Pusta ut

Nu är maken hemma och jag försöker pusta ut.

Troligen en mycket kraftig stressreaktion, alltså ingen stroke. Mediciner utskrivna + tankar kring kost och motion.

Jag är tacksam och önskar att han tar till sig det som hänt. Att han hittar sitt sätt att få mindre stress i sitt liv.

Tack alla som tänkt på oss.

Nu blir det fokus på dotterns bal och student.

Oro blir till tacksamhet som blir till glädje!

Kaos - en stund i taget

Idag ska jag skjutsa min mamma till hårfrisörskan. Det är första gången hon ska till frissan efter att hon var så nära att dö i våras.

Min man ska undersökas ytterligare idag, bland annat hjärtat.

Tonåringen jagar fortfarande efter skor till studentbalen i morgon eftermiddag.

Just nu är mitt liv verkligen en blandning av alla möjliga sorters tårar och skratt.

Jag har vaknat två gånger inatt och gråtit i sömnen.

Kaos. En stund i taget.