Jag tänker flera gånger varje dag på mamma. Saknar henne. Längtar efter att höra hennes röst. Höra henne säga mitt namn. Fråga mig hur jag mår. Höra henne berätta om vad hon håller på med. Att hon har bakat gifflar. Eller städat i en låda och vill visa mig några kort som hon hittat.
Telefonen är så tyst numera sedan mamma dött. När den ringer någon gång hoppar jag till. Vill knappt svara. Blir så påmind om att mamma är död.
När jag är i trädgården kan jag se mamma gå runt där och hänga tvätt. Plocka vinbär. Sitta i skuggan under lönnen på den bruna bänken. Luta sig mot husväggen, vända ansiktet mot solen och blunda. Jag ser henne le överallt där hon är. Mamma log alltid när hon gick omkring i vår trädgård. Hon var lycklig här. Det tröstar mig.
Mitt i saknaden och sorgen efter mamma, kommer det stunder när jag får tankar och insikter inifrån mig själv. Tankar som hjälper mig, ger mig kraft.
Jag tänker på hur viktigt det är att jag tar vara på den dag jag har. Det är tankar som brukar bli starka i mig när jag varit nära döden i mitt liv. Denna dagen, detta nu, är det enda jag riktigt säkert vet att jag har.
Så ... vad vill jag med just denna dagen?
Jag känner stark längtan och kraft inifrån mig själv att verkligen LEVA! Jag vill leva ... kanske ännu mera och ännu oftare leva IRL än att vistas i cyberrymden. Leva bland andra fast ändå ha rum för tid med mig själv. Plats för eftertanke.
Jag tänker på det jag vill bära med mig från min mamma. Hennes förmåga att kunna vara glad över de små sakerna i livet. Hur glad hon var när hon kunde spara undan lite pengar så att hon kunde ge något till någon annan. Mammas förmåga att hur knapert hon än hade det med sin lilla pension, hur få kläder hon än hade råd att köpa sig, ändå lyste vackrast av dem alla på ett kalas. Mammas känsla för vad som klädde just henne. Hennes karisma. Ögonen där själen lyste igenom.
När jag åker genom Jönköping tänker jag ofta på mamma. I mitt minne ser jag henne komma gående lite överallt. På Klostergatan. Västra Torget. Torpaplan. Jönköping City.
Hon ler där hon går. Hon tittar på människorna, träden, fåglarna, barnen och i affärernas skyltfönster.
Kanske bär hon på en kasse med mat som hon handlat?
Eller kanske har hon köpt sig en blomma i blomsteraffären?
Hon ler där hon går ...
Så vill jag tro att det är.
Jag älskar dig, mamma.
