Idag var Mimmi på rehabträning för tredje gången.
Den här gången gick hon i djupt vatten på löpband i hela åtta minuter. På alla fyra benen samtidigt.
Det är underbart att nu få följa hur Mimmi blir bättre och bättre.
Sjukgymnasten hade bara gott att säga om min lilla hund. Allt går åt rätt håll med Mimmi.
Det är vi verkligen värda att få uppleva allesammans. Inte minst Mimmi själv. Hon har varit så mycket på Djursjukhuset redan i sitt korta liv, att det verkar som att hon tycker att det är hennes andra hem. Hon blir alltid glad när hon kommer dit. Hälsar glatt på alla. Drar i kopplet och vill in där. Skrattar när hon är där. Trots allt jobbigt hon säkert också måste ha upplevt där.
Fast Mimmi är inte vilken hund som helst, inte.
Idag igen, precis som på valpkursen och från veterinärer, fick jag höra att min lilla Mimmi är en glad och mycket klok hund. Hon är kaxig och mycket social.
Fast det kände jag ju redan första gången jag mötte henne.
I mitt hjärta.
Stolt matte som jag är.
