Mimmi är så långhårig nu. Hennes päls är härlig att borsta. Ibland trillar hennes långa hår på huvudet ner och hon får mittbena. Det ser roligt ut. Jag får försöka låta bli att skratta när jag ser henne så. Det är tre veckor kvar tills hon ska klippas kort. Tills jag kommer att se den lilla kroppen som är där under hennes stora päls.
Jag hörde på vädret igår att det är värme på gång. 10-15 plusgrader. Längtar efter att köpa penséer. Jag behöver nya stora krukor att plantera dem i. Korgen jag haft på framsidan har gjort sitt.
I mitt stora fönster blommar novemberkaktusen som min mamma köpte en gång. Den har en så ovanlig färg, champagnefärgad. Jag har aldrig förut eller senare sett en novemberkaktus i just den färgen. Det känns lite speciellt att den slog ut sin första knopp på min mammas dödsdag. Ett tecken? En hälsning? Vem kan säkert veta. Allt jag kan göra är att tro.
Idag ska jag ta det lugnt. Vattna blommorna. Lyssna på musik. Läsa. Ta hand om mig. Vara i stillhet.
Göra något vackert av denna dagen som jag fått.
#Blogg100 - Dag 22
