24 september 2013

Min kringresande kompis - Om registreringen av romer

Det är Sverige och det är 60-tal och i min klass i skolan börjar en ny flicka den här dagen mitt i terminen. Hon har långt, mörkbrunt, vackert lockigt hår och stora mörka ögon. Fröken presenterar flickan för mig och mina klasskamrater och berättar att hon ska gå i vår klass en tid. Att hennes familj är kringresande.

På rasten leker jag med den nya flickan. Vi har roligt tillsammans och skrattar tillsammans. Hoppar hage. Vi är ungefär lika små och smala båda två.

Flickan frågar mig om jag vill komma hem till henne och leka någon dag. Det vill jag. Jag frågar min mamma och pappa om jag får och de säger ja.

Hand i hand går vi längs med Storgatan i samhället där jag bor. Från det stora gula tegelhuset där jag bor till flickans hem. Precis intill järnvägen står som en egen liten by av husvagnar. Det är där min nya kompis bor med sin familj.

Jag ser hundar som springer omkring och andra barn som leker där. Andra mörkhåriga barn med stora, vackra ögon som ser ut att vara syskon allesammans, så lika är de för mig. Fast de är inte syskon. Bara många olika, unika barn som liknar varandra. Jag ser vuxna gå omkring bland husvagnarna. De har annorlunda kläder på sig än vad jag är van vid att se i vårt lilla samhälle.

Jag och min nya kompis leker med varandra. Vi skuttar runt mellan husvagnarna. Fantiserar tillsammans. Fast ibland förstår inte min nya kompis vad jag säger. Då hittar vi på ett eget annat sätt att prata med varandra. Med fingrarna, vi ritar för varandra i sanden på marken och om inte ens det hjälper så skrattar vi tillsammans och skuttar vidare och hittar på en ny lek.

Ingen annan av mina klasskamrater leker med den nya flickan. Varför förstår inte jag. Fast jag funderar inte mera över det.

En dag är min nya kompis skolbänk tom. Fröken berättar att flickan har rest vidare med sin familj. Jag saknar min nya kompis.



Det är Sverige år 2013 och jag läser i tidningen på morgonen att polisen har ett register med över tusen barn i en olaglig kartläggning. Ett register över barn som är födda av romer. Ett register över vuxna och barn som registreras av ett enda skäl; att de är romer.

Jag känner att jag vill kräkas, jag mår illa. Jag läser en gång till för att försöka förstå det jag precis har läst.

Ute i trädgården tvättar jag trädgårdsmöblerna som ska in i förrådet för vintern. Hela tiden har jag gråten i min hals. Jag kämpar mot den och jag känner mig så arg och förtvivlad, så sorgsen djupt där inuti mig.

Jag vill så gärna tro att människan föds god. Jag vill så gärna tro att människan först av allt vill gott mot varandra. Jag vill så gärna tro att människan lär av de misstag hon gör. Jag vill så gärna tro på fred och att vi genom de misstag vi gör som människor hela tiden utvecklas till något större, något bättre. Jag vill så gärna tro att vi tillsammans kan skapa en värld där alla människor kan känna sig trygga och fria.

Fast den här morgonen i Sverige år 2013 har jag precis mist min tro på att det är just så.

Och det gör så ont i mig.

Varje barn har rätt att få vara barn. Att oavsett bakgrund, härkomst, föräldrar, få samma möjligheter och rättigheter som vilket annat barn som helst.

Att sortera människor efter etnicitet, härkomst eller utseende är ett brott. Och brottslingen är i det här fallet självaste polisen i Sverige.


Varje litet barn och människa är född fri. Ingen människa har rätten att döma en annan människa i förväg.

Igår läste jag om romer och barn som registreras i Sverige av polisen.

Jag önskar att det hade varit en lögn. Fast det är sanning.

Min kompis från 60-talet ... Jag undrar om hon finns med i registret?

Någonstans djupt där inuti mig i mitt hjärtas minne kan jag fortfarande höra henne skratta.


Läs även: DN - Allt om polisens registrering av romer

"Vad vi nu bevittnar är en nationell katastrof"

SR: "Romerska ungdomsförbundet kräver svar från Ask"


måndag 23 september 2013

Gästbloggare: Malin K Eriksson och "När minnen får liv"


Genom cyberrymden har jag lärt känna människor också IRL. En av dem som jag först mötte i cyberrymden och sedan IRL är författaren Malin K Eriksson. Hon är en kvinna som sprudlar av entusiasm över bland annat sitt skrivande och har ett viktigt syfte med det hon gör och skriver om; att synliggöra de osedda i vårt samhälle. 

Idag är Malin K Eriksson gästbloggare hos mig. Jag tackar henne för hennes inlägg här och önskar henne all lycka i sitt skrivande.

Nu lämnar jag över ordet till Malin, varsågoda att läsa om allt det spännande och viktiga som hon sysselsätter sig med. /Anna-Karin





Hej alla som förväntar sig att få möta Anna-Karin här på bloggen. Anna-Karin med alla sina kloka, insiktsfulla tankar om samhället och de orättvisor som finns. Anna-Karin som alltid står på de svagas sida och som vill lyfta fram de människor som ofta inte syns i samhället. Det är något bra och viktigt hon gör, eller hur? 

Själv heter jag Malin K Eriksson och är författare och kulturarbetare. Med mina böcker vill jag göra detsamma som Anna-Karin gör, det vill säga lyfta fram människor som sällan får ta plats i samhället och litteraturen. Med mina böcker vill jag underhålla och roa, men också beröra och lyfta upp behoven som finns i samhället. 

Min debutroman "När minnen får liv" berättar en gravt fysiskt funktionsnedsatt kvinnas historia. Kvinnan, Grace, lever ett isolerat liv i bitterhet över sitt öde, men är samtidigt rädd att konfrontera minnena av sitt förflutna. Det är först när en hemlös hund och en ny personlig assistent börjar hos henne, som hon vågar ge sig ut på den inre resa som hon måste göra. Romanen väcker många existentiella frågor, men också om synen på den ”perfekta människan”. 

Många skolor, vårdutbildningar och vårdanställda använder boken i arbetet med värdegrundsarbetet. Det gör mig så glad, för det lyfter den upp till en nivå där den inte bara underhåller läsaren, utan även hjälper människor att förändra sin syn på utanförskap till det bättre. 

Även mina barnböcker hittar behov hos de behövande i samhället. Bilderböckerna om Kalle Frågvis är humoristiskt skrivna, men tar samtidigt upp ämnen som barn i allmänhet och barn med autism i synnerhet, kan ha svårt att förstå. Den första boken handlar om att ljuga och bjuder aktivt in barnen till att fundera kring skillnaden mellan att ljuga och göra andra saker då man heller inte säger sanningen. 

Nu låter det kanske som om jag är en väldigt präktig människa. Lite tråkig till och med, kanske en del tycker. Då är det tur att jag har Kalle Frågvis som kompis på riktigt. Han är min buktalardocka, och han lyckas alltid få mig att skratta. Vi tycker det är jätteroligt att besöka barngrupper, bibliotek och andra sammanhang för att roa och inspirera till att läsa. Kanske ni vill att vi ska komma och hälsa på er? 

Om ni vill läsa mer om mig och böckerna kan ni läsa på Bankeryd Bok och Kultur.

Böckerna hittar ni hos alla nätbokhandlar.

Med vänlig hälsning /Malin

söndag 22 september 2013

De hoppfulla och de som inte orkar längre


Jag sitter i väntrummet i den långa korridoren till sjukgymnastiken på sjukhuset och människor passerar förbi nära mig. Någon haltar. Någon går med kryckor. Någon är gammal och hopsjunken. Någon är mycket ung, går med dropp och är anorektiskt mager och insjunken.

Det är kämpar som passerar förbi mig. Så nära intill att jag kan nudda dem om jag vill. Fast det gör jag inte. Ibland söker jag deras ögon. Ibland ler vi mot varandra.

De är kämpare. Människor som vill leva. Bli bättre. Bli friska.

"Jag har haft ont i magen och diarré idag och ska vara i bassängen på sjukgymnastik klockan tio", hör jag en kämpe säga till en vårdpersonal.

"Då tycker jag att du ska åka hem igen och vila", får kämpen till svar. "Man får inte vara i bassängen när man har diarré".

Kämpen vänder om och ser besviken ut. Ledsen.

Kämpare ... eller kanske mera de hoppfulla? De människor som fortfarande hoppas på något. Att där finns hjälp mot smärtan de bär på. Att de hoppas på att bli bättre eller till och med bra. Kanske kämpar de för sin egen skull. Eller kanske för att där finns någon annan som de älskar och som ger dem kraft att kämpa? Fast att livet gör så ont.

Ändå allt detta lidande som passerar förbi mig. Det gör ont i mig.

Jag känner en stor fråga inifrån mig själv; vad är det som får oss människor att vilja fortsätta? Att vilja kämpa? Att hoppas? Trots sjukdom, smärta, trasighet, ålderdom? Vad är det som får oss människor att vilja leva?

Är det rädslan för att dö? För det okända i döden.

Eller är det glädjen i att, trots allt, oavsett vad, ändå leva?


En ung människa har dött. Han tog sitt liv.

Vad är det som får en människa att välja livet? Eller döden?

Är det när hoppet släcks i oss som döden känns som ett bättre val än livet?

Därute faller ett rödgrönt löv från skogslönnen. En stund på jorden var det en knopp, en utsprucken knopp, ett löv som grönskade, så småningom färgades i rött och grönt, sedan stilla släppte taget om grenen. Föll till marken. Blev liggande där alldeles ensam i gräset. Förmultnade.

Blev en dag till jord där ett litet frö landade och började gro. Växte sig större ... blev till knopp.

Solen väckte knoppen till en tusensköna i min gräsmatta. En tusensköna ... som spred sig och blev till tusen tusenskönor i min sköna gröna mjuka gräsmatta.

Allt hör samman.

Döden och livet. 

Natten och dagen.

Mörker och ljus.

Och det var den dagen jag miste mitt hopp jag rasade samman.

Och det var den dagen jag fann något att hoppas på som jag orkade lyfta blicken mot den blå himlen och, kisande, möta ljuset igen.

torsdag 19 september 2013

Liv och död

Liv är
död
och
liv
i rörelse ...

I evighet.


(Anna-Karin)

Välfärdsmanifestationen idag och på lördag


Välfärdsmanifestationen 2013 behöver människor idag på Centralen i Stockholm klockan 16-19 för att förbereda Välfärdsmanifestationen.

På lördag den 21 september från kl 12 vid Sergels Torg i Stockholm är själva Välfärdsmanifestationen. Dessutom manifesteras det på många andra platser i Sverige på lördag.


"Folkkampanjen för Gemensam Välfärd" är en landsomfattande manifestationsdag 21 september: Nej till vinst i välfärden! Stoppa nedskärningarna! Försvara och utveckla den gemensamma välfärden!  

HÄR i FB (Gruppen "Folkkampanj för Gemensam Välfärd") hittar du information om alla platser i Sverige där manifestationen sker och också om tider. 

Vill du se ett samhälle med trygg välfärd för alla, sprid gärna detta blogginlägg. Om du vill och orkar, ta dig till Centralen idag eller Sergels Torg imorgon eller till någon av de andra platserna i Sverige där det manifesteras för att visa vad du tycker.

Jag kommer inte att vara med rent fysiskt i Välfärdsmanifestationen. Fast mitt namn finns med bland många andra på den budkavel som man kommer att lämna över till regeringen i samband med manifestationen.

Jag önskar att många människor kommer att sluta upp för ett Sverige med trygghet och välfärd för ALLA invånare i Sverige. Inte bara för de friska människor som har arbete.


För mer information, se mitt tidigare blogginlägg HÄR.

onsdag 18 september 2013

Till Drömmen

Du Drömmen om natten ...

Vad vill du mig egentligen?

Ge mig det jag inte kan få IRL?

Eller berätta för mig om min inre längtan?



(Anna-Karin)

Ljuset

 

Det är först
när du vågar dig in i
  den mörka tunneln
  du kan se
ljuset öppna sig
långt där borta.

 

(Anna-Karin)

 

Vila i frid, Kristian Gidlund

Författaren, musikern och inte minst bloggaren Kristian Gidlund är död.

Tack för allt du gav åt så många människor.

Det är inte åren du levde här på jorden som räknas.

Utan vad du gjorde av de år du levde här.

Vila i frid.


”Så föll ett långsamt regn genom trädgården. 

Och jag gick ut för att stilla en oövervinnelig törst.”

(Kristian Gidlund, blogg "I kroppen min")

tisdag 17 september 2013

Stolt efter blodprov

Jag känner mig trött och stolt över att ha tagit blodprov i morse. Utan att svimma, kanske tack vare mjukt bemötande och Jens Lekmans musik i mina öron.

Min revansch på skolsköterskan som kallade mig "schafsig" när jag svimmade redan på vågen inför en spruta och sedan fick hämtas av min pappa utan att ha fått sprutan sittande ensam ute på trappan till skolan. Ofta med nedkissade, kalla trosor efter svimningen.

En revansch på den läkare som tvångshöll mig som 3-åring för att ta blodprov på mig. Vilket ledde till mitt livs första, fast långt ifrån sista svimning.

Som sagt. Jag är stolt över att jag gick mot min rädsla idag även om jag kände mig så liten inuti i morse.

Minns att hur vi möter varandras rädslor som barn kan påverka en människa för resten av hennes liv.

Jag började dölja min rädsla när de vuxna kallade mig schafsig. Istället blev den till ångest i mig.

Idag förstår jag mönstret. Och mig själv.

Nu ska jag fira mig själv med kaffe och bakelse!

Jag är ingen schafsig människa. Jag är en känslomänniska. Högkänslig. En starksköring.

Jag är stolt över att vara jag.

måndag 16 september 2013

Mitt liv - en öppen hand


Mitt liv - en öppen hand ... människor och händelser passerar förbi.

En tid är du och du och någon annan där ... På min öppna handflata.

För att sedan, kanske som en fjäril, lätta sina vingar, flyga iväg och jag gör inget alls för att försöka hålla kvar.

Avstår från att stänga in, knyta min hand.

Mitt liv - en öppen hand ...

Jag släpper fri, släpper taget.

Kanske, kanske ler jag tacksamhetens leende samtidigt som jag släpper taget om det som är över.

Vänder en öppen blick åt det som ska komma.

Ser rakt in i det som just nu är.


(Anna-Karin)

söndag 15 september 2013

Längtan

Även om jag tycker att det känns vemodigt att sommaren går mot sitt slut på allvar nu, så är det genom att känna längtan efter något som gör att man blir så där sprittande och pirrande lycklig när sommaren med all sin grönska och alla sina blommor kommer tillbaka igen.

Och den där längtan handlar inte bara om att längta efter sommaren.

Det finns något vackert i att längta.

Den är först när man känt längtan som man kan känna sann lycka.

När man inte längre har något att längta till.

Hur levande känns livet då?

lördag 14 september 2013

Sommarens sista dag?


Det var högsommarvärme, blå himmel, små lätta moln och alldeles vindstilla när jag och Mimmi promenerade i Rosariet och på Vätterstranden idag.

Vackert och vemodigt på samma gång.

Sommarens sista dag?

Vad jag kommer att längta ...

Efter sommarens första dag igen.

Tack, sommar, för allt du gett mig av skönhet, dofter och naturupplevelser!
















Känslan kontra tanken

Känslor är vägvisare.

Tankar kan lura dig.


(Anna-Karin)

Vägval


"När du står inför ett vägskäl i livet och inte vet vilken väg du ska välja, låt inte slumpen avgöra.

Sätt dig ner och vänta.

Andas lika lugnt och förtröstansfullt som du gjorde den dag du kom till världen.

Låt ingenting störa dig.

Vänta och vänta igen.

Stanna upp i tystnad och lyssna till ditt hjärta.

När det sedan talar till dig, res dig och gå dit det leder dig". 





(Författare okänd)

torsdag 12 september 2013

Kärlek

Kärlek är
en stilla hamn
att segla in i
där man finner ro
för livets vågor.


(Anna-Karin)

tisdag 10 september 2013

Välfärdsmanifestation Sergels torg 21 september


Den 21 september från klockan 12.00 är det Välfärdsmanifestation på Sergels torg i Stockholm. Det är viktigt att så många som möjligt engagerar sig för allas vår rätt till välfärd i Sverige tycker jag.

Som före detta utförsäkrad och långtidssjukskriven vet jag alltför mycket om försämringarna i välfärden i Sverige de senaste åren och den press de innebär på människor som redan mår dåligt. Tyvärr är jag inte ensam om mina erfarenheter. Vi är alltför många och det behövs en förändring så snabbt som möjligt. De svaga grupperna i vårt samhälle får aldrig någonsin gömmas undan.

Jag är en av alla dem som har skrivit under manifestationen. Budkavlen kommer att lämnas över till riksdagen.

Var med och skriv på du med och sprid länken om välfärdsstafetten vidare! 

HÄR finns namninsamlingen om du också vill skriva under.

Välfärdsmanifestationen finns också på Facebook.

Att blogga om Välfärdsmanifestationen är också ett sätt att uppmärksamma den. Alla kan göra något. Tillsammans är vi starka. Bilden i det här blogginlägget är fri att använda i bloggar eller kanske i FB och andra sociala medier.


"VÄLFÄRDSMANIFESTATION 2013

VID SERGELS TORG LÖRDAG 21 SEPT KL. 12 - 15

För budkavlen vidare om du kan ställa upp bakom den! (som kommer att lämnas över till riksdagen!)

---------------------------

VI SOM INTE RÄKNAS

Sverige är ett delat land!

Att det är ett land delat mellan de som räknas, och de som inte räknas är ett faktum. De som inte räknas är de fattiga, låginkomsttagare, arbetslösa, sjuka, pensionärer, funktionshindrade och kortutbildade. De ska straffas medan de som för stunden har arbete och är friska RÄKNAS och belönas med skattesänkningar på minst 100 miljarder kronor.

Vi som inte räknas KRÄVER att vi räknas, att vi får bidra och vara med i samhällsgemenskapen. Att vi inte skall ses som en belastning, en parasit på samhällskroppen utan som en tillgång. Vi kräver en politik som inkluderar oss istället för att straffa, en politik som tar oss tillvara istället för att misstro oss.

Sverige behöver en politik som omedelbart övergår till att ha FULL SYSSELSÄTTNING som målsättning även om det innebär att teorin om jämviktsarbetslöshet och låg inflation överges.

Sverige behöver en politik som sätter UTBILDNING i centrum där arbetskraften garanteras utbildning, fortbildning och om så behövs ny yrkesutbildning. Politiken måste ha som mål att utbildning alltid är samhällsekonomiskt en god idé och en sund investering.

Sverige behöver en politik där arbetslöshet, sjukdom och olycksfall som leder till funktionsnedsättning inte blir början på en resa mot fattigdom och uteslutning ur samhällsgemenskapen. Sverige behöver en sammanhållen politik för OMSTÄLLNING där a-kassa, sjukförsäkring, rehabilitering, rätt till assistans och utbildning är garanterade rättigheter för alla medborgare. Nivån på ersättningarna skall vara på minst 80 procent för att garantera medborgarnas levnadsstandard.

Sverige behöver en politik som innebär att PENSIONEN innebär ett gott liv för alla de sista åren efter ett långt arbetsliv och det innebär att vi kräver omreformering av nuvarande pensionssystem, där det på ett ansvarigt sätt INTE på något vis tillåts att vi spekulerar bort framtida pensionskapital till riskkapitalbolag och börs!

Detta är våra minimikrav på politiken inför valet 2014, varken mer eller mindre för att garantera att ALLA medborgare får åter plats på insidan av det svenska samhället oavsett ålder, kön eller etniskt ursprung.

ALLA medborgare ska ha rätten till ett fullgott liv! ALLAs rätt till lika värde.

Vi håller på tanken om folkhemmet där målet är att återerövra folkhemstanken igen där alla får en plats och trygghet oavsett bakgrund!!

För budkavlen vidare om du kan ställa upp bakom den!

Välfärdsmanifestationen 2013
Therese Rajaniemi och Ann-Katrin Persson

Ansvarig för medverkande nätverken i facebook:
*Nätv. Krav – Dags att kräva ny reform& nytt pensionssystem
*Nätv. Sociala Medborgargardet
*Nätv. Vi som protesterar mot regeringens sjukförsäkringssystem

Vi som sluter upp bakom detta och stöder uppropet är bland andra:
Annica Nilsson, Välfärdsmanifestation, Sthlm
Helena Hemgren, Välfärdsmanifestation, Solna
Anna Petersson, Välfärdsmanifestation Linköping, Gabriella Sloot, Välfärdsmanifestation, Sthlm
Ann BW, Välfärdsmanifestation, Grängesberg, Birgitta Stenlund, Välfärdsmanifestation, Uppsala
Kristina Henriksson, Välfärdsmanifestation Upplands-Bro,
Carina Wellton, Ordf. solrosuppropet.se, Christina Holmberg, Solrosuppropet.se,
Jenny Fjell, RESURS
Annica Nilsson, Välfärdsmanifestation, Sthlm
Helena Hemgren, Välfärdsmanifestation, Solna
Anna Petersson, Välfärdsmanifestation Linköping, Gabriella Sloot, Välfärdsmanifestation, Sthlm
Ann BW, Välfärdsmanifestation, Grängesberg, Birgitta Stenlund, Välfärdsmanifestation, Uppsala
Kristina Henriksson, Välfärdsmanifestation Upplands-Bro,
Jonas Wallin, Förbundsordförande Svenska Elektrikerförbundet
Eskil Rönér, Förbundsordförande Svenska Hamnarbetarförbundet
Birgit Hansson, ordförande Riksförbundet Balans, Anna Jonsson, ordförande Förening Triggerpunkt
Jesper Bengtsson, Föreningen för rättvis välfärd, Susanne Carlsson FFMR, Klågerup
Björn Alvebrand fd. Sjökapten
Anita Edman, bibliotekarie, Upplands-Bro,
Kent Öst, Leg. psykolog (utförsäkrad), Gävle
Börje Snygg, Fd kvalitetschef, Socialtjänst Gävle
Johan Ehrenberg, Journalist/ Debattör ETC
Maria Wallin, Social Aktion - Onådiga Luntan,
Ingemar EL Göransson, frilansjournalist/författare Jenny Wrangborg, Poet & Kallskänka,
Jesper Odelberg, Ståuppkomiker/Artist, Rockbandet Hangovers, Linköping
Jan Hammarlund, Trubadur
Mattias Dristig, kulturarbetare/musiker/poet, Kulturföreningen Federationen,
Stephphan Bergman-Paul, Sala
Kulturför. TEATERMASKINEN, Riddarhyttan
Feministiskt Initiativ F!
Vänsterpartiet Gävle
Vänsterpartiet Järfälla
Tomas Alsbro, Skadeportal Whiplash Info,
Lena Backeskog, RSMH
Martin Moberg, Progressiv opinionsbildare
Yonna Waltersson, Arenagruppen.se
Lars Persson, Enhetsgruppen i Helsingborg

Anna-Karin Mattsson, "Maskroskvinnan", frilansjournalist/poet
Eva-Britt Svensson, (V) EU-parlamentariker, Marita Engström (V), Kommunalråd Gävle.
Liselotte Olsson (V) fd. riksdagsledamot i socialförsäkringsutskottet
Lars Ohly (V), riksdagsledamo, fd partiledare.
Camilla Janson, Oppositionsråd (S), Upplands-Bro,
Kerstin Ahlin, Kommunalpolitiker(S), Upplands-Bro
Maj Wechselmann, Filmare
Roland Jansson, Skådespelare
Weiron Holmberg, pensionär tidigare skådespelare
Dan Wirenius, Skådespelare
Sven Wollter, Skådespelare
Mikael Wiehe, Artist
Dan Viktor, Göteborg musiker/artist

Var med och skriv på du med och sprid länken om välfärdsstafetten vidare!"

HÄR finns namninsamlingen om du också vill skriva under.

Välfärdsmanifestationen finns också på Facebook.

måndag 9 september 2013

Tillit

 

Lövet släpper grenen.

Så svävar jag i tillit.

Den dag jag hoppar ...

Utan att veta
var jag landar.

 

(Anna-Karin)

söndag 8 september 2013

Behöver jag dig?

"Jag behöver dig".


"Jag behöver ingen förutom mig själv".


Vilken skillnad det gör i känslan att läsa de olika meningarna för mig.

Att behöva skapar beroende, ofrihet. Antingen det handlar om saker eller om människor.

Att inse att den enda jag, först av allt, behöver är mig själv, skapar frihet. Självständighet. Kraft.

Sedan är ju sanningen för mig, att vi människor också behöver varandra på olika sätt.

Fast först av allt behöver jag mig själv. För utan mig, vad har jag då?

Därför så viktigt att jag kommer ihåg att ta hand om mig.


Kan du känna skillnaden när du läser de två första meningarna?

Vem/vad behöver just du?

fredag 6 september 2013

Stigen


Långsamt börjar jag se stigen framför mig. Den nya, otrampade. För mig. Kanske kommer jag att pröva mina steg på den. Kanske inte.

Många stigar har jag gått i mitt liv.

Vissa var kantade av taggiga snår.

Andra av mjuk, grön, skön mossa.

Ibland snavade jag över en sten.

Föll ...

Fällde tårar.

Reste mig igen.

Jag är en sådan som finner nya stigar.

Ända in i döden.

Och kanske också sedan.

torsdag 5 september 2013

Är mitt hjärta tryggt i dina händer?

Jag läser Anna Kåvers bok "Himmel, helvete och allt däremellan - Om känslor". Fastnar för orden "Är mitt hjärta tryggt i dina händer?".

Så viktigt att ställa sig den frågan ibland när det handlar om relationer. Både vänskapsrelationer och kärleksrelationer. Och kanske framförallt att känna efter inuti sig själv, lita till sin känsla när det gäller hos vem eller vilka mitt hjärta kan vila tryggt.

Är mitt hjärta tryggt i dina händer? Kan jag visa mitt innersta för dig utan att du använder dig av det jag delar med mig av för att göra mig illa?

Kan jag dela med mig av det mest sårbara av mig själv utan att du kränker mig eller sviker mig?

Är mitt hjärta tryggt i dina händer?

Kan jag hålla ditt hjärta tryggt i mina händer?

Jag lovar att jag alltid försöker göra det.

Om du är en människa som jag håller av.

Det är viktigt för mig att hålla hjärtan tryggt i händer.


"Bli sparkad runt några gånger, som en del måste bli, för att fatta vad som betyder nåt och vem som går att lita på". 

(Håkan Hellström)

onsdag 4 september 2013

Obama i Sverige tack vare Edward Snowden

Obamas besök i Sverige, vad innebär det egentligen för världen, tror du? "Billigt" blir det väl knappast för oss svenskar, rent ekonomiskt. Med det historiskt höga säkerhetspådraget i Stockholm idag och andra omkostnader.

Tror du att Obama lyssnar på vad Sverige vill framföra?

Hur som helst, om nu Obamas besök leder till något positivt (vilket jag så klart önskar att det gör), så är det Edward Snowden vi ska tacka för det. Utan honom hade väl knappast Obama varit i Stockholm idag.

Så märkligt kan det vara, här i världen. 



Se även: Martin Mobergs betraktelser: "Sorry Ahlin" 

Aftonbladet: "Obama - en krigspresident med fredskostym"

Lena Mellin: "Samtalet lär ge få konkreta förslag" 

tisdag 3 september 2013

5:2-dieten eller ett gott skratt?

Solen skiner från en blå himmel. Där utanför mitt fönster ser det somrigt ut. Om det inte var för färgen på skogslönnens löv som skvallrar om en helt annan årstid; höst. Det är indiansommar i Sverige.

 Människorna ger sig hän åt 5:2-dieten med hull och hår.

Jag provade den en dag, nyfiken som jag är.

Fast sedan funderade jag.

Bestämde mig för att inte bli något fan av den. Tycker att den känns för outforskad. Och valde djupt inuti mig att acceptera mig själv så som jag är. Fortsätta att promenera, yoga  och röra på mig. Unna mig vila, näringsrik mat och undvika negativ stress. Söka glädjen där den finns. 

Jag tror faktiskt att ett befriande skratt förlänger livet mer än någon som helst diet i världen.

Vad tror du?