Mamma satt i den syrenlila småblommiga sjukhusrocken mitt emot mig
och sa: "Du förstår, i tisdags, då hade jag bett hemtjänsten att gå till
bageriet för att köpa det där goda brödet som jag gillar. Och så kom
den lilla flickan från hemtjänsten tillbaka och berättade att hon hade
fått beställa brödet för det var slut. Hon ville att jag skulle hämta
det själv senare samma dag. Så på eftermiddagen tog jag rollatorn och
gav mig iväg fast att det var så varmt och kvavt i luften."
Mamma log i stolen där hon satt. Fiskmåsarna flög högre än
sjukhustaken. De skränade fast det var ett vackert skränande. Himlen var
blå, allt var så somrigt och jag hade fortfarande svårt att fatta att
mamma var på sjukhuset och fick blod nu igen.
"När jag kom till
blomsteraffären", fortsatte mamma, "kände jag att jag blev så trött, så
trött. Det var som att benen inte ville bära mig. Så jag gick in och
satte mig på en stol där. Då kom han som har blomsteraffären fram till
mig och frågade om jag ville ha ett glas vatten att dricka. Och så
hämtade han det till mig och jag drack. Sedan frågade han mig vart jag
skulle, vart jag var på väg. Han är så trevlig, affärsinnehavaren, han
har alltid varit så vänlig när jag varit där och handlat blommor. Jag
berättade att jag skulle hämta ett bröd på bageriet som var beställt
till mig. Då sa han "Det kan jag hämta åt dig, bara flickorna jag har
anställda kommer snart efter sin rast så ska jag fixa det."
"Sedan,
om en stund, när de andra som jobbade var på plats igen, gick mannen som
har blomsteraffären och hämtade brödet åt mig på bageriet", fortsatte
mamma, "medan jag satt kvar och vilade mig bland alla de vackra
blommorna i hans affär. Jag hade köpt en liten mjuk nalle i
blomsteraffären. Mannen la nallen ovanpå de doftande, nybakta, varma
bröden i påsen."
"Han frågade mig hur jag mådde. Om jag ville så
kunde han följa mig hem. Men då sa jag till honom att tack, jag klarar
mig. Blir jag för trött så finns det alltid någon människa på trottoaren
här i staden som hjälper mig, det vet jag. Då log han mot mig och jag
log mot honom. Han öppnade dörren åt mig så att jag kunde gå ut och hem
igen."
"Jag var så trött när jag kom hem efter promenaden", sa
mamma. "Nallen sattte jag på min gamla, stora bibel. Såg du honom,
förresten, nallen, när du var hemma hos mig och packade ihop mina saker
som jag skulle ha med till sjukhuset?"
"Jo", svarade jag och log.
"Jag såg den lilla mjuka nallen som satt på din stora bibel och jag
förstod att du hade köpt dig den någonstans."
"Ja", sa mamma. "Den
var så liten, så söt och mjuk och jag ville ha med mig ett fint minne
hem från blomsteraffären. En snällare människa än han som jobbar där,
det får man leta efter."
