Nära skjuter ingen hare...

... men, oj, så nära det var att en bil körde rakt in i min bil för en stund sedan när jag skulle in till stan. Jag körde i min fil och mötte en buss. Plötsligt gjorde en bil bakom bussen en omkörning och det gick inte långsamt för den bilen, kan jag säga.

Som tur var hade jag tillräckligt snabb reflex för att väja undan till den högra filen och som tur var så var det ingen annan bil där just då.

Som tur var... eller om det nu var något annat. Som till exempel att det är meningen att jag ska finnas kvar här på jorden ett tag till.

Tack för att jag lever!

Bli vän med mig på Facebook!

En gång i tiden trodde jag att Facebook, eller "Fejjan", det var något som tonåringar höll på med. Men så är det ju inte. Det var ännu en fördom jag hade som jag spräckte genom att ge mig in i den världen.

Jag är olika aktiv på Facebook, jag är relativt ny där. Ibland har jag hur kul som helst när jag är på Facebook, ibland händer där inget särskilt.

Det är ett bra sätt att kommunicera med folk tycker jag. Helt okända människor har kunnat ge mig nya perspektiv på livet med det de delat med sig av på Facebook. Jag tycker att det är generöst att dela med sig av sina liv och sina erfarenheter till andra människor. Man kan göra det på så många olika sätt. Att skriva till varandra är ett sätt av många, ett sätt som passar mig.

Vill du bli vän med mig på Facebook, så är du varmt välkommen.

Länk: Maskroskvinnan - Facebook