Idag på förmiddagen dog min mamma.
Hon fick en stillsam död där jag satt intill henne, vi två ensamma i rummet.
"Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig".
(Jacques Werup)
Tack för allt, min älskade, vackra, visa mamma.
Vila i frid.
"Jag är inte rädd, det sa du till mig.
Du tog din hand i min.
Jag sparade alla mina leenden till dig,
för det var det finaste jag kunde ge.
Du skrattade och log in till det sista andetaget.
Du har alltid funnits där,
varje dag sen jag föddes.
Men du är inte borta,
du har bara gett dig av.
Jag vet vart jag kan finna dig,
jag följer fågelns vackra sång,
du sa det själv att en fågel vill jag bli en gång.
Nu flyger du högt bland trädens höga krona,
med fågelvingar så starka,
ända upp till molnen de bär dig,
jag hoppas du någon dag flyger ner till mig,
så jag kan fråga dig,
allt det där man undrar.
Det var en kamp, en lång strid men du vann.
Jag älskar dig."
(Min dotters dikt till mormor idag, 2012-03-15, jag skriver in den här med tillåtelse från min dotter).
