"Är det nånting jag vill säga till alla dem som är förtvivlade, är det att det faktiskt blir bättre, det blir bra. Imorgon skall det inte längre göra ont, det som smärtar oss idag. Tror mig när jag säger skammen är inte din, du är inte så ensam som du tror.
Det finns de som gjort dig illa, det finns de som inget vet. Det finns de som gjort en grej av att skrika ut din hemlighet, det finns de som stal din stolthet, det finns de som tog ditt mod och de som ingenting förstod.
Dig som ingen känner, dig som ingen ser, du som saknar vänner och knappt kan andas mer. Hör på mig, min kära, hur ska jag få dig att förstå; du måste resa dig och gå.
Vägen tom och öde. Gryningsljuset klart. Du står vid busshållplatsen och bussen kommer snart. Nu lämnar du allt gammalt. Här tar din barndom slut. Nu tar du steget ut. Och när du har rest dig, vänd dig inte om. Det finns ingen väg tillbaka, varifrån du kom.
Och allt de ville ge dig, har du rivit och förstört, allt de hade att säga, har du redan hört.
Men det finns nåd för nya världar, mycket större än den här, nya skapelser och tider, nåd för allt som är. Och alla deras lögner betyder ingenting. Tro mig när jag säger; skammen var aldrig din.
Och du är inte ensam, det finns de som följer dig. De vet hur det är, för de har själva varit där.
Och du är inte ensam, det är tid att fatta mod.
Och jag vill att du ska veta.
Vi har det som du... som du... "
(Jonas Gardell)
