Idag fyller min blogg Maskroskvinnan sju år. Det blir lätt att jag tänker tillbaka på åren som gått sedan jag började blogga en sådan här dag. Det har varit omtumlande år för mig som människa. Den som följt min blogg genom åren har också delvis kunnat få följa med mig i min berg- och dalbana.
Bloggandet har betytt mycket för mig som människa. Jag har utvecklat mitt skrivande och mitt språk. Lärt mig tekniskt det som jag troligen annars inte skulle ha lärt mig. Jag har lärt känna människor både i cyberrymden och IRL.Upptäckt och utvecklat ett intresse att fotografera. Skrivit många dikter.
Det ledde till att jag fick arbete under en period efter mycket lång sjukskrivning. Vilket i sin tur ledde till att jag startade eget som skribent. Vilket i sin tur ledde till att jag skrev en egenutgiven bok, "Omfamna livet".
Förutom allt detta så har jag också insett att som bloggare kan jag nå fram till människor med makt. Berätta om hur jag känner och upplever min verklighet. En yttrandefrihet som jag värnar starkt om. Så viktigt i en demokrati att få lov att sätta ord på det man känner, tycker och upplever. Oavsett var man befinner sig i livet och vem man är som människa.
Jag har upptäckt nya sidor i mig själv. Vad jag brinner för och vad jag inte känner lika stor lust att skriva om. Att blogga har gjort mig modigare. Jag har utmanat många olika rädslor med mitt skrivande. Samtidigt känner jag allt större respekt för vilka ord som jag lägger ut till andra människor.
Att blogga har utan tvivel också fungerat terapeutiskt och helande för mig efter att jag utvecklat utmattningssyndrom. Förutom yogan är där inget som hjälpt mig så bra att läka samman igen som just mitt skrivande.
Jag vet också att där är människor som hittat tröst och igenkänning i det jag skrivit om här i min blogg. Det är kanske det som jag idag tycker är bland det största med mitt bloggande. Och en drivkraft för mig att fortsätta att blogga. Att jag vet att där är människor som har min blogg som en sorts "vän" när där inte är någon annan för dem.
Varmt tack från mitt hjärta till dig som läser och kommenterar här i min blogg!
Till sist en humörhöjare. Igår tittade solen fram hos mig. Snart visade termometern i uterummet + 20 grader. Jag längtar till att snart sitta där och dricka kaffe igen. Våren är på gång även om det har kommit snö inatt och världen därute just nu är vit.
Under snön vilar doftande syren.
