Nu när snön vräker ned så har jag inte annat att göra än att drömma mig bort. Idag drömmer jag mig bort till Monets trädgård utanför Paris i Frankrike. Jag undrar hur långt våren har kommit där? Det skulle inte förvåna mig alls om marken är täckt av blå scillor och snödroppar. Det är ett av de resmål som jag drömmer om att komma till någon gång innan jag dör. Monets trädgård.
Jag skulle vilja stå på just den här bron som är på bilden och titta ned på vattnet och näckrosorna. Vandra bland alla blommorna. Kika in i huset.
Jag köpte en bok om Monets trädgård på bokrea för några år sedan. Där är härliga bilder som jag kan njuta av en sådan här vinterdag som idag. Härliga bilder, inte bara på Monets fantastiska trädgård, utan också på den härliga interiören. Det vackert gula köket. Underbara färger, möbler, tapeter, mönster, prylar.
Och så sätter min fantasi igång. Jag skulle vilja hoppa in i boken, flyga bakåt i tiden och få sitta med där vid bordet. Med Monet och hans vänner. Jag skulle sitta alldeles, alldeles stilla, tyst som en liten mus, bara jag fick vara med där en liten stund och lyssna på samtalet.
Skratten. Funderingarna. Det vackra, sjungande språket franska som jag älskar.
Sedan så skulle jag så klart inte kunna hålla tyst. Jag skulle börja prata jag också. Med människorna som var där. Kanske om blommor. Kanske om känslor. Kanske om gardinerna. Fåglarna. Fjärilarna. Vädret. Böcker.
Det skulle vara härligt att kunna röra sig mellan olika tider och olika rum.
I fantasin går det.
Där finns det inga begränsningar.
