Det blev nästan en hel dag på Vätterstranden för mig idag. Ensam. Jag hittade ett nytt favoritställe med en nyponbuske alldeles nära så att jag kunde känna doften. I trädskugga. Där var fridfullt. Bara en liten bit bort kryllade det av solande människor i alla åldrar och storlekar. Man delade ut Fanta-burkar gratis och det spelades musik. Men i mitt lilla "gömställe" var det friden som rådde.
Jag njöt av att höra kluckandet från vågorna, känna den lätta sjöbrisen från Vättern. Se på segelbåtar, kanoter och någon enstaka motorbåt. Folklivet. Där var människor som badade. Modiga människor. Som sa att "det är så kallt att det gör ont", när de gick ut och doppade sig.
Folk matade fiskmåsar och skrattmåsar så att jag blev omringad och näst intill attackerad uppifrån av alla de där fåglarna. Nyponrosorna doftade. Jag stack ned mina bara fötter i den varma sanden, sänkte ned solstolen så att jag låg ned, slöt ögonen, log, drog in sjöluften och njöt av att få leva och andas en så här förtrollande underbar och varm sommardag!
Om jag doppade mig idag? Nej. Jag glömde baddräkten hemma. Jo, det är säkert. Jag glömde den, det är alldeles sant. Hur i hela friden jag nu kunde göra det.
Fortsättning följer om jag kommer att doppa mig eller inte i Vättern den här sommaren.
