Det är märkligt hur en sak som kan verka så liten som att nynna kan göra så mycket för hur jag mår. Någon gång hörde jag någon som sa att hon vet när hon mår bra, det är när hon upptäcker att hon går runt och nynnar av sig själv. Kanske gäller samma sak här som man idag vet gäller med ett leende? Att man medvetet kan påverka hur man mår genom att bestämma sig för att börja nynna precis som när man bestämmer sig för att börja le? För mig fungerar det i alla fall. Trötta, sega dagar får jag mig själv att må bättre om jag bestämmer mig för att nynna.
Varje liten sak som jag upptäcker får mig att må bättre samlar jag på som andra samlar på kanske frimärken eller antikviteter. Jag kan anteckna det jag upptäcker att jag mår bra av på en lapp. Den kan jag sedan ta fram när jag känner att jag fastnat i ett tillstånd som jag vill ta mig ur, när tankarna börjar gå i alltför svarta spår alltför länge. En liten lapp med saker som får mig att vända mörker till ljus.
