Jag hör fysikern i tv berätta om det nya solsystemet man upptäckt i rymden. Där solen är en röd stjärna med sju planeter i sitt system. Rött är en vanlig färg i universum säger forskaren.
Där den röda stjärnsolen är så mycket mindre varm än vår egen sol att det ryms sju planeter på samma sträcka som mellan jorden och vår närmsta planet Jupiter. Ändå tillräckligt varm för att där ska kunna finnas liv och klimat liknande det här på jorden.
"Hur långt är det dit?", undrar programledaren. "Hur lång tid skulle det ta för oss att åka dit".
"360.000 år", svarar forskaren.
Trehundrasextiotusen ...
År.
Tanken svindlar. Lika svindlande tanke för mig idag som när jag var liten.
Vem är jag?
En stjärna.
Bland stjärnor.
I ett svindlande svävande oändligt universum.
Och jag känner som att jag egentligen inte vet något alls.
#Blogg100 - dag3
