De sju svåra, svarta åren med utförsäkringshelvetet är på väg att avslutas. Igår, den 9 december 2015, infriade regeringen vallöftet att besluta om att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Det som kallas utförsäkring eller stupstock i folkmun.
Sedan Alliansen tillsammans med SD, stående i riksdagen och applåderande det vansinniga beslutet att göra det orimliga att tidsbestämma sjukdom, har halta, lytta, cancersjuka mitt i pågående strålbehandling, människor sönderstressade in i kollaps med flera med flera diagnostiserade kommit gående eller i rullstol och ibland fått bäras in till Arbetsförmedlingen för att man där skulle kunna se om de verkligen var sjuka. Om de verkligen inte skulle kunna arbeta.
Samtidigt har de sjuka ofta fått vänta på sin ersättning under tiden de varit utförsäkrade och ofta också en tid efteråt. De har blivit av med sin SGI och fått sin sjukersättning sänkt. De har hamnat i ekonomisk fattigdom på grund av att de varit sjuka. De har levt i oro och stark stress för en ofta redan ansträngd ekonomi.
Handläggarna på Arbetsförmedlingen och handläggarna på Försäkringskassan slet sina hår och vred sina händer och sökte bland alla papper efter en instruktion för hur de skulle hantera allt detta. Läkarnas ord på att den som var sjuk verkligen var sjuk betydde inte längre något som helst. Jo, jag vet. Jag kan skriva under på allt detta. Därför att jag har upplevt det genom mina egna ögon. När jag själv utförsäkrades. Jag kommer aldrig att glömma vilken kränkning det innebar. Vilken förnedring att bli så misstrodd i en så utsatt position som jag var just då.
Vi är 90.000 människor som har upplevt att bli utförsäkrade under vår sjukskrivning. Dessutom tillkommer lidandet för barnen, anhöriga och älskande till den sjuke. Antalet människor det då handlar om är betydligt större än 90.000.
Detta absurda experiment med levande människor i stället för labb-råttor, pågick i sju långa och tunga år för den sjukskrivne. Det fanns de som utförsäkrades inte bara en gång, utan två och till och med tre gånger.
Det fanns också de som inte orkade pressen en utförsäkring innebar. Det fanns de som valde att ta ut ålderspension i förväg och som nu får leva med den ekonomiska försämring det innebär resten av sina liv.
Det fanns de som valde att lämna sjukförsäkringen och bli anhörigförsörjd. Med allt vad det innebär av osjälvständighet, beroende, ojämlikhet och risker om relationen går i kras. (Och de allra flesta sjukskrivna är kvinnor vilket i de här fallen ofta innebär att det är mannen som blir den ekonomiskt starke i relationen, tillbaks till mitten av 1800-talet, häpp!).
Det fanns de som inte orkade längre. Det skär i bröstet på mig att skriva det. Det fanns de som avslutade sina liv. Det fanns de som begick självmord för att samhället satte sådan press på en sjuk människa.
Mitt hjärta blöder fortfarande för alla dessa människor. Det är för dem som jag skrivit varenda bokstav de år som jag bloggat, skrivit debattartiklar, deltagit i sociala medier med den kraft jag haft för att synliggöra de sjukas situation i Sverige under den tid som Utförsäkringshelvetet pågått.
Det här kan låta illa nog. Men vad värre är och som kommer att ta tid att ställa till rätta, är den människosyn som beslutet om utförsäkringar av sjuka människor innebar för vårt samhälle. Ett skapande av "vi" och "dom". Ett skapande av "vi duktiga som minsann jobbar och betalar vår skatt och är värda att få ännu mer i plånboken BARA FÖR ATT vi är så otroligt friska!". Ett skapande av tänkandet att den som är sjuk är lat och inte betalar skatt. Vilket faktiskt den sjuke också gör. Till och med högre skatt än den som arbetar vid samma inkomst så som verkligheten är idag. Ett skapande av tänkandet att sjukförsäkringen är ett bidrag i stället för den försäkring som den egentligen är. Uppbyggd av skatteintäkter från generationer.
Ett skapande av tänkandet att den friske har rätt att frossa. Medan den sjuke får skylla sig själv att han/hon är sjuk och minsann ska pressas om så ända in i döden till att bli frisk. Tänkandet att sjukdom och också stressrelaterad ohälsa går att bota genom ännu mera stress och press. Tänkandet att den som är sjuk egentligen är en fuskare och en som man ska misstro precis som man ska misstro läkaren som sjukskrivit en människa. En människosyn som bygger på misstro i stället för tillit.
Det är min personliga övertygelse att skapandet av detta "vi" och "dom" som utförsäkringarna inneburit, det missnöje som detta inneburit för de drabbade och deras anhöriga och vänner, den människosynen är en av flera orsaker till den rädsla vi ser i vårt samhälle idag. Främlingsfientligheten. Utanförskapet.
Ja, jag tror att den rädsla som det sjuka systemet med utförsäkringarna skapade även bidragit till att ännu fler blivit sjuka. Den stressrelaterade ohälsan i Sverige ökar. Den som varit arbetsför har känt rädsla att bli sjuk och därför slitit sig själv ännu hårdare och så småningom ända in i väggen.
Ett samhälle där människor känner sig rädda, svikna och saknar tillit till samhället självt, blir i slutänden ett svajigt och farligt samhälle. Ett samhälle där vi inte längre litar på demokratin, på de människor vi valt att leda landet, på varandra, blir ett oroligt och otryggt samhälle där människor mår dåligt. Blir sjuka.
Jag har själv upplevt hur utförsäkringen påverkade mig. Jag har bloggat om det här i min blogg. Skrivit debattartiklar. Jag utförsäkrades den sista sommaren min åldrande och då mycket svaga mamma var i livet. Hon var döende. Jag genomlevde det. Fast som i en dimma. Efteråt var jag så trött att jag somnade så fort jag satte mig ned. Jag svimmade ett par gånger. Jag backade bakåt i mitt tillfrisknande flera år.
Precis som för den stora majoriteten av dem som utförsäkrats, så kom jag tillbaka in i sjukförsäkringen igen så småningom. Utförsäkringen gjorde ingen som helst nytta. Tvärtom gjorde den både mig och så många andra allt sämre. Tala om bortslösade resurser på så många olika områden. Införandet av utförsäkringarna är en av de största flopparna under Alliansens tid vid makten anser jag.
Den som inte varit där eller haft någon på nära håll som utförsäkrats, tycker jag ska låta bli att döma eller misstro den som varit där. Den som inte personligen upplevt utförsäkringarna, tycker jag ska respektera och lyssna på vad vi som upplevt det har att berätta. Så att vi lär för livet om vad vi aldrig någonsin får göra med sjuka människor.
Den 1 februari 2016 försvinner den bortre gränsen i sjukförsäkringen.
Den 1 februari 2016 ... jag läser orden jag skrivit gång på gång på gång. Som jag längtat. Så många vi är som hoppats. Som kastats runt mellan hopp och förtvivlan genom den här mycket tunga perioden för sjuka människor. Som bollats hit och dit mellan olika myndigheter i stället för att få läka samman i lugn och ro. Sår som rivits upp gång på gång och aldrig ens fått chansen att bli till ärr ...
Utförsäkringshelvetet som snart är ett svart minne blott i Sveriges historia.
Detta är ett första viktigt steg mot en bättre sjukförsäkring i Sverige och minskat antal sjukskrivna. Det finns mycket kvar att göra. Till exempel att människor med sjukersättning ska få en högre ersättning i stället för att som nu ligga under eller på gränsen för fattigdom i Sverige. Regeringen har ett åtgärdsprogram. Vill du läsa om det kan du kika in in i en av de länkarna som jag tipsar om efter det här inlägget.
Till sist, vi som varit med om att bli utförsäkrade samtidigt som vi varit sjuka, låt oss för alltid minnas vad som kan hända genom politiska beslut. Ta inte några rättigheter för givna någonsin. Låt oss ta på allvar att vi kan påverka. Låt oss komma ihåg hur vi kan påverkas av det politiker beslutar om. Tänk på hur viktigt det är vilka ledare och vilket parti vi röstar på. Och hur viktigt det är att vi röstar. Minns att förändring är möjlig.
Blunda inte.
Sov inte alltför hårt.
Håll dig vaken.
Se det som sker.
Bry dig.
Tro på att förändring är möjligt.
Också de mest svarta dagar av dem alla.
Det brinner ett ljus i mörkret.
Det brinner ett ljus ...
Ett ljus som vi alla kan tända
Ett ljus i ögonen hos den som tappat sitt hopp
En glimt av ljus i den sjukes brustne blick
Låt oss tända det
Nu
Inte imorgon
Utan ... nu
Därför att det är ...
Bråttom
Låt oss upprätta
Hopp
Tillit
Medmänsklighet
Empati
Solidaritet
Låt oss bygga ...
Ett sant samhälle
Tillsammans
Ett samhälle utan ett "vi" och ett "dom"
Ett samhälle där alla har plats och lika värde
Lästips:
"Nu tar vi bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen" (Annika Strandhäll, Socialdemokraterna) (I denna artikel finns länk till regeringens åtgärdsprogram för sjukförsäkringen)
"Hetsjakten på sjuka är äntligen över" (Expressen)
"Gräns i sjukförsäkringen avskaffas" (SVT)
"Den bortre tidsgränsen är borta!!!" (Solrosuppropet)
"Parlör inför dagens riksdagsdebatt om utförsäkringarnas avskaffande" (Solrosuppropet)
"Bra men några applåder blir det inte" (Martin Mobergs betraktelser, FB)
"Bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen tas bort" (Regeringen)
"Bortre tidsgräns i sjukförsäkringen slopas" (Svenska Dagbladet)
"Bortre tidsgräns i sjukförsäkringen tas bort" (SVT)
"Anständighet återupprättad" (Östra Småland)
"Äntligen ryker stupstocken" (Värmlands Folkblad)
"Läkarupprop mot utförsäkringarna" (Solrosuppropet)
"Grattis alla jävla latmaskar och andra reaktioner" (Solrosuppropet)
"Nya regler när utförsäkringarna stoppas" (Solrosuppropet)
"Äntligen avskaffas stupstocken" (Kjell Rautio, LO)
Visar inlägg med etikett Utförsäkringar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Utförsäkringar. Visa alla inlägg
torsdag 10 december 2015
onsdag 23 september 2015
Sjukfrånvaron ska brytas enligt Annika Strandhäll
Idag har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll lagt fram
regeringens första åtgärdspaket för att dämpa uppgången i
sjukfrånvaron. Hon har blivit intervjuad i flera media.
Det var så många, långa och tuffa år under Alliansens tid när man som jag själv var sjukskriven. Motståndet var så stort. Empatilösheten från politiker och myndigheter ibland kvävande. Hånet och misstron mot de sjuka människorna så inhumant att jag egentligen inte vet hur jag orkade ta mig igenom de där åren. Alla orkade tyvärr inte det heller.
Därför är det omtumlande att nu, faktiskt, ha överlevt. Att få uppleva förändringens vindar svepa fram i politiken. Det känns gott i min mage. Samtidigt som jag känner tillit är där en ilning av vaksamhet inför vad som nu händer. Jag och många med mig har ju verkligen fått uppleva hur politiska beslut kan påverka livssituationen för människor som sjukskriven under Alliansens tid vid makten.
Debatten om regeringens budgetförslag att ta bort det sjuka systemet med utförsäkringar från och med den 1 februari 2016 är högaktuell. Imorgon, torsdag den 24 september kommer man att diskutera den frågan i direktsändning i SVT Debatt.
De ökande sjuktalen i Sverige ställer saker och ting på sin spets. Hur kommer det sig att så många människor får psykisk ohälsa idag? Vad ska vi göra åt det? Vilket är samhällets ansvar och vilket är individens ansvar? Arbetsgivarnas ansvar? Hur har det kunnat bli så här i ett så rikt land som Sverige?
Frågorna är många och svaren är inte särskilt enkla, tror jag.
Fast verkligheten ger ändå vissa svar. Verkligheten visar att det hjälpte inte på något sätt att minska sjukskrivningar eller att bevara människors psykiska hälsa genom att pressa människor. Vare sig i hårt slimmade arbetsmiljöer eller i en hårt pressande sjukskrivningsprocess. Inte heller hjälpte det att utförsäkra sjuka människor. De flesta sjuka blev bara ännu sjukare av att utförsäkras. Dessutom blev de fattiggjorda. En del försvann i tomma intet. Blev anhörigförsörjda. En del orkade inte längre att leva. De tog sina liv.
Om människor hade blivit friska av att vara hårt pressade, hade vi idag haft låg sjukskrivning och minskad psykisk ohälsa i stället för tvärtom. Den slutsatsen är lätt att dra om man tänker till en stund. Och om man vill se verkligheten i vitögat.
Inte heller gjorde det människor friska och arbetsföra att Alliansen under åtta års tid snabbt och kraftfullt ökade de ekonomiska klyftorna i Sverige. Nej, det blev precis tvärtom. Ökade klyftor och ett ojämlikt samhälle gör människor sjuka. Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor helt enkelt. Medan ett jämlikt samhälle med minskade klyftor mellan människor får människor att må bra. De rika såväl som de mindre rika. Det är min starka övertygelse.
Vägen framåt mot ett friskt samhälle med så friska och välmående människor som möjligt tror jag själv går genom t ex arbetsmiljöer med plats för andrum. Genom kunskap om vad stress gör med oss människor. Genom att vi litar till varandra och lyssnar på både oss själva och den som inte mår bra. Genom att vi reagerar och bryr oss om vi märker att en medmänniska inte mår bra. Vare sig det gäller på en arbetsplats eller i ett privat sammanhang. Genom att vi tänker långsiktigt när det gäller lönsamhet. Det ska kosta att vara en arbetsgivare som sliter ut folk. Individen ska våga säga nej när det blir för mycket utan att känna sig rädd att förlora jobbet.
Det är en lång väg att nå dit, tror jag. Men varje litet steg i den riktningen kommer att få människor att må bättre än vad vi gör idag.
Jag tror att många människor hamnar i psykisk ohälsa idag ibland därför att det blivit en skam att falla igenom och visa sig sjuk och svag. Pressen man sätter på sig själv för att stå kvar på benen fast att det gungar, kan göra att man rasar helt. Förr eller senare. Rädslan för drastiskt försämrad ekonomi om man blir sjuk, skapar spänningar i kroppen som ibland blir till sömnrubbningar, till oro och ångest och kanske så småningom ohälsa. Det blir en ond spiral av alltsammans. Nu är hög tid att bryta den spiralen. Sätta fart på den goda spiralen.
Regeringen vill i sitt åtgärdsprogram bland annat att arbetsgivarna ska ta större ansvar för sina medarbetares hälsa. Det är bra tycker jag. Bland åtgärderna finns också förebyggande åtgärder för att minska kvinnors sjukfrånvaro.
Att man ser till individen tror jag är mycket viktigt när någon blir sjuk. För den som har blivit sjuk av stress eller som har fått utmattningssyndrom kan bli ännu sämre av att pressas in i t ex rehabilitering i ett tidigt sjukdomsskede. Man kan inte använda samma mall för alla människor. Vi är alla olika och när vi blir sjuka befinner vi oss i olika stadier vid olika tillfällen. Vi har också så olika diagnoser. Det är mycket viktigt att man ser till den enskilde individen och vad just han eller hon behöver för att hitta tillbaka till hälsan igen. Ibland är det kanske ett annat arbete. Ibland vila. Ibland bra rehabilitering. Eller något helt annat.
Jag tror att trygghet skapar friska och starka människor. Och tvärtom. Att först bli sjuk och sedan se sin ekonomi försämras drastiskt gör knappast att man blir friskare.
Därför är det viktigt att den ersättning man får från sjukförsäkringen är tillräckligt stor för att man ska kunna känna trygghet också när hälsan sviker. Där väntar jag på den dagen när regeringen höjer sjukersättningen för de människor som försökt allt de kunnat men ändå inte lyckas bli arbetsföra igen.
Idag är sjukersättningen inte mycket pengar att klara sig på. Det finns risk att man med sjukersättning blir försörjd av sin partner om man har en partner. Det är knappast den bästa förutsättningen för en relation och kan i sämsta fall leda till att man stannar kvar i en dålig relation på grund av ekonomiska skäl. Det behöver också bli ett slut på att sjuka människor hamnar i försörjningsstöd en längre tid så som det har blivit idag. Vi betalar skatt till en sjukförsäkring som vi har rätt att känna finns där för oss när vi behöver den och som är tillräckligt hög för att vi ska känna oss trygga.
Här nedanför finns intressanta aktuella länkar om du vill läsa mer och skaffa dig kunskap om det som sker just nu när det gäller sjukförsäkringen i Sverige.
Samtidigt som jag läser om regeringens åtgärdspaket, ser jag nyheten om hur allt fler skaffar sig privata sjukförsäkringar. Det vill säga, de som har råd att göra det. Och de som är tillräckligt friska för att kunna skaffa sig en.
Vi får aldrig, aldrig glömma bort att det alltid kommer att finnas människor som föds i ohälsa. Att det kan hända över en sekund en olycka som gör att den som var frisk aldrig mer kommer att kunna arbeta igen som förut.
Jag vill ett solidariskt samhälle där alla människor som blir sjuka har samma rätt till vård. Oavsett arbetsgivare, livssituation eller inkomst.
Sedan tror jag också att för att vi människor ska må psykiskt bättre behöver vi själva inse vad våra själar mår bra av. Skapande, kultur, andlighet. Litteratur och skrivande. Musik. Naturen. Det är sådant som själar mår bra av. Stillhet och lugna djupa andetag. Mer fokus på det inre än det yttre. Att hitta till en inre tillit, en inre trygghet i sig själv.
"Uppgången i sjukfrånvaron måste brytas" (Dagens Industri)
"Både ros och ris till Strandhäll" (LO-bloggen)
"Strandhälls åtgärdspaket" (Solrosuppropet)
"Vägen tillbaka efter lång sjukskrivning" (SVT)
"M talar inte sanning om sjukfrånvaron" (Aftonbladet Debatt)
"Regeringens nya krav ska minska sjuktalen" (Dagens Nyheter)
"Bra förslag men det går att göra ännu bättre" (Martin Mobergs betraktelser)
"Allt fler har sjukvårdsförsäkring" (SR Ekot)
"Nytt mål ska få ner sjukfrånvaron" (SVT)
Det var så många, långa och tuffa år under Alliansens tid när man som jag själv var sjukskriven. Motståndet var så stort. Empatilösheten från politiker och myndigheter ibland kvävande. Hånet och misstron mot de sjuka människorna så inhumant att jag egentligen inte vet hur jag orkade ta mig igenom de där åren. Alla orkade tyvärr inte det heller.
Därför är det omtumlande att nu, faktiskt, ha överlevt. Att få uppleva förändringens vindar svepa fram i politiken. Det känns gott i min mage. Samtidigt som jag känner tillit är där en ilning av vaksamhet inför vad som nu händer. Jag och många med mig har ju verkligen fått uppleva hur politiska beslut kan påverka livssituationen för människor som sjukskriven under Alliansens tid vid makten.
Debatten om regeringens budgetförslag att ta bort det sjuka systemet med utförsäkringar från och med den 1 februari 2016 är högaktuell. Imorgon, torsdag den 24 september kommer man att diskutera den frågan i direktsändning i SVT Debatt.
De ökande sjuktalen i Sverige ställer saker och ting på sin spets. Hur kommer det sig att så många människor får psykisk ohälsa idag? Vad ska vi göra åt det? Vilket är samhällets ansvar och vilket är individens ansvar? Arbetsgivarnas ansvar? Hur har det kunnat bli så här i ett så rikt land som Sverige?
Frågorna är många och svaren är inte särskilt enkla, tror jag.
Fast verkligheten ger ändå vissa svar. Verkligheten visar att det hjälpte inte på något sätt att minska sjukskrivningar eller att bevara människors psykiska hälsa genom att pressa människor. Vare sig i hårt slimmade arbetsmiljöer eller i en hårt pressande sjukskrivningsprocess. Inte heller hjälpte det att utförsäkra sjuka människor. De flesta sjuka blev bara ännu sjukare av att utförsäkras. Dessutom blev de fattiggjorda. En del försvann i tomma intet. Blev anhörigförsörjda. En del orkade inte längre att leva. De tog sina liv.
Om människor hade blivit friska av att vara hårt pressade, hade vi idag haft låg sjukskrivning och minskad psykisk ohälsa i stället för tvärtom. Den slutsatsen är lätt att dra om man tänker till en stund. Och om man vill se verkligheten i vitögat.
Inte heller gjorde det människor friska och arbetsföra att Alliansen under åtta års tid snabbt och kraftfullt ökade de ekonomiska klyftorna i Sverige. Nej, det blev precis tvärtom. Ökade klyftor och ett ojämlikt samhälle gör människor sjuka. Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor helt enkelt. Medan ett jämlikt samhälle med minskade klyftor mellan människor får människor att må bra. De rika såväl som de mindre rika. Det är min starka övertygelse.
Vägen framåt mot ett friskt samhälle med så friska och välmående människor som möjligt tror jag själv går genom t ex arbetsmiljöer med plats för andrum. Genom kunskap om vad stress gör med oss människor. Genom att vi litar till varandra och lyssnar på både oss själva och den som inte mår bra. Genom att vi reagerar och bryr oss om vi märker att en medmänniska inte mår bra. Vare sig det gäller på en arbetsplats eller i ett privat sammanhang. Genom att vi tänker långsiktigt när det gäller lönsamhet. Det ska kosta att vara en arbetsgivare som sliter ut folk. Individen ska våga säga nej när det blir för mycket utan att känna sig rädd att förlora jobbet.
Det är en lång väg att nå dit, tror jag. Men varje litet steg i den riktningen kommer att få människor att må bättre än vad vi gör idag.
Jag tror att många människor hamnar i psykisk ohälsa idag ibland därför att det blivit en skam att falla igenom och visa sig sjuk och svag. Pressen man sätter på sig själv för att stå kvar på benen fast att det gungar, kan göra att man rasar helt. Förr eller senare. Rädslan för drastiskt försämrad ekonomi om man blir sjuk, skapar spänningar i kroppen som ibland blir till sömnrubbningar, till oro och ångest och kanske så småningom ohälsa. Det blir en ond spiral av alltsammans. Nu är hög tid att bryta den spiralen. Sätta fart på den goda spiralen.
Regeringen vill i sitt åtgärdsprogram bland annat att arbetsgivarna ska ta större ansvar för sina medarbetares hälsa. Det är bra tycker jag. Bland åtgärderna finns också förebyggande åtgärder för att minska kvinnors sjukfrånvaro.
Att man ser till individen tror jag är mycket viktigt när någon blir sjuk. För den som har blivit sjuk av stress eller som har fått utmattningssyndrom kan bli ännu sämre av att pressas in i t ex rehabilitering i ett tidigt sjukdomsskede. Man kan inte använda samma mall för alla människor. Vi är alla olika och när vi blir sjuka befinner vi oss i olika stadier vid olika tillfällen. Vi har också så olika diagnoser. Det är mycket viktigt att man ser till den enskilde individen och vad just han eller hon behöver för att hitta tillbaka till hälsan igen. Ibland är det kanske ett annat arbete. Ibland vila. Ibland bra rehabilitering. Eller något helt annat.
Jag tror att trygghet skapar friska och starka människor. Och tvärtom. Att först bli sjuk och sedan se sin ekonomi försämras drastiskt gör knappast att man blir friskare.
Därför är det viktigt att den ersättning man får från sjukförsäkringen är tillräckligt stor för att man ska kunna känna trygghet också när hälsan sviker. Där väntar jag på den dagen när regeringen höjer sjukersättningen för de människor som försökt allt de kunnat men ändå inte lyckas bli arbetsföra igen.
Idag är sjukersättningen inte mycket pengar att klara sig på. Det finns risk att man med sjukersättning blir försörjd av sin partner om man har en partner. Det är knappast den bästa förutsättningen för en relation och kan i sämsta fall leda till att man stannar kvar i en dålig relation på grund av ekonomiska skäl. Det behöver också bli ett slut på att sjuka människor hamnar i försörjningsstöd en längre tid så som det har blivit idag. Vi betalar skatt till en sjukförsäkring som vi har rätt att känna finns där för oss när vi behöver den och som är tillräckligt hög för att vi ska känna oss trygga.
Här nedanför finns intressanta aktuella länkar om du vill läsa mer och skaffa dig kunskap om det som sker just nu när det gäller sjukförsäkringen i Sverige.
Samtidigt som jag läser om regeringens åtgärdspaket, ser jag nyheten om hur allt fler skaffar sig privata sjukförsäkringar. Det vill säga, de som har råd att göra det. Och de som är tillräckligt friska för att kunna skaffa sig en.
Vi får aldrig, aldrig glömma bort att det alltid kommer att finnas människor som föds i ohälsa. Att det kan hända över en sekund en olycka som gör att den som var frisk aldrig mer kommer att kunna arbeta igen som förut.
Jag vill ett solidariskt samhälle där alla människor som blir sjuka har samma rätt till vård. Oavsett arbetsgivare, livssituation eller inkomst.
Sedan tror jag också att för att vi människor ska må psykiskt bättre behöver vi själva inse vad våra själar mår bra av. Skapande, kultur, andlighet. Litteratur och skrivande. Musik. Naturen. Det är sådant som själar mår bra av. Stillhet och lugna djupa andetag. Mer fokus på det inre än det yttre. Att hitta till en inre tillit, en inre trygghet i sig själv.
"Uppgången i sjukfrånvaron måste brytas" (Dagens Industri)
"Både ros och ris till Strandhäll" (LO-bloggen)
"Strandhälls åtgärdspaket" (Solrosuppropet)
"Vägen tillbaka efter lång sjukskrivning" (SVT)
"M talar inte sanning om sjukfrånvaron" (Aftonbladet Debatt)
"Regeringens nya krav ska minska sjuktalen" (Dagens Nyheter)
"Bra förslag men det går att göra ännu bättre" (Martin Mobergs betraktelser)
"Allt fler har sjukvårdsförsäkring" (SR Ekot)
"Nytt mål ska få ner sjukfrånvaron" (SVT)
söndag 6 september 2015
1 februari 2016 försvinner utförsäkringarna enligt budgetförslag
1 februari 2016 - då går det sjuka systemet med utförsäkringar av
sjuka människor i graven. Enligt regeringens budgetförslag nu i höst.
Jag känner tillit och hopp.
Så länge som jag väntat på detta. Och så många med mig.
Vad jag ska fira den dagen!
Du som följt min blogg länge, vet hur jag brinner för att de sjuka utförsäkringarna av sjuka ska tas bort. I höstas var det nära och det såg ut som att de skulle försvunnit i somras. Men så gjorde SD ett spratt i "leken" och alla förhoppningar hos mig och många rasade omkull.
Den här gången önskar jag av hela mitt hjärta att det inte dyker upp några troll ur mörkret och ställer till det igen.
Det är sannerligen tillräckligt många sjuka människor som lidit länge nog nu på grund av den bortre gränsen i sjukförsäkringen. En galen idé från Alliansen som har ställt till med mer elände än den gjort någon som helst nytta.
I slutet av blogginlägget länkar jag bland annat till den ideella föreningen Solrosuppropets sida. Det är en grupp sjuka som startat Solrosuppropet för tre år sedan och som tillsammans kämpar för förbättringar inom sjukförsäkringen med mera. Jag stödjer Solrosuppropet och beundrar det de gör.
Häromveckan besökte de socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. De överlämnade en namninsamling och diskuterade bland annat med henne om hur de tycker att man ska kunna få det bättre som sjuk och sjukskriven i Sverige, vilka förändringar som behöver göras. Och också om hur man ska kunna förebygga ohälsa och rehabilitera sjuka.
Ta dig gärna tid att läs och skaffa dig kunskap genom deras sida.
Vem som helst av oss kan precis när som helst råka ut för något som gör att ohälsa för alltid förändrar våra liv. Därför är det för mig så viktigt med en tillräckligt trygg sjukförsäkring i Sverige.
Att drabbas av långvarig ohälsa och kanske viss eller helt förlorad arbetsförmåga, raserar ofta en viktig bit i en människas liv. Att då dessutom rasera ekonomin för den som blivit sjuk, är att slå på den som redan ligger och enligt mig inhumant.
Lästips:
"Bortre gräns i sjukförsäkring bort" (Aftonbladet)
"Stoppa utförsäkringarna - check!" (Solrosuppropet)
Jag känner tillit och hopp.
Så länge som jag väntat på detta. Och så många med mig.
Vad jag ska fira den dagen!
Du som följt min blogg länge, vet hur jag brinner för att de sjuka utförsäkringarna av sjuka ska tas bort. I höstas var det nära och det såg ut som att de skulle försvunnit i somras. Men så gjorde SD ett spratt i "leken" och alla förhoppningar hos mig och många rasade omkull.
Den här gången önskar jag av hela mitt hjärta att det inte dyker upp några troll ur mörkret och ställer till det igen.
Det är sannerligen tillräckligt många sjuka människor som lidit länge nog nu på grund av den bortre gränsen i sjukförsäkringen. En galen idé från Alliansen som har ställt till med mer elände än den gjort någon som helst nytta.
I slutet av blogginlägget länkar jag bland annat till den ideella föreningen Solrosuppropets sida. Det är en grupp sjuka som startat Solrosuppropet för tre år sedan och som tillsammans kämpar för förbättringar inom sjukförsäkringen med mera. Jag stödjer Solrosuppropet och beundrar det de gör.
Häromveckan besökte de socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. De överlämnade en namninsamling och diskuterade bland annat med henne om hur de tycker att man ska kunna få det bättre som sjuk och sjukskriven i Sverige, vilka förändringar som behöver göras. Och också om hur man ska kunna förebygga ohälsa och rehabilitera sjuka.
Ta dig gärna tid att läs och skaffa dig kunskap genom deras sida.
Vem som helst av oss kan precis när som helst råka ut för något som gör att ohälsa för alltid förändrar våra liv. Därför är det för mig så viktigt med en tillräckligt trygg sjukförsäkring i Sverige.
Att drabbas av långvarig ohälsa och kanske viss eller helt förlorad arbetsförmåga, raserar ofta en viktig bit i en människas liv. Att då dessutom rasera ekonomin för den som blivit sjuk, är att slå på den som redan ligger och enligt mig inhumant.
Lästips:
"Bortre gräns i sjukförsäkring bort" (Aftonbladet)
"Stoppa utförsäkringarna - check!" (Solrosuppropet)
torsdag 25 juni 2015
De inhumana utförsäkringarna får människor att krympa i stället för att växa
Den här artikeln av Kjell Rautio
är från 2012. Fortfarande halvvägs in i år 2015 fortsätter sjuka
människor att utförsäkras på grund av det inhumana systemet som
alliansen genomförde tillsammans med SD.
Så många, många fler människor än det som står i artikeln från 2012 är idag drabbade. Dessutom kan man lägga till siffrorna för alla människor runt omkring den människa som utförsäkras. Barnen. Anhöriga. Vänner. Alla påverkas av att en sjuk människa utförsäkras.
Relationer ansträngs och går ibland isär på grund av stressen när en partner utförsäkras.
För mig är systemet med utförsäkringar något som skadar hela vårt samhälle. Både de sjuka och de som fortfarande är friska och arbetsföra.
Att utförsäkra sjuka människor skapar en rädsla i ett samhälle som förminskar människor i stället för att få dem att växa.
Till dig som är utförsäkrad eller riskerar att bli det: Du ska veta att jag finns och att jag bryr mig. Du ska veta att jag alltid kommer att kämpa för att det inhumana systemet med utförsäkringar en dag är borta. Jag kämpar på det sätt som jag kan göra; med mina ord.
Själv känner jag mig ibland numera orolig för att jag i november ska få min ersättning från FK prövad igen efter att ha haft lugn och ro från dem i tre års tid. Förut fick man vara förtidspensionär i lugn och ro när det beslutet väl var i hamn. Fast så fungerar det inte längre i Sverige. Vart tredje år kommer oron tillbaka om man kommer att få fortsatt ersättning eller inte. Trots att jag i mitt fall utretts jag vet inte hur många gånger under 15 års tid och enligt läkare och mig själv gjort och gör allt vad jag kan för att bli så frisk som möjligt igen.
Tyvärr skapar oro och press i trygghetssystem för sjuka människor inte bättre hälsa. Särskilt inte för dem med psykisk ohälsa. Utan tvärtom blir man i stället ofta ännu sämre. Och det blir därmed också en långsammare och dyrare process för hela samhället.
Ett välfärdssamhälles grund är enligt mig att det finns jämlika trygghetssystem för en människa oavsett livssituation och hälsotillstånd. Jag vill att Sverige ska bli ett välfärdssamhälle igen.
Bort med utförsäkringarna av sjuka människor. Låt den som fått beslut om det man förut kallade förtidspension få lugn och ro och vila i det beslutet.
Lita till att människor vill vara friska och arbetsföra. För så tror jag att de allra flesta människor vill.
Precis som jag själv.
Vill vi ha ett samhälle som bygger på misstro eller tillit?
Jag vill ett samhälle som bygger på tillit. Därför att tillit skapar starka människor och starka människor skapar ett starkt och friskt samhälle.
Så många, många fler människor än det som står i artikeln från 2012 är idag drabbade. Dessutom kan man lägga till siffrorna för alla människor runt omkring den människa som utförsäkras. Barnen. Anhöriga. Vänner. Alla påverkas av att en sjuk människa utförsäkras.
Relationer ansträngs och går ibland isär på grund av stressen när en partner utförsäkras.
För mig är systemet med utförsäkringar något som skadar hela vårt samhälle. Både de sjuka och de som fortfarande är friska och arbetsföra.
Att utförsäkra sjuka människor skapar en rädsla i ett samhälle som förminskar människor i stället för att få dem att växa.
Till dig som är utförsäkrad eller riskerar att bli det: Du ska veta att jag finns och att jag bryr mig. Du ska veta att jag alltid kommer att kämpa för att det inhumana systemet med utförsäkringar en dag är borta. Jag kämpar på det sätt som jag kan göra; med mina ord.
Själv känner jag mig ibland numera orolig för att jag i november ska få min ersättning från FK prövad igen efter att ha haft lugn och ro från dem i tre års tid. Förut fick man vara förtidspensionär i lugn och ro när det beslutet väl var i hamn. Fast så fungerar det inte längre i Sverige. Vart tredje år kommer oron tillbaka om man kommer att få fortsatt ersättning eller inte. Trots att jag i mitt fall utretts jag vet inte hur många gånger under 15 års tid och enligt läkare och mig själv gjort och gör allt vad jag kan för att bli så frisk som möjligt igen.
Tyvärr skapar oro och press i trygghetssystem för sjuka människor inte bättre hälsa. Särskilt inte för dem med psykisk ohälsa. Utan tvärtom blir man i stället ofta ännu sämre. Och det blir därmed också en långsammare och dyrare process för hela samhället.
Ett välfärdssamhälles grund är enligt mig att det finns jämlika trygghetssystem för en människa oavsett livssituation och hälsotillstånd. Jag vill att Sverige ska bli ett välfärdssamhälle igen.
Bort med utförsäkringarna av sjuka människor. Låt den som fått beslut om det man förut kallade förtidspension få lugn och ro och vila i det beslutet.
Lita till att människor vill vara friska och arbetsföra. För så tror jag att de allra flesta människor vill.
Precis som jag själv.
Vill vi ha ett samhälle som bygger på misstro eller tillit?
Jag vill ett samhälle som bygger på tillit. Därför att tillit skapar starka människor och starka människor skapar ett starkt och friskt samhälle.
torsdag 28 maj 2015
Ska sjuka brännas med blåslampa? Johan Forsells (M) förslag om att få sjuka friskare
Du som är frisk och så lyckligt lottad att du kan arbeta, du som är
där jag själv en gång var, jag vill säga dig detta: Om det hade gjort
mig frisk att ha en blåslampa efter mig så hade jag varit arbetsför till
100 % för många, många år sedan.
Jag har som sjukskriven haft en blåslampa efter mig ända sedan den första dagen jag blev sjuk. Både från vården och Försäkringskassan. Och sist men inte minst inifrån mig själv.
Det enda som hände när jag hade den blåslampan efter mig var att jag blev allt sämre av pressen och så småningom också allt fattigare vilket i sin tur ledde till att jag mådde ännu sämre.
Jag blir så sorgsen över den oförståelse som vissa människor har inför vad det innebär att drabbas av ohälsa och därmed förlora sin arbetsförmåga, sina jobbarkompisar. Det är en livssorg.
Var är empatin? Var är inlevelseförmågan? Vem frågar den sjuke hur hen har det? Vem lyssnar med sitt hjärta?
Hur ska jag få dig som är frisk och arbetsför att förstå eller att i alla fall respektera mig som människa och mina upplevelser sedan jag förlorade min arbetsförmåga?
Och jag kämpade och kämpade och tog ut mig till sista droppen som fanns kvar i mig för att kunna komma tillbaka till att arbeta som jag verkligen ÄLSKADE ...
Vem är du/ni att säga att vi som har ohälsa och är sjuka är lata och ovilliga att arbeta?
Döm först när du själv gått i mina skor.
Vill du, om jag stilla ber dig, sätta dig i samma höjd där jag sitter, se mig in i ögonen, lyssna till det jag har varit med om och om vi båda försöker, tror du att vi kan nå varandra då?
För att få ett samhälle där vi respekterar varandra för det värde vi alla har som människor.
Lästips:
Agenda - Intervju med Annika Strandhäll (SVT Play)
"Fel att slopa tidsgräns för sjukskrivning" (SvD Debatt)
"Stupstockens vara eller icke vara" (Solrosuppropet)
"M:s förakt för sjuka är som SD:s för invandrare" (Dagens Arena)
"Ska sjuka brännas med blåslampa för att ta sig i kragen?" (Solrosuppropet)
"Varning för statistikrelaterad politisk panikångest!" (LO-bloggen)
"Frågor till Annika Strandhäll om sjukförsäkringen" (Solrosuppropet)
"Viktigt med nya och genomtänkta mål för sjukförsäkringen" (Kjell Rautio, ETC)
"Stress och utmattning syns i hjärnan" (SVT)
"Det handlar om verkliga hjärnskador" (ÖP)
"Från frisk och arbetsför till fattiggjord och hemlös ..." (Solrosuppropet)
"Bra och nödvändig inriktning Strandhäll, men ..." (Martin Mobergs betraktelser, FB)
#blogg100 #bloggswe #socialpolitik #samhälle #psykisk ohälsa #sjukskrivningar #utförsäkringar #blåslampa
Jag har som sjukskriven haft en blåslampa efter mig ända sedan den första dagen jag blev sjuk. Både från vården och Försäkringskassan. Och sist men inte minst inifrån mig själv.
Det enda som hände när jag hade den blåslampan efter mig var att jag blev allt sämre av pressen och så småningom också allt fattigare vilket i sin tur ledde till att jag mådde ännu sämre.
Jag blir så sorgsen över den oförståelse som vissa människor har inför vad det innebär att drabbas av ohälsa och därmed förlora sin arbetsförmåga, sina jobbarkompisar. Det är en livssorg.
Var är empatin? Var är inlevelseförmågan? Vem frågar den sjuke hur hen har det? Vem lyssnar med sitt hjärta?
Hur ska jag få dig som är frisk och arbetsför att förstå eller att i alla fall respektera mig som människa och mina upplevelser sedan jag förlorade min arbetsförmåga?
Och jag kämpade och kämpade och tog ut mig till sista droppen som fanns kvar i mig för att kunna komma tillbaka till att arbeta som jag verkligen ÄLSKADE ...
Vem är du/ni att säga att vi som har ohälsa och är sjuka är lata och ovilliga att arbeta?
Döm först när du själv gått i mina skor.
Vill du, om jag stilla ber dig, sätta dig i samma höjd där jag sitter, se mig in i ögonen, lyssna till det jag har varit med om och om vi båda försöker, tror du att vi kan nå varandra då?
För att få ett samhälle där vi respekterar varandra för det värde vi alla har som människor.
Lästips:
Agenda - Intervju med Annika Strandhäll (SVT Play)
"Fel att slopa tidsgräns för sjukskrivning" (SvD Debatt)
"Stupstockens vara eller icke vara" (Solrosuppropet)
"M:s förakt för sjuka är som SD:s för invandrare" (Dagens Arena)
"Ska sjuka brännas med blåslampa för att ta sig i kragen?" (Solrosuppropet)
"Varning för statistikrelaterad politisk panikångest!" (LO-bloggen)
"Frågor till Annika Strandhäll om sjukförsäkringen" (Solrosuppropet)
"Viktigt med nya och genomtänkta mål för sjukförsäkringen" (Kjell Rautio, ETC)
"Stress och utmattning syns i hjärnan" (SVT)
"Det handlar om verkliga hjärnskador" (ÖP)
"Från frisk och arbetsför till fattiggjord och hemlös ..." (Solrosuppropet)
"Bra och nödvändig inriktning Strandhäll, men ..." (Martin Mobergs betraktelser, FB)
#blogg100 #bloggswe #socialpolitik #samhälle #psykisk ohälsa #sjukskrivningar #utförsäkringar #blåslampa
lördag 28 mars 2015
Utförsäkringarna försvinner 1 januari 2016?
I en intervju i SR Ekot säger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll att regeringen kommer att föreslå i sin höstbudget att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen avskaffas den 1 januari 2016.
Jag hoppas innerligt att det blir så.
Det inhumana systemet med utförsäkringar av sjuka människor skulle aldrig någonsin ha införts i Sverige, anser jag. Så många sjuka människor som har drabbats och fortfarande drabbas.
Utförsäkringar av sjuka människor med all den press och ekonomisk oro det innebär, gör inte sjuka människor friskare eller mer arbetsföra.
Utan precis tvärtom.
Jag hoppas innerligt att det blir så.
Det inhumana systemet med utförsäkringar av sjuka människor skulle aldrig någonsin ha införts i Sverige, anser jag. Så många sjuka människor som har drabbats och fortfarande drabbas.
Utförsäkringar av sjuka människor med all den press och ekonomisk oro det innebär, gör inte sjuka människor friskare eller mer arbetsföra.
Utan precis tvärtom.
tisdag 13 januari 2015
Ersättningen från FK 2015 ingen höjdare
15 kronor extra varje månad får jag i år från Försäkringskassan i sjukersättning. Vet inte vad i hela friden jag ska göra med alla de pengarna (ironi).
Så här tänkte jag mig aldrig mitt vuxna liv.
En inkomst så låg att den knappt är möjlig att känna sig självförsörjande på.
Att vara ekonomiskt självförsörjande har alltid varit en stark vilja i mig.
Det var en drivkraft när jag tog studielån och studerade på högskola för att kunna få ett bra jobb. Studielån som jag betalt sedan länge, tack och lov.
Jag har arbetat under ferier sedan jag var 14 år.
Att vara självständig ekonomiskt var en stark drivkraft för mig också när jag jobbade heltid i cirka 19 år innan jag drabbades av problem med nacken och så småningom fick utmattningssyndrom. Jag älskade att jobba och drömde om att när barnen blev stora skulle jag satsa på att göra karriär och jobba ännu mer än vad jag redan gjorde.
Fast nu blev det inte som jag drömde om.
En skada i nacken var inledningen till det utmattningssyndrom som jag hamnade i så småningom. Vilket i sin tur har inneburit många års sjukskrivning kombinerat med arbetsträning, rehabilitering, praktik och ideellt arbete i omgångar. Allt för att bli så frisk och arbetsför igen som möjligt.
Idag är jag arbetsför till 25 %. "Fantastiskt att du tagit dig dit", säger min läkare som följt mig genom åren. Ja, det har varit ett mycket hårt arbete att ta mig dit där jag är idag. Det mest tuffa arbete jag haft i hela mitt liv; att jobba på att bli frisk igen.
Under mina fjorton år som sjukskriven har jag fått uppleva hur min ersättning från den sjukförsäkring som jag genom skatt betalt in pengar till blivit allt lägre.
Det har varit en mycket medveten strategi från politikerhåll för att öka klyftorna i vårt samhälle mellan olika grupper. För inte kunde man väl i hela världen tro så naivt att människor med ohälsa skulle bli friskare genom att bli fattigare? När i själva verket forskning visar att en människa fungerar tvärtom; man kan bli sjuk av att bli fattig. Man får ofta psykisk ohälsa när man har ekonomisk otrygghet eller lever i fattigdom.
Det är lätt att tappa både livsmod och livsglädje när man har en ohälsa som är svår eller omöjlig att påverka. När man inte längre kan "ta sig i kragen" hur gärna man än försöker och vill det. När ens egen kropp och själ är bromsklossarna för att kunna påverka sin inkomst genom arbete.
Jag var en gång en glad skattebetalare som betalade in skatt i den naiva tron att de pengarna skulle användas för att minska klyftor mellan människorna i vårt samhälle.
Idag betalar jag som långtidssjukskriven in mer skatt än den som arbetar vid samma inkomst.
Om det lönade sig ekonomiskt att jag slet som jag alltid gjorde i skolan för att få höga betyg?
Om det lönade sig ekonomiskt att jag slet som jag gjorde för att klara varje tenta på högskolan vilket jag också gjorde? Inte en enda omtenta hade jag.
Om det lönade sig ekonomiskt att jag slet så att jag till sist slet ut mig i mitt arbetsliv?
Det kan jag knappast påstå idag som sjukskriven.
Kom ihåg att hur mycket du än arbetar, så spricker hela tanken med "Arbetslinjen" den dag du inte längre arbetar. Antingen det sker på grund av sjukdom, arbetslöshet eller ålderspension. En sekunds tillfällighet, en trafikolycka, så kan resten av ditt liv påverkas ekonomiskt till något helt annat än hur du levde förut. Hur du tänkte dig att ditt liv skulle vara.
För det arbete som du till exempel lägger ned på att bli frisk är knappast ett arbete där du får lön för mödan rent ekonomiskt så som systemet i sjukförsäkringen ser ut idag. Knappast några skattesänkningar hur än du sliter för att bli frisk och arbetsför igen. Tvärtom.
Med dagens system i trygghetsförsäkringarna blir du fattiggjord i stället för belönad för hur du slitit under skolåren och under ditt arbetsliv. Om du har oturen att till exempel bli sjuk.
Jag tror att vi behöver prata med varandra om det här.
Jag tror att fortfarande är det många människor som inte inser hur "Arbetslinjen" fungerar i praktiken om man blir sjuk, arbetslös eller ålderspensionär.
Jag vill ett solidariskt samhälle med trygghetsförsäkringar där man känner att man också som sjuk, arbetslös eller pensionär är ekonomiskt självständig.
Lästips:
"Många barn växer upp i utanförskap" (SVT)
"Sociala skillnader påverkar hälsan" (SVT)
"Över hundratusen är fast i livslång skuld" (SVT)
"Rädda sjukförsäkringen, rädda välfärden" (Dagens Arena)
"40.000 sjuka riskerar att utförsäkras på tre år" (Arbetet)
"Ohälsan är vår största fråga" (Aftonbladet)
"Var 5:e under existensminimum" (SVT)
lördag 13 september 2014
Aftonbladet: "Jag har ett heltidsjobb - men tvingas till AF"
Det är det här som skulle varit huvudfrågan i valet; utförsäkringarna av sjuka människor.
Jag har också en heltidsanställning (ja, fortfarande efter 14 års sjukskrivning). Fast också jag blev utförsäkrad och hamnade hos AF trots att jag hade en anställning.
Min arbetsgivare kan inte erbjuda mig ett arbete som jag kan utföra sedan jag blev utmattad.
Känner igen mig alltför väl i den här kvinnans berättelse.
Alliansen inrättade ett inhumant sjukförsäkringssystem under sin tid vid makten.
Imorgon tänker jag rösta bort det.
Tillsammans med många, många andra önskar jag.
#svpol#socialpolitik#val2014#sjukförsäkringen
Jag har också en heltidsanställning (ja, fortfarande efter 14 års sjukskrivning). Fast också jag blev utförsäkrad och hamnade hos AF trots att jag hade en anställning.
Min arbetsgivare kan inte erbjuda mig ett arbete som jag kan utföra sedan jag blev utmattad.
Känner igen mig alltför väl i den här kvinnans berättelse.
Alliansen inrättade ett inhumant sjukförsäkringssystem under sin tid vid makten.
Imorgon tänker jag rösta bort det.
Tillsammans med många, många andra önskar jag.
#svpol#socialpolitik#val2014#sjukförsäkringen
Snart dags att rösta
Äntligen närmar sig valdagen så att jag kan räkna timmarna dit. Som jag har väntat! I fyra långa år. Så mycket som jag upplevt de här åren. Inte minst utförsäkringen med allt det innebar.
Jag längtar efter att gå till vallokalen imorgon och rösta bort alliansen.
Jag önskar att vi blir många, många som gör det.
Så att vi kan börja vandringen mot ett mer jämlikt, mer humant och mer medmänskligt samhälle för alla.
#socialpolitik#val2014#svpol
Jag längtar efter att gå till vallokalen imorgon och rösta bort alliansen.
Jag önskar att vi blir många, många som gör det.
Så att vi kan börja vandringen mot ett mer jämlikt, mer humant och mer medmänskligt samhälle för alla.
#socialpolitik#val2014#svpol
torsdag 11 september 2014
Otryggheten i ett samhälle skapar psykisk ohälsa
Sambandet mellan ekonomisk otrygghet och psykisk ohälsa och i värsta
fall självmord, har jag bloggat om i minst fyra år till och från här i min blogg.
Äntligen så här i valrörelsens sista timmar börjar man skriva och tala allt mer om det. "Otryggheten gör människor sköra", läser jag i Aftonbladet.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag önskar att man hade diskuterat det här starkare och tidigare under alliansens tid vid makten.
Sjukskrivningarna ökar allt mer. Det är den psykiska ohälsan som ökar allra mest. Inte minst bland de unga. Jag funderar över samband mellan psykisk ohälsa och timanställningar och tillfälliga anställningar i bemanningsföretag som är så många unga människors livssituation idag. Den otrygghet det skapar att inte veta hur länge man har en inkomst, ett jobb att gå till. En dag, en månad eller kanske inte alls.
Fortfarande är det hur som helst möjligt att börja vägen mot ett humanare samhälle än det vi har idag.
Äntligen så här i valrörelsens sista timmar börjar man skriva och tala allt mer om det. "Otryggheten gör människor sköra", läser jag i Aftonbladet.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag önskar att man hade diskuterat det här starkare och tidigare under alliansens tid vid makten.
Sjukskrivningarna ökar allt mer. Det är den psykiska ohälsan som ökar allra mest. Inte minst bland de unga. Jag funderar över samband mellan psykisk ohälsa och timanställningar och tillfälliga anställningar i bemanningsföretag som är så många unga människors livssituation idag. Den otrygghet det skapar att inte veta hur länge man har en inkomst, ett jobb att gå till. En dag, en månad eller kanske inte alls.
Fortfarande är det hur som helst möjligt att börja vägen mot ett humanare samhälle än det vi har idag.
Valet på söndag är så viktigt.
Inte bara för de närmsta fyra åren. Utan för framtiden. Inte bara för mig. Utan för mina och andras barn och eventuella barnbarn.
Genom att rösta bort alliansen söndag den 14 september 2014, röstar vi också bort det inhumana systemet med utförsäkringar av sjuka människor med all den ekonomiska oro och lidande som det systemet skapar.
Inte bara för de närmsta fyra åren. Utan för framtiden. Inte bara för mig. Utan för mina och andras barn och eventuella barnbarn.
Genom att rösta bort alliansen söndag den 14 september 2014, röstar vi också bort det inhumana systemet med utförsäkringar av sjuka människor med all den ekonomiska oro och lidande som det systemet skapar.
Lästips:
"Partierna missar psykisk ohälsa i valrörelsen" (Hjärnkoll, Mynewsdesk)
"Det solidariska samhället står på spel på söndag" (Dagens Arena)
"När skyddsnäten brister" (Arbetaren)
"Reinfeldt och myten" (Solrosuppropet)
"Ska sjuka sjukförsäkringen tillåtas förstöra för fler?" (Martin Mobergs betraktelser)
"Stor ökning av långtidssjukskrivna" (Dagens Arena)
"Det solidariska samhället står på spel på söndag" (Dagens Arena)
"När skyddsnäten brister" (Arbetaren)
"Reinfeldt och myten" (Solrosuppropet)
"Ska sjuka sjukförsäkringen tillåtas förstöra för fler?" (Martin Mobergs betraktelser)
"Stor ökning av långtidssjukskrivna" (Dagens Arena)
#val2014#socialpolitik#svpol
onsdag 10 september 2014
TV4:s valdebatt och fem anledningar att rösta nej till alliansen
Ibland har det känts som att där inte är så stora skillnader mellan alliansen och övriga partier när jag lyssnat på valdebatter och läst i tidningarna.
Senast igår såg jag TV4:s utfrågning av alliansen. En bra utfrågning tycker jag. Där Annie Lööf blev svarslös när det gällde Vattenfall och man till och med vågade sig på att pressa Fredrik Reinfeldt lite om utförsäkringarna. Även om han slingrade sig undan den frågan alltför lätt enligt mig. Jag ser fram mot att se övriga partier utfrågas ikväll i TV4.
Så småningom har ju mer jag lyssnat och läst och tänkt flera viktiga skillnader visat sig. Skillnader i människosyn, i värderingar och inte minst i hur man ser på ett samhälle och ökade klyftor mellan människor.
Alliansens politik handlar i mycket om att individen och familjen har större betydelse än samhället. Frågan är om den politiken vill ha ett samhälle överhuvudtaget?
Övriga partiers politik vill att där ska finnas ett samhälle som tar ansvar förutom individens och familjernas ansvar.
Här är fem anledningar från mig till att rösta nej till alliansen och i stället ja till en politik med välfärd för alla och minskade klyftor i ett samhälle:
1. Människor kommer inte längre att utförsäkras när de är sjuka. Den bortre tidsgränsen kommer att försvinna i sjukförsäkringen samtidigt som alliansen förlorar makten. S, MP och V har tydligt uttryckt att de kommer att ta bort utförsäkringarna.
2. Miljön kommer att hamna i fokus mer än under alliansens tid. Visserligen säger sig alliansen värna om miljön. Fast i praktiken, vad har egentligen hänt på det området som är positivt för miljön under alla de åtta långa år som de haft makten att förändra?
3. De ekonomiska klyftorna mellan människor kommer att minska successivt när alliansens politik förlorar makten. Genom medvetna förändringar i skattepolitiken för ett jämlikt samhälle i stället för tvärtom, kommer de mest förmögna att få det lite sämre vilket de har råd med anser jag och de mest fattiga i vårt samhälle kommer att få det lite bättre. En förändring i rätt riktning för att skapa ett samhälle i stället för att rasera samhället som jag upplever att alliansens politik har gjort de senaste åtta åren. Ordet "Sverigebygget" från alliansens sida är rent trams, enligt mig. Vi behöver en ny politik för att bygga Sverige. Att bygga ett land är så mycket mer än att bygga bostäder. Det handlar om att framförallt bygga ett samhälle där människor känner sig trygga och mår bra.
4. Välfärden kommer att bli värd att kallas välfärd för alla igen i stället för ett fåtal. Vi kommer att få se en politik där man minskar segregationen mellan olika skolor och bostadsområden i stället för att se den öka som skett under alliansens tid. Bra skolor för alla i stället för ett fåtal elitskolor. Det kommer att skapas fler jobb inom vården, miljön och skolan. Ersättningarna inom socialförsäkringarna kommer att höjas. Och som jag nämnt tidigare kommer stupstocken i sjukförsäkringen, utförsäkringarna, att bli ett skamfyllt minne blott i Sveriges historia.
5. Vi kommer att få in något nytt och fräscht och piggt i Sveriges politik efter åtta långa år med samma partiledare vid makten. Det behövs. Både för Sverige och för alliansens partiledare. En trött statsminister som Reinfeldt ofta sett ut att vara de senaste två åren för mig, behöver bytas ut mot en ny piggare "variant" (eller flera nya pigga tillsammans) med kraft, visioner och drömmar.
"Och hur kan vi acceptera de här sinnessjuka ekonomiska klyftorna? Hur kan vissa få för sig att de ska ha miljonbonusar, i det ligger en sorts människoförakt. Att vissa människor skulle vara värda så mycket mer än andra.. Osmakligt. Att jämna ut de sociala och ekonomiska skillnaderna borde bli valets stora fråga. Jag tror att vi annars är på väg mot en kapitalism utan demokrati. Demokrati är folkmakt, enligt uppslagsboken. Det verkar som om vissa har glömt det."
(Thommy Berggren, skådespelare och regissör, medverkande bland annat i filmen "Godheten" av Stefan Jarl, intervju i DN 2014-08-24)
Klicka HÄR för att lyssna på en härlig låt!
Klicka HÄR - lyssna på Plånboken i P1 om hur privatekonomin för de mest utsatta och de sjuka i Sverige försämrats under alliansens tid vid makten.
#svpol#socialpolitik#val2014
Senast igår såg jag TV4:s utfrågning av alliansen. En bra utfrågning tycker jag. Där Annie Lööf blev svarslös när det gällde Vattenfall och man till och med vågade sig på att pressa Fredrik Reinfeldt lite om utförsäkringarna. Även om han slingrade sig undan den frågan alltför lätt enligt mig. Jag ser fram mot att se övriga partier utfrågas ikväll i TV4.
Så småningom har ju mer jag lyssnat och läst och tänkt flera viktiga skillnader visat sig. Skillnader i människosyn, i värderingar och inte minst i hur man ser på ett samhälle och ökade klyftor mellan människor.
Alliansens politik handlar i mycket om att individen och familjen har större betydelse än samhället. Frågan är om den politiken vill ha ett samhälle överhuvudtaget?
Övriga partiers politik vill att där ska finnas ett samhälle som tar ansvar förutom individens och familjernas ansvar.
Här är fem anledningar från mig till att rösta nej till alliansen och i stället ja till en politik med välfärd för alla och minskade klyftor i ett samhälle:
1. Människor kommer inte längre att utförsäkras när de är sjuka. Den bortre tidsgränsen kommer att försvinna i sjukförsäkringen samtidigt som alliansen förlorar makten. S, MP och V har tydligt uttryckt att de kommer att ta bort utförsäkringarna.
2. Miljön kommer att hamna i fokus mer än under alliansens tid. Visserligen säger sig alliansen värna om miljön. Fast i praktiken, vad har egentligen hänt på det området som är positivt för miljön under alla de åtta långa år som de haft makten att förändra?
3. De ekonomiska klyftorna mellan människor kommer att minska successivt när alliansens politik förlorar makten. Genom medvetna förändringar i skattepolitiken för ett jämlikt samhälle i stället för tvärtom, kommer de mest förmögna att få det lite sämre vilket de har råd med anser jag och de mest fattiga i vårt samhälle kommer att få det lite bättre. En förändring i rätt riktning för att skapa ett samhälle i stället för att rasera samhället som jag upplever att alliansens politik har gjort de senaste åtta åren. Ordet "Sverigebygget" från alliansens sida är rent trams, enligt mig. Vi behöver en ny politik för att bygga Sverige. Att bygga ett land är så mycket mer än att bygga bostäder. Det handlar om att framförallt bygga ett samhälle där människor känner sig trygga och mår bra.
4. Välfärden kommer att bli värd att kallas välfärd för alla igen i stället för ett fåtal. Vi kommer att få se en politik där man minskar segregationen mellan olika skolor och bostadsområden i stället för att se den öka som skett under alliansens tid. Bra skolor för alla i stället för ett fåtal elitskolor. Det kommer att skapas fler jobb inom vården, miljön och skolan. Ersättningarna inom socialförsäkringarna kommer att höjas. Och som jag nämnt tidigare kommer stupstocken i sjukförsäkringen, utförsäkringarna, att bli ett skamfyllt minne blott i Sveriges historia.
5. Vi kommer att få in något nytt och fräscht och piggt i Sveriges politik efter åtta långa år med samma partiledare vid makten. Det behövs. Både för Sverige och för alliansens partiledare. En trött statsminister som Reinfeldt ofta sett ut att vara de senaste två åren för mig, behöver bytas ut mot en ny piggare "variant" (eller flera nya pigga tillsammans) med kraft, visioner och drömmar.
"Och hur kan vi acceptera de här sinnessjuka ekonomiska klyftorna? Hur kan vissa få för sig att de ska ha miljonbonusar, i det ligger en sorts människoförakt. Att vissa människor skulle vara värda så mycket mer än andra.. Osmakligt. Att jämna ut de sociala och ekonomiska skillnaderna borde bli valets stora fråga. Jag tror att vi annars är på väg mot en kapitalism utan demokrati. Demokrati är folkmakt, enligt uppslagsboken. Det verkar som om vissa har glömt det."
(Thommy Berggren, skådespelare och regissör, medverkande bland annat i filmen "Godheten" av Stefan Jarl, intervju i DN 2014-08-24)
Klicka HÄR för att lyssna på en härlig låt!
Klicka HÄR - lyssna på Plånboken i P1 om hur privatekonomin för de mest utsatta och de sjuka i Sverige försämrats under alliansens tid vid makten.
#svpol#socialpolitik#val2014
lördag 6 september 2014
Publicerad i Aftonbladet "I ett friskt land ska man kunna bli sjuk"
Idag finns debattartikeln som jag skrivit om utförsäkringarna i Aftonbladets papperstidning.
Jag känner mig ödmjuk och mycket stolt över det.
Att få ha rätten att yttra sig som människa är kanske det största av allt.
Idag skriver jag i Aftonbladet om utförsäkringarna
Idag: Debattartikel av mig i Aftonbladet: "I ett friskt land ska man kunna bli sjuk". Det är min personliga berättelse och mina tankar om utförsäkringarna av sjuka människor
Här har du som vill chansen att kommentera i Aftonbladet efter debattartikeln. Att dela med dig av dina egna erfarenheter och tankar. Allt för att lyfta den viktiga frågan innan valet nästan söndag.
Dela gärna och sprid!
Detta är något som angår oss alla. Alla kan bli sjuka. Vi själva, en granne, barn eller barnbarn. Då vill jag att det ska finnas en tillräckligt bra sjukförsäkring där man slipper kränkningar som att bli utförsäkrad.
Jag har personligen inte längtan efter att vara synlig. Fast ibland behöver man vara synlig för att synliggöra något som är fel i ett samhälle. För allas vår skull.
Ju fler vi är som synliggör det som skett med sjuka människor under tiden med alliansen, desto bättre.
/Anna-Karin
Lästips:
"Stefan Löfvén svarar på ETC-läsarnas frågor" (ETC)
"Annie Lööf vägrar ta in fakta" (Carina Wellton, Dagens Arena)
"Den havererade sjukförsäkringspolitiken" (Malin Hammarström, Solrosuppropet)
"Dags att gå hem nu, Fredrik Reinfeldt" (Expressen)
"Välbetald och lat" (Dagens Arena)
"Dags att en gång för alla förbättra sjukförsäkringen" (Martin Mobergs betraktelser)
"Förändringens tid är här, dags för värdig sjukförsäkring" (Martin Mobergs betraktelser)
"Är jag oduglig enligt Annie Lööf?" (Lisbeth Lippe Forsberg, Solrosuppropet)
"Därför kan inte utförsäkringarna tillåtas fortsätta" (Martin Mobergs betraktelser)
"Är det sjuktalen vi ska se upp för?" (Lisbeth Lippe Forsberg, Solrosuppropet)
"Var är valfriheten när välfärden urholkas?" (Aftonbladet)
"Vi ska ha en fungerande sjukförsäkring" (Dagens Arena)
"Göteborgs-Posten skriver om utförsäkringarna" (Solrosuppropet)
"Mytspridning i politikerutfrågningen i Västervik" (Solrosuppropet)
"Därför kan inte utförsäkringarna tillåtas fortsätta" (Martin Mobergs betraktelser)
"Utanför utanförskapet" (Helsingborgs Dagblad)
"Toppekonom varnar för växande klyftor" (SVT)
"Vi måste få en sjukförsäkring värd namnet" (SVT)
"Folk blir inte friskare av att lämnas i sticket" (ETC)
"87.000 utförsäkrade - Vem bryr sig om dem?" (ETC)
"Da Reinfeldt tabte Folkhemmet - og Sverige" (Information, Danmark)
"Det är inte gratis att dras med sjuka sjukförsäkringen" (Martin Mobergs betraktelser)
"Valet är ditt!" (Annarkia)
"Rösta på Reinfeldt om du är helt säker på att du aldrig kan bli sjuk, skadad eller arbetslös. Och om du skiter i andra som är det." (Lisbeth Lippe Forsberg, Twitter)
#bloggswe#svpol#val2014#socialpolitik
Här har du som vill chansen att kommentera i Aftonbladet efter debattartikeln. Att dela med dig av dina egna erfarenheter och tankar. Allt för att lyfta den viktiga frågan innan valet nästan söndag.
Dela gärna och sprid!
Detta är något som angår oss alla. Alla kan bli sjuka. Vi själva, en granne, barn eller barnbarn. Då vill jag att det ska finnas en tillräckligt bra sjukförsäkring där man slipper kränkningar som att bli utförsäkrad.
Jag har personligen inte längtan efter att vara synlig. Fast ibland behöver man vara synlig för att synliggöra något som är fel i ett samhälle. För allas vår skull.
Ju fler vi är som synliggör det som skett med sjuka människor under tiden med alliansen, desto bättre.
/Anna-Karin
Lästips:
"Stefan Löfvén svarar på ETC-läsarnas frågor" (ETC)
"Annie Lööf vägrar ta in fakta" (Carina Wellton, Dagens Arena)
"Den havererade sjukförsäkringspolitiken" (Malin Hammarström, Solrosuppropet)
"Dags att gå hem nu, Fredrik Reinfeldt" (Expressen)
"Välbetald och lat" (Dagens Arena)
"Dags att en gång för alla förbättra sjukförsäkringen" (Martin Mobergs betraktelser)
"Förändringens tid är här, dags för värdig sjukförsäkring" (Martin Mobergs betraktelser)
"Är jag oduglig enligt Annie Lööf?" (Lisbeth Lippe Forsberg, Solrosuppropet)
"Därför kan inte utförsäkringarna tillåtas fortsätta" (Martin Mobergs betraktelser)
"Är det sjuktalen vi ska se upp för?" (Lisbeth Lippe Forsberg, Solrosuppropet)
"Var är valfriheten när välfärden urholkas?" (Aftonbladet)
"Vi ska ha en fungerande sjukförsäkring" (Dagens Arena)
"Göteborgs-Posten skriver om utförsäkringarna" (Solrosuppropet)
"Mytspridning i politikerutfrågningen i Västervik" (Solrosuppropet)
"Därför kan inte utförsäkringarna tillåtas fortsätta" (Martin Mobergs betraktelser)
"Utanför utanförskapet" (Helsingborgs Dagblad)
"Toppekonom varnar för växande klyftor" (SVT)
"Vi måste få en sjukförsäkring värd namnet" (SVT)
"Folk blir inte friskare av att lämnas i sticket" (ETC)
"87.000 utförsäkrade - Vem bryr sig om dem?" (ETC)
"Da Reinfeldt tabte Folkhemmet - og Sverige" (Information, Danmark)
"Det är inte gratis att dras med sjuka sjukförsäkringen" (Martin Mobergs betraktelser)
"Valet är ditt!" (Annarkia)
"Rösta på Reinfeldt om du är helt säker på att du aldrig kan bli sjuk, skadad eller arbetslös. Och om du skiter i andra som är det." (Lisbeth Lippe Forsberg, Twitter)
#bloggswe#svpol#val2014#socialpolitik
fredag 5 september 2014
Som i en film
Idag har mitt liv känts som att jag varit med i en film. Så mycket märkligt som kan hända när man vågar följa sitt hjärta. De mest otroliga saker.
Jag tror snart att jag kan dela med mig till mina vänner.
Fast inte riktigt än.
Det bubblar i mig av lust att skriva.
Fast ibland är tiga guld.
Jag tror snart att jag kan dela med mig till mina vänner.
Fast inte riktigt än.
Det bubblar i mig av lust att skriva.
Fast ibland är tiga guld.
torsdag 4 september 2014
Nästan 9.000 dubbelt utförsäkrade idag
Enligt Dagens Nyheter/TT kommer 9.300 personer att ha utförsäkrats inte bara en, utan TVÅ gånger i det inhumana system som systemet med utförsäkringar av sjuka människor är.
Jag har själv upplevt att bli utförsäkrad en gång i mitt liv. Jag var mycket nära att bli utförsäkrad också en andra gång. Efter att ha levt i den oron i ett drygt års tid, fick jag en månad innan min andra utförsäkring besked om att jag beviljats sjukersättning till 75 %. Det som man förut kallade förtidspension.
Det var ett tortyrliknande tillstånd att befinna mig så nära en andra utförsäkring. Jag övervägde på fullt allvar att i så fall om det blev aktuellt, vägra gå dit. Att behöva uppleva förnedringen att bli utförsäkrad en gång till i mitt liv kändes mig övermäktigt. Det skulle dra ner mig ännu djupare i det träsk som jag redan befann mig i sedan den första utförsäkringen och ännu inte hämtat mig från. Hur jag i så fall skulle klarat mig ekonomiskt har jag ingen aning om. Jag kände bara så starkt att jag inte orkade längre.
Jag känner med alla de människor i Sverige som tvingats gå igenom två utförsäkringar och beundrar deras styrka. Och så undrar jag inuti mig hur många där kan vara som kanske inte orkade hela vägen?
86.000 människor har utförsäkrats under alliansens tid vid makten. Då är inte alla anhöriga och vänner till den utförsäkrade inräknade som också ofta påverkas. Inte heller syns i statistiken de eventuella barn som också får ta konsekvenserna av att en förälder först blir sjuk och sedan utförsäkrad.
Lisbeth Forsberg, aktiv i Solrosuppropet som arbetar mot utförsäkringarna och själv utförsäkrad, säger så här till TT:
"Det är ett bevis på att systemet inte funkar. Man har koncentrerat sig på att få ut folk ur sjukförsäkringen, när fokus borde ha legat på en fungerande vård och rehabilitering."
Den 14 september går jag till vallokalen för att rösta bort alliansen och därmed också den inhumana utförsäkringen av sjuka människor.
Lästips: "Snart 9.000 dubbelt utförsäkrade" (Aftonbladet)
"Dags sätta P för den ska(m)liga socialpolitiken" (Martin Mobergs betraktelser)
"Ifrågasätt Reinfeldt när han talar om 200.000 färre i utanförskap" (Kjell Rautio, LO-bloggen)
"Löfvén lovar stoppa utförsäkringarna" (Lisbeth Forsberg, Solrosuppropet)
Jag har själv upplevt att bli utförsäkrad en gång i mitt liv. Jag var mycket nära att bli utförsäkrad också en andra gång. Efter att ha levt i den oron i ett drygt års tid, fick jag en månad innan min andra utförsäkring besked om att jag beviljats sjukersättning till 75 %. Det som man förut kallade förtidspension.
Det var ett tortyrliknande tillstånd att befinna mig så nära en andra utförsäkring. Jag övervägde på fullt allvar att i så fall om det blev aktuellt, vägra gå dit. Att behöva uppleva förnedringen att bli utförsäkrad en gång till i mitt liv kändes mig övermäktigt. Det skulle dra ner mig ännu djupare i det träsk som jag redan befann mig i sedan den första utförsäkringen och ännu inte hämtat mig från. Hur jag i så fall skulle klarat mig ekonomiskt har jag ingen aning om. Jag kände bara så starkt att jag inte orkade längre.
Jag känner med alla de människor i Sverige som tvingats gå igenom två utförsäkringar och beundrar deras styrka. Och så undrar jag inuti mig hur många där kan vara som kanske inte orkade hela vägen?
86.000 människor har utförsäkrats under alliansens tid vid makten. Då är inte alla anhöriga och vänner till den utförsäkrade inräknade som också ofta påverkas. Inte heller syns i statistiken de eventuella barn som också får ta konsekvenserna av att en förälder först blir sjuk och sedan utförsäkrad.
Lisbeth Forsberg, aktiv i Solrosuppropet som arbetar mot utförsäkringarna och själv utförsäkrad, säger så här till TT:
"Det är ett bevis på att systemet inte funkar. Man har koncentrerat sig på att få ut folk ur sjukförsäkringen, när fokus borde ha legat på en fungerande vård och rehabilitering."
Den 14 september går jag till vallokalen för att rösta bort alliansen och därmed också den inhumana utförsäkringen av sjuka människor.
Lästips: "Snart 9.000 dubbelt utförsäkrade" (Aftonbladet)
"Dags sätta P för den ska(m)liga socialpolitiken" (Martin Mobergs betraktelser)
"Ifrågasätt Reinfeldt när han talar om 200.000 färre i utanförskap" (Kjell Rautio, LO-bloggen)
"Löfvén lovar stoppa utförsäkringarna" (Lisbeth Forsberg, Solrosuppropet)
onsdag 3 september 2014
De drabbade sjuka kan inte alltid rösta
Det är ett mycket viktigt val i år. Inte minst när det gäller sjukförsäkringen. Något som angår oss alla. För vem som helst av oss kan bli sjuk. En granne. Arbetskamraten. En vän. Våra barn. Eller våra barnbarn.
En sida som det inte så ofta talas och skrivs om, är att alliansens politik har slagit så hårt mot sjuka människor som ibland är så sjuka att de inte ens orkar rösta.
Jag var själv en av dem en gång och glömmer aldrig det.
Så sjuk att jag inte kunde ta mig till en vallokal för att rösta.
Så sjuk att jag inte kunde skriva mitt eget namn så att någon annan kunde rösta åt mig.
Och jag frågar mig:
Hur påverkas demokratin av en politik där man slår så hårt mot svaga människor som alliansens politik har gjort de senaste åtta åren?
#svpol#val2014#socialpolitik
En sida som det inte så ofta talas och skrivs om, är att alliansens politik har slagit så hårt mot sjuka människor som ibland är så sjuka att de inte ens orkar rösta.
Jag var själv en av dem en gång och glömmer aldrig det.
Så sjuk att jag inte kunde ta mig till en vallokal för att rösta.
Så sjuk att jag inte kunde skriva mitt eget namn så att någon annan kunde rösta åt mig.
Och jag frågar mig:
Hur påverkas demokratin av en politik där man slår så hårt mot svaga människor som alliansens politik har gjort de senaste åtta åren?
#svpol#val2014#socialpolitik
Löfvén om sjukförsäkringen i Morgon P4 Kalmar
I morse svarade Stefan Löfvén på frågor kring sjukförsäkringen i Morgon P4 Kalmar. Han fick ge tydliga svar kring sjukpenningen, utförsäkringarna och också om sjukersättningen.
Jag kände mig besviken över att höra att Löfvén inte har någon tidpunkt för när sjukersättningen ska höjas. Det är människor med sjukersättning som har den lägsta ersättningen av alla.
Däremot vill S (Löfvén) ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen, alltså ta bort systemet med utförsäkringar. Det är mycket bra och viktigt för samhället.
Socialdemokraterna vill också höja sjukpenningen. Det är bra i och för sig. Fast det innebär i sin tur att man prioriterar och ger fördelar till människor i arbete i stället för människor som inte kan arbeta på grund av ohälsa. Trots att vi människor har samma värde. Trots att vem som helst av oss kan få ett funktionshinder eller råka ut för en trafikolycka som gör att vi inte längre är arbetsföra.
Hur som helst. Det är tydligt att en stark röd-grön regering kommer att gå i riktning mot en bättre sjukförsäkring för oss alla. Så småningom också för de människor som har sjukersättning. Fast tidpunkten när det kommer att ske är oklar.
Först av allt ska i alla fall jag göra det jag kan för en röd-grön majoritet.
Rösta på söndagen den 14 september.
Lästips: "Självklart också med schysst sjukersättning" (Martin Mobergs betraktelser)
#svpol#val2014#socialpolitik
Jag kände mig besviken över att höra att Löfvén inte har någon tidpunkt för när sjukersättningen ska höjas. Det är människor med sjukersättning som har den lägsta ersättningen av alla.
Däremot vill S (Löfvén) ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen, alltså ta bort systemet med utförsäkringar. Det är mycket bra och viktigt för samhället.
Socialdemokraterna vill också höja sjukpenningen. Det är bra i och för sig. Fast det innebär i sin tur att man prioriterar och ger fördelar till människor i arbete i stället för människor som inte kan arbeta på grund av ohälsa. Trots att vi människor har samma värde. Trots att vem som helst av oss kan få ett funktionshinder eller råka ut för en trafikolycka som gör att vi inte längre är arbetsföra.
Hur som helst. Det är tydligt att en stark röd-grön regering kommer att gå i riktning mot en bättre sjukförsäkring för oss alla. Så småningom också för de människor som har sjukersättning. Fast tidpunkten när det kommer att ske är oklar.
Först av allt ska i alla fall jag göra det jag kan för en röd-grön majoritet.
Rösta på söndagen den 14 september.
Lästips: "Självklart också med schysst sjukersättning" (Martin Mobergs betraktelser)
#svpol#val2014#socialpolitik
måndag 25 augusti 2014
Barnen till de utförsäkrade, arbetslösa, sjuka och vräkta i alliansens Sverige
Det är så lätt att glömma de som inte har en röst. De som inte syns eller hörs. Till exempel barnen till många av de 86.000 utförsäkrade och sjuka så här långt under alliansens styre i Sverige.
Eller de 3.700 barn som vräkts i Sverige sedan 2007 trots "nollvisionen" på papper som barn- och äldreministern Maria Larsson, KD, skapade då.
Det är så lätt att glömma de osynliga.
Det är så lätt att glömma barnen.
Så länge det finns barn i Sverige som vräks, så länge finns här också barnfattigdom. Jag ryser när jag föreställer mig de tusentals barn som fått uppleva en vräkning sedan 2007. Vilka minnen bär de på resten av sina liv? Vilka bilder dyker upp i deras drömmar om nätterna? Hur mår de inuti sig just nu? En vräkning kan sätta spår i ett barn för resten av dess liv. Det är ett trauma, något som är omöjligt att förstå för ett barn.
Inget barn ska någonsin behöva uppleva en vräkning från sitt hem. Ändå har 3.700 barn i Sverige upplevt det sedan 2007. Det finns inga ursäkter för ett enda av de barnen som vräkts. Det måste gå att lösa på ett annat och humanare sätt när en familj hamnat i en så knepig situation att man beslutar om en vräkning.
Sedan tänker jag på barnen till de 86.000 utförsäkrade och till de långtidssjukskrivna. Hur många kan de vara? Hur har de det när mamma eller pappa först blir sjuk och sedan pressas ytterligare med att utförsäkras? Hur påverkas barnen av den negativa stress som den utförsäkrade föräldern lever med?
Det är så lätt att glömma de osynliga barnen. Vem räknar dem? Vem frågar dem?
Hur påverkas man som barn av att se sin förälder kämpa, trots sjukdom, för att få ekonomin att gå ihop? Hur mår man som barn inuti när kylskåpet är tomt? Hur stor växer sig klumpen i magen innan man brister? Hur länge orkar man bära sin aggressivitet, sin förtvivlan inuti sig innan den tar sig andra uttryck? Hur stort vuxenansvar tar man på sina barnaaxlar?
Alla barn är allas våra barn.
Jag vill leva i ett Sverige där varje förälder känner trygghet i att, oavsett hälsa eller ohälsa, oavsett arbete eller arbetslöshet, så finns där tillräckligt med pengar till det basalt viktiga i livet. En skälig och människovärdig inkomst också om man blir sjuk eller arbetslös.
Jag vill leva i ett Sverige där ensamstående utförsäkrade mammor slipper gå till kyrkan eller välgörenhetsorganisationer för att be om pengar till mat till sig själva och barnen. Vilket bland annat många diakoner i kyrkan vittnat om de senaste åren är vanligt i Sverige idag.
Trygga barn blir trygga vuxna som skapar trygga samhällen.
Alla barn har rätten att få leva i trygghet.
Det är politikernas mest viktiga uppgift att skapa förutsättningar för ett samhälle tryggt för alla.
Också för de osynliga barnen.
Nu är det knappt tre veckor kvar till valet.
Jag räknar dagarna.
Jag vill en förändring till en politik och ett samhälle där man tänker mer med hjärtat än med plånboken.
Det finns det som är mera värt än vilken budget som helst.
Det handlar om fördelningen av de pengar som finns i samhället.
Rättvisa.
Jämlikhet.
Solidaritet.
Medmänsklighet.
Minskade klyftor mellan människor. Och därmed också mellan barn.
Låt oss tillsammans bygga samhälle i stället för att rasera.
Lästips: "Nu räcker det med ökade klyftor" (Martin Mobergs betraktelser)
#svpol#val2014#socialpolitik
Eller de 3.700 barn som vräkts i Sverige sedan 2007 trots "nollvisionen" på papper som barn- och äldreministern Maria Larsson, KD, skapade då.
Det är så lätt att glömma de osynliga.
Det är så lätt att glömma barnen.
Så länge det finns barn i Sverige som vräks, så länge finns här också barnfattigdom. Jag ryser när jag föreställer mig de tusentals barn som fått uppleva en vräkning sedan 2007. Vilka minnen bär de på resten av sina liv? Vilka bilder dyker upp i deras drömmar om nätterna? Hur mår de inuti sig just nu? En vräkning kan sätta spår i ett barn för resten av dess liv. Det är ett trauma, något som är omöjligt att förstå för ett barn.
Inget barn ska någonsin behöva uppleva en vräkning från sitt hem. Ändå har 3.700 barn i Sverige upplevt det sedan 2007. Det finns inga ursäkter för ett enda av de barnen som vräkts. Det måste gå att lösa på ett annat och humanare sätt när en familj hamnat i en så knepig situation att man beslutar om en vräkning.
Sedan tänker jag på barnen till de 86.000 utförsäkrade och till de långtidssjukskrivna. Hur många kan de vara? Hur har de det när mamma eller pappa först blir sjuk och sedan pressas ytterligare med att utförsäkras? Hur påverkas barnen av den negativa stress som den utförsäkrade föräldern lever med?
Det är så lätt att glömma de osynliga barnen. Vem räknar dem? Vem frågar dem?
Hur påverkas man som barn av att se sin förälder kämpa, trots sjukdom, för att få ekonomin att gå ihop? Hur mår man som barn inuti när kylskåpet är tomt? Hur stor växer sig klumpen i magen innan man brister? Hur länge orkar man bära sin aggressivitet, sin förtvivlan inuti sig innan den tar sig andra uttryck? Hur stort vuxenansvar tar man på sina barnaaxlar?
Alla barn är allas våra barn.
Jag vill leva i ett Sverige där varje förälder känner trygghet i att, oavsett hälsa eller ohälsa, oavsett arbete eller arbetslöshet, så finns där tillräckligt med pengar till det basalt viktiga i livet. En skälig och människovärdig inkomst också om man blir sjuk eller arbetslös.
Jag vill leva i ett Sverige där ensamstående utförsäkrade mammor slipper gå till kyrkan eller välgörenhetsorganisationer för att be om pengar till mat till sig själva och barnen. Vilket bland annat många diakoner i kyrkan vittnat om de senaste åren är vanligt i Sverige idag.
Trygga barn blir trygga vuxna som skapar trygga samhällen.
Alla barn har rätten att få leva i trygghet.
Det är politikernas mest viktiga uppgift att skapa förutsättningar för ett samhälle tryggt för alla.
Också för de osynliga barnen.
Nu är det knappt tre veckor kvar till valet.
Jag räknar dagarna.
Jag vill en förändring till en politik och ett samhälle där man tänker mer med hjärtat än med plånboken.
Det finns det som är mera värt än vilken budget som helst.
Det handlar om fördelningen av de pengar som finns i samhället.
Rättvisa.
Jämlikhet.
Solidaritet.
Medmänsklighet.
Minskade klyftor mellan människor. Och därmed också mellan barn.
Låt oss tillsammans bygga samhälle i stället för att rasera.
Lästips: "Nu räcker det med ökade klyftor" (Martin Mobergs betraktelser)
#svpol#val2014#socialpolitik
söndag 24 augusti 2014
Utförsäkringen del 3 - Svar från Socialdemokraterna
Här följer det sista inlägget i de totalt fyra inläggen som jag skrev förra våren i min blogg efter att ha ställt frågor kring utförsäkringen direkt till de olika riksdagspartierna.
Jag fick svar från samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna. Att svara på medborgares frågor hör till en demokrati. Liksom att det är viktigt att man i en demokrati ställer frågor till makthavarna.
Jag fick påminna och vänta ett bra tag på svaret från Socialdemokraterna. Fast till sist kom det. Så här svarade de mig:
(Från min blogg 2013-05-29)
Så kom det då äntligen. Mailet med svaret från Socialdemokraterna på de frågor jag ställt till dem när det gäller systemet med utförsäkringen.
Frågan/frågorna som jag ställt till de olika riksdagspartierna är:
"Vill (politiskt parti) behålla systemet med utförsäkringar?
Om inte, när och hur kommer systemet med utförsäkringar att tas bort?"
Så här svarade Socialdemokraterna:
"Hej Anna-Karin
Tack för ditt mejl.
Vi vill ha en förutsägbar, modern och rättssäker sjukförsäkring. Vår utgångspunkt är att välfärden bygger på att alla som kan jobba också gör det. Arbetslivet måste vara så utformat att vi orkar arbeta ett helt arbetsliv och en trygg sjukförsäkring är en del av en fungerande arbetslinje. Trygga försäkringar bidrar också till tillväxten eftersom trygga människor vågar utbilda sig, byta arbete och starta företag.
Vi kan alla bli sjuka och då ska vi kunna vara säkra på att vi både får rehabilitering för att snabbt komma tillbaka till arbete, och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Rehabiliteringen fungerar alldeles för dåligt. Vi vill satsa mer för att människor ska få snabbare och bättre rehabilitering. Arbetslivet måste utformas så att alla ges möjlighet att bidra. Vi vill ta bort stupstocken i sjukförsäkringen som gör människor försäkringslösa. För att de allra flesta ska få ersättning för inkomstbortfallet om man skulle bli sjuk, vill vi höja taket i sjukförsäkringen. På sikt vill vi att taket ska vara tio prisbasbelopp. Som ett första steg vill vi höja taket till åtta prisbasbelopp. Vi vill också att ersättningen ska vara 80 procent under hela sjukdomsperioden.
Vänliga hälsningar
Socialdemokraterna
www.socialdemokraterna.se"
"Vi vill ta bort stupstocken i sjukförsäkringen ...", det tolkar jag som att Socialdemokraterna vill ta bort systemet med utförsäkringar.
Jag har dock inte fått svar på NÄR man ska göra det.
Ändå visar svaren från Socialdemokraterna på vilken riktning de vill gå, tycker jag.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det tog så lång tid att få ett svar från Socialdemokraterna.
Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att svaret jag fick är undertecknat med "Socialdemokraterna" och att där inte finns något personnamn att hänvisa till om jag skulle vilja ställa fler frågor.
Det parti som fortfarande inte svarat mig nu är Sverigedemokraterna.
Vill du läsa om vad de övriga riksdagspartierna svarade mig på mina frågor?
Här är länkarna dit:
"Utförsäkringarna - direkt fråga till de politiska partierna".
"Utförsäkringen del 1 - Svar från de politiska partierna".
"Utförsäkringen del 2 - svar från de politiska partierna".
Demokrati och politik handlar om att ställa frågor och att få svar. Bland så mycket annat.
Demokrati innebär att alla människor har samma värde. Både i teorin och i praktiken.
Det handlar framförallt om handling, om att förverkliga de visioner ett politiskt parti har.
Här är ett blogginlägg som tar upp ett av många bevis på hur Alliansen som idag har makten i sin hand, handlar när det gäller sjuka människor:
"Sjukreglerna kring psykisk ohälsa ska ses över".
Och här är mina tankar i Newsmill kring Alliansens senaste handling när det gäller de allt fler svenskar som drabbas av psykisk ohälsa (min artikel handlar om så mycket mer än rubriken säger. Mitt eget rubrikförslag var: "Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor"):
"Därför mår många kvinnor psykiskt dåligt"
Lästips:
"Klart Sverige kan bättre, än låta barnen uppleva skam" (Martin Mobergs betraktelser)
Jag fick svar från samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna. Att svara på medborgares frågor hör till en demokrati. Liksom att det är viktigt att man i en demokrati ställer frågor till makthavarna.
Jag fick påminna och vänta ett bra tag på svaret från Socialdemokraterna. Fast till sist kom det. Så här svarade de mig:
(Från min blogg 2013-05-29)
Så kom det då äntligen. Mailet med svaret från Socialdemokraterna på de frågor jag ställt till dem när det gäller systemet med utförsäkringen.
Frågan/frågorna som jag ställt till de olika riksdagspartierna är:
"Vill (politiskt parti) behålla systemet med utförsäkringar?
Om inte, när och hur kommer systemet med utförsäkringar att tas bort?"
Så här svarade Socialdemokraterna:
"Hej Anna-Karin
Tack för ditt mejl.
Vi vill ha en förutsägbar, modern och rättssäker sjukförsäkring. Vår utgångspunkt är att välfärden bygger på att alla som kan jobba också gör det. Arbetslivet måste vara så utformat att vi orkar arbeta ett helt arbetsliv och en trygg sjukförsäkring är en del av en fungerande arbetslinje. Trygga försäkringar bidrar också till tillväxten eftersom trygga människor vågar utbilda sig, byta arbete och starta företag.
Vi kan alla bli sjuka och då ska vi kunna vara säkra på att vi både får rehabilitering för att snabbt komma tillbaka till arbete, och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Rehabiliteringen fungerar alldeles för dåligt. Vi vill satsa mer för att människor ska få snabbare och bättre rehabilitering. Arbetslivet måste utformas så att alla ges möjlighet att bidra. Vi vill ta bort stupstocken i sjukförsäkringen som gör människor försäkringslösa. För att de allra flesta ska få ersättning för inkomstbortfallet om man skulle bli sjuk, vill vi höja taket i sjukförsäkringen. På sikt vill vi att taket ska vara tio prisbasbelopp. Som ett första steg vill vi höja taket till åtta prisbasbelopp. Vi vill också att ersättningen ska vara 80 procent under hela sjukdomsperioden.
Vänliga hälsningar
Socialdemokraterna
www.socialdemokraterna.se"
"Vi vill ta bort stupstocken i sjukförsäkringen ...", det tolkar jag som att Socialdemokraterna vill ta bort systemet med utförsäkringar.
Jag har dock inte fått svar på NÄR man ska göra det.
Ändå visar svaren från Socialdemokraterna på vilken riktning de vill gå, tycker jag.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det tog så lång tid att få ett svar från Socialdemokraterna.
Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att svaret jag fick är undertecknat med "Socialdemokraterna" och att där inte finns något personnamn att hänvisa till om jag skulle vilja ställa fler frågor.
Det parti som fortfarande inte svarat mig nu är Sverigedemokraterna.
Vill du läsa om vad de övriga riksdagspartierna svarade mig på mina frågor?
Här är länkarna dit:
"Utförsäkringarna - direkt fråga till de politiska partierna".
"Utförsäkringen del 1 - Svar från de politiska partierna".
"Utförsäkringen del 2 - svar från de politiska partierna".
Demokrati och politik handlar om att ställa frågor och att få svar. Bland så mycket annat.
Demokrati innebär att alla människor har samma värde. Både i teorin och i praktiken.
Det handlar framförallt om handling, om att förverkliga de visioner ett politiskt parti har.
Här är ett blogginlägg som tar upp ett av många bevis på hur Alliansen som idag har makten i sin hand, handlar när det gäller sjuka människor:
"Sjukreglerna kring psykisk ohälsa ska ses över".
Och här är mina tankar i Newsmill kring Alliansens senaste handling när det gäller de allt fler svenskar som drabbas av psykisk ohälsa (min artikel handlar om så mycket mer än rubriken säger. Mitt eget rubrikförslag var: "Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor"):
"Därför mår många kvinnor psykiskt dåligt"
Lästips:
"Klart Sverige kan bättre, än låta barnen uppleva skam" (Martin Mobergs betraktelser)
fredag 22 augusti 2014
Partiledarutfrågningen - Fredrik Reinfeldt om sina vänner
Fredrik Reinfeldt har aldrig haft någon vän som varit långtidsarbetslös enligt honom själv i gårdagens partiledarutfrågning.
Kanske inte konstigt då om han har svårt att förstå den långtidsarbetslöses levnadsvillkor idag? Med försämringarna som alliansen beslutat om.
Jag undrar; har Fredrik Reinfeldt haft någon vän som varit utförsäkrad?
Annars kan han få bli vän med mig så ska jag berätta för honom hur det är. Jag sträcker ut min hand.
Jag ställde frågan om han har någon vän som har blivit utförsäkrad till honom inne hos SVT igår kväll efter debatten. Fast tyvärr var det en av frågorna som inte SVT hade plats för. Frågorna strömmade in till dem efter utfrågningen.
Efter att ha sett och lyssnat till debatten kan jag konstatera att vi lever i skilda världar till stor del, Reinfeldt och jag.
Om du mot förmodan läser min blogg, Fredrik Reinfeldt, så är du välkommen att bli min vän.
Så kan vi försöka att förstå varandras tankar, du och jag.
Så här "dagen efter" utfrågningen, funderar jag kring varför Reinfeldt inte har någon vän som varit långtidsarbetslös. Det skulle jag vilja veta mera om.
Vill han inte vara med människor som blir utan jobb? Är alla hans vänner företagare? Eller lever han i en skyddad värld där man fixar jobb åt varandra och varandras barn? Eller beror det på att han bor i Täby och inte på Råslätt i Jönköping? Eller var drar han gränsen för vem som är hans vän?
Det är många frågor som jag skulle vilja ställa till Fredrik Reinfeldt, känner jag. För att försöka förstå varför vi tänker så olika i många frågor.
Jag tänkte också igår kväll att där är en viktig skillnad i våra synsätt, mitt och Reinfeldts. Han uttrycker tydligt hela tiden att det är de som jobbar som ska ha det bra. De som jobbar och företagarna. Medan jag anser att såväl företagare som anställda, friska som sjuka, gamla som unga, människor i arbete och människor som är arbetssökande allesammans har rätten att ha det bra i ett samhälle.
Vi behöver inte piskas och pressas till att vilja arbeta. En frisk människa vill i sig själv arbeta. Hon vill finnas med i ett sammanhang och känna att hon gör något meningsfullt. Hon vill ha en inkomst och känna sig självförsörjande. Faktum är att också en sjuk människa önskar att ha det så. Även om ohälsan kan göra den drömmen omöjlig. För alltid eller en period i en människas liv. Där är en väsentlig skillnad mellan min och Reinfeldts åsikter och också vår människosyn känner jag det som.
I övrigt tycker jag att det var trist att man från SVT:s sida inte lyfte frågan om utförsäkringarna. Rent ut sagt dåligt av redaktionen, anser jag.
Publikens applåder stal minutrar från utfrågarna. Jag tycker inte att det skulle vara tillåtet att applådera under själva utfrågningen. Efteråt, ja. Fast inte under tiden. Det stör inte bara utfrågningen utan också tankegångarna hos lyssnarna.
"Fred kan inte lösas med makt. Den kan bara uppnås med förståelse". (Albert Einstein)
Lästips: "Ikväll har du chansen, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)
"Reinfeldt känner ingen arbetslös" (Aftonbladet)
"Vi har fått nog av hur sjuka behandlas" (Dagens Arena, Carina Wellton, Solrosuppropet)
"16.000 utförsäkrade spårlöst försvunna" (Dagens Arena)
"Tala mer politik, tala mer framtid, Löfvén" (Martin Mobergs betraktelser)
#bloggswe
#svpol#val14#socialpolitik
Kanske inte konstigt då om han har svårt att förstå den långtidsarbetslöses levnadsvillkor idag? Med försämringarna som alliansen beslutat om.
Jag undrar; har Fredrik Reinfeldt haft någon vän som varit utförsäkrad?
Annars kan han få bli vän med mig så ska jag berätta för honom hur det är. Jag sträcker ut min hand.
Jag ställde frågan om han har någon vän som har blivit utförsäkrad till honom inne hos SVT igår kväll efter debatten. Fast tyvärr var det en av frågorna som inte SVT hade plats för. Frågorna strömmade in till dem efter utfrågningen.
Efter att ha sett och lyssnat till debatten kan jag konstatera att vi lever i skilda världar till stor del, Reinfeldt och jag.
Om du mot förmodan läser min blogg, Fredrik Reinfeldt, så är du välkommen att bli min vän.
Så kan vi försöka att förstå varandras tankar, du och jag.
Så här "dagen efter" utfrågningen, funderar jag kring varför Reinfeldt inte har någon vän som varit långtidsarbetslös. Det skulle jag vilja veta mera om.
Vill han inte vara med människor som blir utan jobb? Är alla hans vänner företagare? Eller lever han i en skyddad värld där man fixar jobb åt varandra och varandras barn? Eller beror det på att han bor i Täby och inte på Råslätt i Jönköping? Eller var drar han gränsen för vem som är hans vän?
Det är många frågor som jag skulle vilja ställa till Fredrik Reinfeldt, känner jag. För att försöka förstå varför vi tänker så olika i många frågor.
Jag tänkte också igår kväll att där är en viktig skillnad i våra synsätt, mitt och Reinfeldts. Han uttrycker tydligt hela tiden att det är de som jobbar som ska ha det bra. De som jobbar och företagarna. Medan jag anser att såväl företagare som anställda, friska som sjuka, gamla som unga, människor i arbete och människor som är arbetssökande allesammans har rätten att ha det bra i ett samhälle.
Vi behöver inte piskas och pressas till att vilja arbeta. En frisk människa vill i sig själv arbeta. Hon vill finnas med i ett sammanhang och känna att hon gör något meningsfullt. Hon vill ha en inkomst och känna sig självförsörjande. Faktum är att också en sjuk människa önskar att ha det så. Även om ohälsan kan göra den drömmen omöjlig. För alltid eller en period i en människas liv. Där är en väsentlig skillnad mellan min och Reinfeldts åsikter och också vår människosyn känner jag det som.
I övrigt tycker jag att det var trist att man från SVT:s sida inte lyfte frågan om utförsäkringarna. Rent ut sagt dåligt av redaktionen, anser jag.
Publikens applåder stal minutrar från utfrågarna. Jag tycker inte att det skulle vara tillåtet att applådera under själva utfrågningen. Efteråt, ja. Fast inte under tiden. Det stör inte bara utfrågningen utan också tankegångarna hos lyssnarna.
"Fred kan inte lösas med makt. Den kan bara uppnås med förståelse". (Albert Einstein)
Lästips: "Ikväll har du chansen, Reinfeldt" (Martin Mobergs betraktelser)
"Reinfeldt känner ingen arbetslös" (Aftonbladet)
"Vi har fått nog av hur sjuka behandlas" (Dagens Arena, Carina Wellton, Solrosuppropet)
"16.000 utförsäkrade spårlöst försvunna" (Dagens Arena)
"Tala mer politik, tala mer framtid, Löfvén" (Martin Mobergs betraktelser)
#bloggswe
#svpol#val14#socialpolitik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)