Nyss när jag drack mitt eftermiddagskaffe, hörde jag talgoxens vårdrill där utanför fönstret. Äntligen! Jag har väntat. I mitten av januari brukar jag höra talgoxen de flesta år.
Varför det inte blev förrän idag vet jag inte om det beror på talgoxen, vädret eller på att jag är svullen i öronen på grund av en förkylning.
Nu är han i alla fall igång.
Det känns bra.
Även om det är gråslaskigt och mörkt idag hos mig, så ger fågelkvittret löfte om att det snart är vår.
