Mängden vatten på jorden har alltid varit densamma. Läste jag igår i en bok. Det vatten jag duschade i den här morgonen har funnits i miljarder år på jorden. Dropparna som tvättade mitt hår rent har lindrat en törstande. Allt vatten hör samman. Vatten är liv.
Jag stod i det ljumma vårregnet igår och såg länge på den allra första pyttelilla blommande snödroppen som dykt upp i gräsmattan. Jag tänkte på miraklet att den kommit upp där igen, trots alla tunga maskiner som pressat sig över den det senaste året i min trädgård. Den hade inte gett upp. Vatten är liv. Vatten är kraft.
I förrgår när jag var vid järnvägsstationen, fick jag se att isen på Vättern sjunkit. Från en dag till en annan hade isen blivit öppet vatten, vågor, en levande yta i ständig rörelse. Jag ville inte släppa det vackra blå vattnet med blicken... Som jag längtat att få se det igen! Vatten är liv...
Vatten är liv, krafter som ibland kan döda liv, vatten är krusningar, vågor, glittrande, speglande vågor, vatten är liv, vatten är rörelse, vatten är... jag, delvis, jag är vatten, vattnet är jag, vatten är liv...
Låt mig vara en vårbäck i skogen, låt mig flöda, porla, stilla flyta över gamla stenar, mossiga grenar på vägen, stilla rinna fram ur min källa, byta riktning, täcka nya marker med rörelse, ge liv... för jag är vatten, vatten är jag... vatten är liv...
