Inatt sov jag gott igen. Vaknade och fick bråttom upp för det är ju lucia idag. Jag gjorde i ordning en bricka med lite frukost och så kaffe och pepparkakor från helgens pepparkaksbak. Satte mig i soffan för att vänta på luciamorgonen. Först såg jag ett samtal om självmordsbombaren i Stockholm, om hur vi alldeles särskilt just när sådant här händer, behöver värna om alla människors lika värde, låta bli att generalisera och inte låta rasismen få växa mer än den redan gjort. Jag instämmer.
Sedan blev klockan sju och jag bytte kanal. Hamnade i ljus, hopp, musik och luciastämning. Det var en ovanligt vacker luciamorgon från TV i år, tycker jag. Det kändes som att alla de vackra julsångerna fick rum. Sonja Aldén, Shirley Clamp och Sanna Nielsen, vilka kvinnor, vilka röster!
Och sen. Sen bara stod han där. I röda byxor och grå, stickad tröja. Darin. Att höra Darin sjunga "O Holy Night" à capella, ja, det kändes för mig som att det var en ängel som ramlat ned och sjöng så att stjärnorna föll som ett glitterregn ned till marken. Alldeles, alldeles underbart! Jag rös mig igenom hela den vackra sången.
Min katt verkar inte bry sig särskilt att det är lucia idag. Mer än att hon gillade att jag tittade på TV så tidigt på morgonen, så hon kunde sitta bredvid mig och värma sig och lukta på kaffedoften. Nu har hon sträckt ut sig och somnat på fönsterbrädan ovanför elementet igen. Vad hon gillade Darins sång idag, det har hon inte berättat för mig. Men jag tror hon gillade den hon också, för hon låg kvar i soffan bredvid mig hela tiden.
