Den orättvisa beskattningen av sjuka - artikel i DN idag

Vi är fortfarande människor även om vi inte är fullt arbetsföra. Vi har all rätt att få må så bra som det är möjligt. 

Det blir allt svårare att göra det när våra ersättningar står helt still medan arbetsföra människors löner stiger alltmer vilket i sin tur gör att priser höjs på både det ena och det andra. Klyftorna ökar vilket skapar ohälsa i sig.

Det handlar ytterst om människosynen. Om människovärdet.

/Anna-Karin Mattsson

(Mina ord från 2015, se "Socialförsäkringsutredningen början till något bättre?")


Idag har DN två långa artiklar som handlar om sjukersättningen, det som förut kallades förtidspension. Enligt bestämmelserna ska den som får sjukersättning få 64,7 procent av sin tidigare inkomst från Försäkringskassan. Men i verkligheten blir det sällan så mycket visar siffror från FK som DN tagit fram.

I artikeln förklaras varför det blir så att sjukersättningen ofta blir mycket lägre än 64,7 procent. Jag tänker inte gå in på detaljerna här. Där hänvisar jag till artiklarna. Men det är ett faktum att av de 200.000 människor i Sverige idag som beviljas sjukersättning blir många ekonomiskt fattiga. Detta efter en ofta mycket lång och tuff sjukskrivningshistorik där man har försökt allt för att få tillbaka så mycket hälsa som möjligt och provat precis allt för att hitta ett lämpligt arbete igen. De hamnar på en inkomst som ligger på gränsen till ekonomisk fattigdom i Sverige eller ofta till och med under den gränsen.

"Försäkringskassan har tagit fram siffror till DN som visar att det genomsnittliga månadsbeloppet för de drygt 200.000 personerna med hel sjukersättning var 10.642 kronor i månaden i februari 2017. Snittet har legat på ungefär samma nivå i många år och till exempel bara höjts med 200 kronor sedan 2009." (DN, 20170305)

"Jobbskatteavdraget bidrar också till att öka skillnaden. Det beror på att skatten blir högre om inkomsterna inte kommer från arbete. Sjuka, arbetslösa och föräldralediga betalar den högsta skatten. Pensionärer har inte heller jobbskatteavdrag men deras skatt har sänkts genom ett förhöjt grundavdrag från det år de fyller 66 år." (DN, 20170305)

"Den som har en lön på 12.000 kronor får till exempel ut 10.130 kronor efter skatt medan den som har sjukersättning bara får 9.160 kronor." (DN, 20170305)


Många människor känner skam för att berätta om att de har en så låg inkomst att de lever på eller under fattigdomsgränsen. Det händer att jag själv gör det i svaga stunder. Men det finns ingen skam i att vara sjuk och fattig. Skammen ligger i ett skamligt system som gör sjuka människor fattiga. Så räta på ryggen är det du ska göra som är i den här situationen tycker jag.

Idag har jag 75 % sjukersättning. Det innebär 9638 kr i inkomstrelaterad sjukersättning + 92 kr i garantiersättning. Därifrån dras skatt på 2380 kr. Vilket i sin tur betyder att jag får ut 7350 kr netto varje månad i sjukersättning.


Jag själv beviljades sjukersättning för drygt fem år sedan. Då hade jag haft tidsbegränsad sjukersättning under jag tror att det var tolv års tid. När jag beviljades sjukersättning hade jag provat att jobba i butik, som redaktionssekreterare, på kontor, i kyrkans barnverksamhet och med kyrkans tidning under två år, jobbat som journalist i två år på ett mindre företag med mera och så småningom startat eget som frilansjournalist.

Som frilans kände jag att det fungerade att jobba för mig med den förhöjda stresskänslighet som jag lever med som ett funktionshinder efter mitt utmattningssyndrom. Jag kunde själv styra när jag arbetade och jag kunde ta så många pauser som jag behövde när jag behövde dem. Jag kunde jobba delvis självständigt hemifrån i en lugn miljö eftersom jag hade svårt att koncentrera mig när jag arbetade på ett kontor med flera anställda och alla ljud och intryck där.

Att man först ska förlora sin hälsa, sitt arbete och jobbarkompisar med allt som det innebär socialt och sedan dessutom få så låg inkomst att man hamnar vid eller under fattigdomsgränsen i Sverige är inte rätt anser jag. Att man dessutom beskattas hårdare vid samma inkomst än de som arbetar anser jag inte det finns någon som helst rimlig förklaring till. Jag anser att det är ett fel i välfärdssystemet som makthavarna helt enkelt ska rätta till så snabbt som det bara är möjligt. Ingen människa blir frisk eller friskare av att bli ekonomiskt fattig.

Jag vet att jag gjort precis allt jag kunnat för att bli så frisk och arbetsför som möjligt igen efter min utmattning. Så här i eftertankens kranka blekhet, undrar jag ibland för mig själv om det var avsiktligt FK inväntade "rätt timing" för att bevilja mig sjukersättning. Alltså en tidpunkt när jag tjänade så låg inkomst så att det skulle bli så billigt som möjligt för dem att ge mig en ersättning. Men det är bara en tanke och inget som jag har några bevis för. Hursomhelst är det den verklighet som jag får leva i nu och länge, länge framöver. Kanske resten av mitt liv. Precis som så många andra i liknande situation.

Om inte, vilket jag aldrig kommer att sluta att kämpa för och hoppas på, regeringen fattar beslut som leder till en bland annat rättvis beskattning mellan den som har sjukersättning och den som arbetar. Eller något annat sätt att kompensera så att sjukersättningen blir en inkomst som man kan vara självförsörjande på som människa, fast att man inte har en hälsa så att man är fullt arbetsför. En rättvis och riktig ersättning.


Några som arbetar aktivt för att det ska bli verklighet är Solrosuppropet. En ideell förening som bejakar sjuka människors intressen.

Carina Wellton är en av dem som är aktiva i Solrosuppropet. HÄR berättar hon sin historia i DN idag.



Blogg100 - dag 5

Motion för rättvis beskattning av de med sjukersättning

Jag läser hos Solrosuppropet om att två S-politiker lagt fram en motion om ändrad beskattning av människor med sjukersättning.

Idag beskattas de med sjukersättning orättvist och fullkomligt ologiskt betydligt hårdare än de som arbetar vid samma inkomst. Jag kan bara hoppas att det som lyfts fram i motionen kommer att bli verklighet. Det skulle definitivt bidra till ett mer jämlikt och rättvist samhälle.

Människor som har sjukersättning är redan så hårt drabbade ekonomiskt eftersom ersättningen är så låg att man ofta är under gränsen för fattigdom. Att då dessutom beskattas hårdare än andra, ja, vad ska jag säga. Det är för j-kligt rent ut sagt. Det är orättvist och det är fel och det gör att vuxna människor inte längre är ekonomiskt självständiga utan ofta beroende av en partner.

Hög tid för förändring anser jag. Men vis av erfarenheten tar jag inte ut något i förskott. Utan fortsätter att följa det som sker och om det verkligen kommer att bli en förändring. Och inte bara tomt prat och tomma löften.

Citat från Solrosuppropet:

"Socialdemokraterna Eva-Lena Jansson och Lennart Axelsson har lämnat in en motion som behandlar den orättvisa beskattningen av sjuka och av personer med sjukersättning. Man tar upp att man velat sänka skatten för de ålderspensionärer som haft sämst ekonomiska omständigheter men att man inte får glömma de sjuka. Man föreslår till och med att kanske ålderspensionärer får stå tillbaka lite om det inte finns utrymme med förbättringar för båda grupperna.
Det kan nog folk reagera på men saken är den att vi med sjukersättning betalar mera skatt än vad ålderspensionärerna gör. Vid en inkomst på ca 15.000 kronor i månaden betalar en löntagare 3.031 kronor i skatt. En ålderspensionär betalar 3.275 i skatt på samma månadsinkomst medan en sjukpensionär betalar på samma inkomst 4.400 kronor.(enligt skattetabell 34) En med sjukersättning betalar alltså 1.369 kronor mera i månaden än en löntagare och 1.125 kronor mera än vad ålderspensionären betalar."

HÄR är länk till motionen i sin helhet.

Blogginlägget om sjukersättningen - många läsare

Mitt förra inlägg om sjukersättningen har så här långt haft 952 besökare. Jag har fått så fin respons i olika grupper i FB på det jag skrivit. Det har fått mig att känna mig mindre ensam i min situation.

Tack till dig som läser det jag skriver.

Många vill liksom jag förbättringar när det gäller sjukersättningen.

Det önskar jag att politiker tar till sig. Det är på tiden att de gör det anser jag.

När höjs sjukersättningen?

Det är inte rätt att människor med sjukersättning fortfarande betalar mer skatt än den som arbetar vid samma inkomst. Det är inte rätt att sjuka människor som saknar arbetsförmåga och som utretts i många långa år, idag har en sjukersättning som är under eller på gränsen till fattigdom.

Jag är kvinna och jag har 75 % sjukersättning sedan drygt tre år efter att i 15 år ha haft tidsbegränsad sjukersättning. Jag vet att jag inte är ensam i min situation. Tyvärr är vi alltför många. Och de allra flesta av oss är kvinnor.

Kvinnor som arbetat och slitit. Utbildat sig. Ställt upp för arbetsgivaren i tid och otid. Duktiga flickor. Ofta också för anhöriga och älskade i olika åldrar och livssituationer. Tills den dag vi stupade. Vi har försökt och försökt att komma tillbaka i arbetslivet igen. Men vi har inte lyckats. Till sist är sjukersättning det enda alternativ som är kvar.

Oavsett om det handlar om en man eller en kvinna, människa som människa, så är det vare sig rätt eller försvarbart i ett gott samhälle, att man när man drabbas av ohälsa, fysisk eller psykisk, som gör att man inte längre klarar att arbeta så som arbetslivet ser ut idag, att man förutom de förslitningar och bestående besvär man har fått, dessutom ska bli så ekonomiskt utsatt att man ibland är fattig. Inte bara idag. Utan resten av sitt liv. Detta gäller så klart också för de människor som föds in i obotbar ohälsa av något slag.

Jag är en människa som brinner för att få bort orättvisor. Jag engagerade mig mycket när det gällde att få bort det inhumana systemet med utförsäkringar av sjuka. Idag finns de inte längre. Jag önskar att jag aldrig mer får uppleva att de kommer tillbaka. Tokigheter ska man inte upprepa, även om vi människor ibland gör det.

Det finns stunder när jag tvivlar. När jag känner som att det finns inget mer att göra. Motståndskrafterna är för stora.

Men då tänker jag på de kvinnor som en gång i tiden kämpade för kvinnlig rösträtt. Tänk om inte de hade kämpat. Hade min mormor då någonsin fått rätten att rösta? Min mamma? Jag själv? Vem kan veta.

Idag är där andra utmaningar än rösträtten för att vi ska få ett mer rättvist och jämställt samhälle. Jag kan icke räkna dem alla. För de är så många. Jag vet att där är många olika grupper som behöver få det bättre i vårt samhälle. Jag kan bara vara en röst för det som jag själv har erfarenhet av. Desto viktigare att vi är många som brinner inte bara för en sak, utan för många olika saker. I tidningen häromdagen läste jag om hur de ekonomiska klyftorna ökat de senaste åren och fortsätter att öka i Sverige. Det blir inget bra samhälle där det finns stora ekonomiska klyftor mellan människor. Det är min starka övertygelse. Vi behöver vända Sverige i riktning mot minskade klyftor mellan människor istället för tvärtom.


Vi som har sjukersättning betalar fortfarande mer i skatt vid samma inkomst än den som arbetar. Hur tokigt är inte det. Kan någon enda av er som läser detta ge mig ett enda vettigt skäl till att vi ska ha det så i Sverige?

Den minsta förändring jag vill se när det gäller sjukersättningen är att vi som har det betalar samma skatt som den som arbetar vid samma inkomst. Men jag vill så klart mera.

Jag vill att vi som har sjukersättning har en skälig ersättning som går att leva på. Som går att vara självförsörjande på som människa. För det är knappast möjligt så som ersättningen är idag. Själv får jag ut 9.622 kr i sjukersättning per månad. Den summan är före skatt. Efter skatt får jag ut 6.736 kronor. Och det finns de som får betydligt mindre än jag själv. Den här inkomsten är bestående resten av livet om inte det blir förändringar i systemen.

Den låga sjukersättningen gör att man riskerar att bli ekonomiskt beroende av en partner. Vilket i sin tur gör att man hamnar i den gamla tidens beroendeställning till en partner. Eftersom de allra flesta med sjukersättning är kvinnor, blir det alltså ofta en man som kvinnan blir beroende av. Ett så gammalmodigt system tycker jag att det är dags att vi gör oss av med en gång för alla.

Det parti som inte förändrar detta när de har makten att göra det, det parti kan inte påstå att man är ett parti som vill jämställdhet enligt mig.

Jag kommer att vara mycket besviken om inte regeringen förändrar detta under sin period vid  makten. Säkert också många andra. Vilket i sin tur förmodligen kommer att påverka röstresultatet vid nästa val. Själv kommer jag så klart att rösta på det parti som vill jämlikhet och förbättringar i sjukersättningen nästa gång jag röstar.

Om du tycker som jag, dela gärna det jag skrivit. Sprid mina eller dina egna tankar kring den låga sjukersättningen och den orättvisa beskattningen av oss som har sjukersättning. Kommentera gärna det jag skrivit.

Jag skriver detta för min egen skull. För min mammas skull som också slet ut sig i arbetslivet och fick leva på en mycket låg inkomst ända in i döden där jag ofta fick stötta henne ekonomiskt.

Jag skriver detta för mina döttrars skull. För att de en dag, gud förbjude, om de av något skäl inte längre kan arbeta på grund av ohälsa, ska kunna vara ekonomiskt självständiga ändå resten av sina liv.

Jag önskar att jag kunde skriva detta för att jag har en syster. Men jag har ingen syster. Därför är alla kvinnor mina systrar och jag skriver detta för deras skull. För er skull. För din skull, du som läser. För att du ska kunna känna dig ekonomiskt oberoende av en partner oavsett hur arbetsför du är. För att du själv ska kunna välja om du vill stanna i en relation eller inte. Och inte behöva stanna kvar i en dålig relation därför att du inte har ekonomiska förutsättningar att ha ett bra liv utan en relation.

Jag skriver detta också för dig som är man och är i samma situation. Kanske är det särskilt tufft för dig som är man, eftersom det inte finns så många män i just den här situationen.

Jag skriver detta för ett samhälle där vi som människor har samma värde livet igenom oavsett hur arbetsföra vi är eller inte. Där vi beskattas lika vid samma inkomst oavsett arbetsförmåga. För ett samhälle där vi har rätten till en värdig inkomst och att vara ekonomiskt självständiga oavsett arbetsförmåga.

Jag skriver detta för en bättre sjukförsäkring för oss alla.

Jag skriver detta för ett bättre samhälle för oss alla med minskade klyftor mellan människor.



Citat från Socialdemokratiska seniorer i Göteborg, 2016:

"En ... sjukskriven med en ersättning på 22.000 kronor i månaden betalar under ett år 19 560 kronor mer i skatt än en lönearbetare."


Solrosuppropet och de människor som står bakom den ideella föreningen, är en förening som ger mig hopp när mitt eget hopp sviktar. De arbetar för en värdigare sjukförsäkring på olika sätt. Om du inte redan känner till dem, kika gärna in i deras sida och stötta dem på något sätt.



Se även:

"Vi vill ha rättvis skatt" (Socialdemokratiska seniorer i Göteborg)

"Byt fokus för att minska sjukfrånvaron"/Solfrosuppropet (Expressen)

"Den orättvisa skatten som ingen vill tala om" (Aftonbladet)

"Sjukersättning - sjukt låg ersättning" (Solrosuppropet)

"Se över sjukersättningen så att man kan leva ett värdigt liv" (Arbetarbladet)

"Låg sjukersättning skapar ny underklass" (Dagens Arena)

"Sjukpensionärer diskrimineras" (SLA)

Regeringsbeslut: Äntligen! Bortre tidsgräns i sjukförsäkringen tas bort

De sju svåra, svarta åren med utförsäkringshelvetet är på väg att avslutas. Igår, den 9 december 2015, infriade regeringen vallöftet att besluta om att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Det som kallas utförsäkring eller stupstock i folkmun.

Sedan Alliansen tillsammans med SD, stående i riksdagen och applåderande det vansinniga beslutet att göra det orimliga att tidsbestämma sjukdom, har halta, lytta, cancersjuka mitt i pågående strålbehandling, människor sönderstressade in i kollaps med flera med flera diagnostiserade kommit gående eller i rullstol och ibland fått bäras in till Arbetsförmedlingen för att man där skulle kunna se om de verkligen var sjuka. Om de verkligen inte skulle kunna arbeta.

Samtidigt har de sjuka ofta fått vänta på sin ersättning under tiden de varit utförsäkrade och ofta också en tid efteråt. De har blivit av med sin SGI och fått sin sjukersättning sänkt. De har hamnat i ekonomisk fattigdom på grund av att de varit sjuka. De har levt i oro och stark stress för en ofta redan ansträngd ekonomi.

Handläggarna på Arbetsförmedlingen och handläggarna på Försäkringskassan slet sina hår och vred sina händer och sökte bland alla papper efter en instruktion för hur de skulle hantera allt detta. Läkarnas ord på att den som var sjuk verkligen var sjuk betydde inte längre något som helst. Jo, jag vet. Jag kan skriva under på allt detta. Därför att jag har upplevt det genom mina egna ögon. När jag själv utförsäkrades. Jag kommer aldrig att glömma vilken kränkning det innebar. Vilken förnedring att bli så misstrodd i en så utsatt position som jag var just då.

Vi är 90.000 människor som har upplevt att bli utförsäkrade under vår sjukskrivning. Dessutom tillkommer lidandet för barnen, anhöriga och älskande till den sjuke. Antalet människor det då handlar om är betydligt större än 90.000.

Detta absurda experiment med levande människor i stället för labb-råttor, pågick i sju långa och tunga år för den sjukskrivne. Det fanns de som utförsäkrades inte bara en gång, utan två och till och med tre gånger.

Det fanns också de som inte orkade pressen en utförsäkring innebar. Det fanns de som valde att ta ut ålderspension i förväg och som nu får leva med den ekonomiska försämring det innebär resten av sina liv.

Det fanns de som valde att lämna sjukförsäkringen och bli anhörigförsörjd. Med allt vad det innebär av osjälvständighet, beroende, ojämlikhet och risker om relationen går i kras. (Och de allra flesta sjukskrivna är kvinnor vilket i de här fallen ofta innebär att det är mannen som blir den ekonomiskt starke i relationen, tillbaks till mitten av 1800-talet, häpp!).

Det fanns de som inte orkade längre. Det skär i bröstet på mig att skriva det. Det fanns de som avslutade sina liv. Det fanns de som begick självmord för att samhället satte sådan press på en sjuk människa.

Mitt hjärta blöder fortfarande för alla dessa människor. Det är för dem som jag skrivit varenda bokstav de år som jag bloggat, skrivit debattartiklar, deltagit i sociala medier med den kraft jag haft för att synliggöra de sjukas situation i Sverige under den tid som Utförsäkringshelvetet pågått.

Det här kan låta illa nog. Men vad värre är och som kommer att ta tid att ställa till rätta, är den människosyn som beslutet om utförsäkringar av sjuka människor innebar för vårt samhälle. Ett skapande av "vi" och "dom". Ett skapande av "vi duktiga som minsann jobbar och betalar vår skatt och är värda att få ännu mer i plånboken BARA FÖR ATT vi är så otroligt friska!". Ett skapande av tänkandet att den som är sjuk är lat och inte betalar skatt. Vilket faktiskt den sjuke också gör. Till och med högre skatt än den som arbetar vid samma inkomst så som verkligheten är idag. Ett skapande av tänkandet att sjukförsäkringen är ett bidrag i stället för den försäkring som den egentligen är. Uppbyggd av skatteintäkter från generationer.

Ett skapande av tänkandet att den friske har rätt att frossa. Medan den sjuke får skylla sig själv att han/hon är sjuk och minsann ska pressas om så ända in i döden till att bli frisk. Tänkandet att sjukdom och också stressrelaterad ohälsa går att bota genom ännu mera stress och press. Tänkandet att den som är sjuk egentligen är en fuskare och en som man ska misstro precis som man ska misstro läkaren som sjukskrivit en människa. En människosyn som bygger på misstro i stället för tillit.

Det är min personliga övertygelse att skapandet av detta "vi" och "dom" som utförsäkringarna inneburit, det missnöje som detta inneburit för de drabbade och deras anhöriga och vänner, den människosynen är en av flera orsaker till den rädsla vi ser i vårt samhälle idag. Främlingsfientligheten. Utanförskapet.

Ja, jag tror att den rädsla som det sjuka systemet med utförsäkringarna skapade även bidragit till att ännu fler blivit sjuka. Den stressrelaterade ohälsan i Sverige ökar. Den som varit arbetsför har känt rädsla att bli sjuk och därför slitit sig själv ännu hårdare och så småningom ända in i väggen.

Ett samhälle där människor känner sig rädda, svikna och saknar tillit till samhället självt, blir i slutänden ett svajigt och farligt samhälle. Ett samhälle där vi inte längre litar på demokratin, på de människor vi valt att leda landet, på varandra, blir ett oroligt och otryggt samhälle där människor mår dåligt. Blir sjuka.

Jag har själv upplevt hur utförsäkringen påverkade mig. Jag har bloggat om det här i min blogg. Skrivit debattartiklar. Jag utförsäkrades den sista sommaren min åldrande och då mycket svaga mamma var i livet. Hon var döende. Jag genomlevde det. Fast som i en dimma. Efteråt var jag så trött att jag somnade så fort jag satte mig ned. Jag svimmade ett par gånger. Jag backade bakåt i mitt tillfrisknande flera år.

Precis som för den stora majoriteten av dem som utförsäkrats, så kom jag tillbaka in i sjukförsäkringen igen så småningom. Utförsäkringen gjorde ingen som helst nytta. Tvärtom gjorde den både mig och så många andra allt sämre. Tala om bortslösade resurser på så många olika områden. Införandet av utförsäkringarna är en av de största flopparna under Alliansens tid vid makten anser jag.

Den som inte varit där eller haft någon på nära håll som utförsäkrats, tycker jag ska låta bli att döma eller misstro den som varit där. Den som inte personligen upplevt utförsäkringarna, tycker jag ska respektera och lyssna på vad vi som upplevt det har att berätta. Så att vi lär för livet om vad vi aldrig någonsin får göra med sjuka människor.

Den 1 februari 2016 försvinner den bortre gränsen i sjukförsäkringen.

Den 1 februari 2016 ... jag läser orden jag skrivit gång på gång på gång. Som jag längtat. Så många vi är som hoppats. Som kastats runt mellan hopp och förtvivlan genom den här mycket tunga perioden för sjuka människor. Som bollats hit och dit mellan olika myndigheter i stället för att få läka samman i lugn och ro. Sår som rivits upp gång på gång och aldrig ens fått chansen att bli till ärr ...

Utförsäkringshelvetet som snart är ett svart minne blott i Sveriges historia.

Detta är ett första viktigt steg mot en bättre sjukförsäkring i Sverige och minskat antal sjukskrivna. Det finns mycket kvar att göra. Till exempel att människor med sjukersättning ska få en högre ersättning i stället för att som nu ligga under eller på gränsen för fattigdom i Sverige. Regeringen har ett åtgärdsprogram. Vill du läsa om det kan du kika in in i en av de länkarna som jag tipsar om efter det här inlägget. 

Till sist, vi som varit med om att bli utförsäkrade samtidigt som vi varit sjuka, låt oss för alltid minnas vad som kan hända genom politiska beslut. Ta inte några rättigheter för givna någonsin. Låt oss ta på allvar att vi kan påverka. Låt oss komma ihåg hur vi kan påverkas av det politiker beslutar om. Tänk på hur viktigt det är vilka ledare och vilket parti vi röstar på. Och hur viktigt det är att vi röstar. Minns att förändring är möjlig.

Blunda inte.

Sov inte alltför hårt.

Håll dig vaken.

Se det som sker.

Bry dig.

Tro på att förändring är möjligt.

Också de mest svarta dagar av dem alla.

Det brinner ett ljus i mörkret.

Det brinner ett ljus ...

Ett ljus som vi alla kan tända

Ett ljus i ögonen hos den som tappat sitt hopp

En glimt av ljus i den sjukes brustne blick

Låt oss tända det

Nu

Inte imorgon

Utan ... nu

Därför att det är ...

Bråttom

Låt oss upprätta

Hopp

Tillit

Medmänsklighet

Empati

Solidaritet

Låt oss bygga ...

Ett sant samhälle

Tillsammans

Ett samhälle utan ett "vi" och ett "dom"

Ett samhälle där alla har plats och lika värde



Lästips:

"Nu tar vi bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen" (Annika Strandhäll, Socialdemokraterna) (I denna artikel finns länk till regeringens åtgärdsprogram för sjukförsäkringen)

"Hetsjakten på sjuka är äntligen över" (Expressen)

"Gräns i sjukförsäkringen avskaffas" (SVT)

"Den bortre tidsgränsen är borta!!!" (Solrosuppropet)

"Parlör inför dagens riksdagsdebatt om utförsäkringarnas avskaffande" (Solrosuppropet)

"Bra men några applåder blir det inte" (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen tas bort" (Regeringen)

"Bortre tidsgräns i sjukförsäkringen slopas" (Svenska Dagbladet)

"Bortre tidsgräns i sjukförsäkringen tas bort" (SVT)

"Anständighet återupprättad" (Östra Småland)

"Äntligen ryker stupstocken" (Värmlands Folkblad)

"Läkarupprop mot utförsäkringarna" (Solrosuppropet)

"Grattis alla jävla latmaskar och andra reaktioner" (Solrosuppropet)

"Nya regler när utförsäkringarna stoppas" (Solrosuppropet)

"Äntligen avskaffas stupstocken" (Kjell Rautio, LO)

Förvirringens tid

Sverige inför gränskontroller. Förändringar i regeringens budget. Det känns inte alls bra inuti mig idag. Jag tänker på de människor som lyckas fly från krig ända upp till oss här i Norden. Och möts av en gränskontroll som inte funnits där på mycket länge. Hur skulle jag känt mig då om jag varit en av dem?

Samtidigt läser jag om att barn som kommer hit försvinner varje dag. Det är så klart inte alls bra och kan gränskontroller göra att man kan få kontroll över den situationen så är det bättre än hur det är nu. Jag läser att barn och barnfamiljer ska få komma in i Sverige som förut, också i fortsättningen.

Jag har inte helheten och känner inte att jag kan säga om det som sker nu är rätt eller fel rent matematiskt. Men i mitt hjärta känns det fel och mycket sorgligt.

Jag tänker att det som sker nu är ett sätt att markera mot EU att de andra länderna också måste börja ta ansvar i den situation som är.

Vad förändringarna i regeringens budget innebär för till exempel oss som är sjukskrivna får jag förhoppningsvis veta idag. Jag önskar att det inte blir några förändringar till det sämre. Det är för mig  fel väg att gå att öka klyftorna ännu mer om man vill ett gott samhälle för alla människor i stället för ett fåtal.

Det är i kristider som människan visar sitt sanna jag som mest.

Om man lever efter rädslan eller modet.


Lästips: "Förre S-minister: Gränsen ej nådd" (SVT)

Sjukfrånvaron ska brytas enligt Annika Strandhäll

Idag har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll lagt fram regeringens första åtgärdspaket för att dämpa uppgången i sjukfrånvaron. Hon har blivit intervjuad i flera media.

Det var så många, långa och tuffa år under Alliansens tid när man som jag själv var sjukskriven. Motståndet var så stort. Empatilösheten från politiker och myndigheter ibland kvävande. Hånet och misstron mot de sjuka människorna så inhumant att jag egentligen inte vet hur jag orkade ta mig igenom de där åren. Alla orkade tyvärr inte det heller.

Därför är det omtumlande att nu, faktiskt, ha överlevt. Att få uppleva förändringens vindar svepa fram i politiken. Det känns gott i min mage. Samtidigt som jag känner tillit är där en ilning av vaksamhet inför vad som nu händer. Jag och många med mig har ju verkligen fått uppleva hur politiska beslut kan påverka livssituationen för människor som sjukskriven under Alliansens tid vid makten.


Debatten om regeringens budgetförslag att ta bort det sjuka systemet med utförsäkringar från och med den 1 februari 2016 är högaktuell. Imorgon, torsdag den 24 september kommer man att diskutera den frågan i direktsändning i SVT Debatt.

De ökande sjuktalen i Sverige ställer saker och ting på sin spets. Hur kommer det sig att så många människor får psykisk ohälsa idag? Vad ska vi göra åt det? Vilket är samhällets ansvar och vilket är individens ansvar? Arbetsgivarnas ansvar? Hur har det kunnat bli så här i ett så rikt land som Sverige?

Frågorna är många och svaren är inte särskilt enkla, tror jag.

Fast verkligheten ger ändå vissa svar. Verkligheten visar att det hjälpte inte på något sätt att minska sjukskrivningar eller att bevara människors psykiska hälsa genom att pressa människor. Vare sig i hårt slimmade arbetsmiljöer eller i en hårt pressande sjukskrivningsprocess. Inte heller hjälpte det att utförsäkra sjuka människor. De flesta sjuka blev bara ännu sjukare av att utförsäkras. Dessutom blev de fattiggjorda. En del försvann i tomma intet. Blev anhörigförsörjda. En del orkade inte längre att leva. De tog sina liv.

Om människor hade blivit friska av att vara hårt pressade, hade vi idag haft låg sjukskrivning och minskad psykisk ohälsa i stället för tvärtom. Den slutsatsen är lätt att dra om man tänker till en stund. Och om man vill se verkligheten i vitögat.

Inte heller gjorde det människor friska och arbetsföra att Alliansen under åtta års tid snabbt och kraftfullt ökade de ekonomiska klyftorna i Sverige. Nej, det blev precis tvärtom. Ökade klyftor och ett ojämlikt samhälle gör människor sjuka. Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor helt enkelt. Medan ett jämlikt samhälle med minskade klyftor mellan människor får människor att må bra. De rika såväl som de mindre rika. Det är min starka övertygelse.

Vägen framåt mot ett friskt samhälle med så friska och välmående människor som möjligt tror jag själv går genom t ex arbetsmiljöer med plats för andrum. Genom kunskap om vad stress gör med oss människor. Genom att vi litar till varandra och lyssnar på både oss själva och den som inte mår bra. Genom att vi reagerar och bryr oss om vi märker att en medmänniska inte mår bra. Vare sig det gäller på en arbetsplats eller i ett privat sammanhang. Genom att vi tänker långsiktigt när det gäller lönsamhet. Det ska kosta att vara en arbetsgivare som sliter ut folk. Individen ska våga säga nej när det blir för mycket utan att känna sig rädd att förlora jobbet.

Det är en lång väg att nå dit, tror jag. Men varje litet steg i den riktningen kommer att få människor att må bättre än vad vi gör idag.

Jag tror att många människor hamnar i psykisk ohälsa idag ibland därför att det blivit en skam att falla igenom och visa sig sjuk och svag. Pressen man sätter på sig själv för att stå kvar på benen fast att det gungar, kan göra att man rasar helt. Förr eller senare. Rädslan för drastiskt försämrad ekonomi om man blir sjuk, skapar spänningar i kroppen som ibland blir till sömnrubbningar, till oro och ångest och kanske så småningom ohälsa. Det blir en ond spiral av alltsammans. Nu är hög tid att bryta den spiralen. Sätta fart på den goda spiralen.

Regeringen vill i sitt åtgärdsprogram bland annat att arbetsgivarna ska ta större ansvar för sina medarbetares hälsa. Det är bra tycker jag. Bland åtgärderna finns också förebyggande åtgärder för att minska kvinnors sjukfrånvaro.

Att man ser till individen tror jag är mycket viktigt när någon blir sjuk. För den som har blivit sjuk av stress eller som har fått utmattningssyndrom kan bli ännu sämre av att pressas in i t ex rehabilitering i ett tidigt sjukdomsskede. Man kan inte använda samma mall för alla människor. Vi är alla olika och när vi blir sjuka befinner vi oss i olika stadier vid olika tillfällen. Vi har också så olika diagnoser. Det är mycket viktigt att man ser till den enskilde individen och vad just han eller hon behöver för att hitta tillbaka till hälsan igen. Ibland är det kanske ett annat arbete. Ibland vila. Ibland bra rehabilitering. Eller något helt annat.

Jag tror att trygghet skapar friska och starka människor. Och tvärtom. Att först bli sjuk och sedan se sin ekonomi försämras drastiskt gör knappast att man blir friskare.

Därför är det viktigt att den ersättning man får från sjukförsäkringen är tillräckligt stor för att man ska kunna känna trygghet också när hälsan sviker. Där väntar jag på den dagen när regeringen höjer sjukersättningen för de människor som försökt allt de kunnat men ändå inte lyckas bli arbetsföra igen.

Idag är sjukersättningen inte mycket pengar att klara sig på. Det finns risk att man med sjukersättning blir försörjd av sin partner om man har en partner. Det är knappast den bästa förutsättningen för en relation och kan i sämsta fall leda till att man stannar kvar i en dålig relation på grund av ekonomiska skäl. Det behöver också bli ett slut på att sjuka människor hamnar i försörjningsstöd en längre tid så som det har blivit idag. Vi betalar skatt till en sjukförsäkring som vi har rätt att känna finns där för oss när vi behöver den och som är tillräckligt hög för att vi ska känna oss trygga.


Här nedanför finns intressanta aktuella länkar om du vill läsa mer och skaffa dig kunskap om det som sker just nu när det gäller sjukförsäkringen i Sverige.

Samtidigt som jag läser om regeringens åtgärdspaket, ser jag nyheten om hur allt fler skaffar sig privata sjukförsäkringar. Det vill säga, de som har råd att göra det. Och de som är tillräckligt friska för att kunna skaffa sig en.

Vi får aldrig, aldrig glömma bort att det alltid kommer att finnas människor som föds i ohälsa. Att det kan hända över en sekund en olycka som gör att den som var frisk aldrig mer kommer att kunna arbeta igen som förut.

Jag vill ett solidariskt samhälle där alla människor som blir sjuka har samma rätt till vård. Oavsett arbetsgivare, livssituation eller inkomst.

Sedan tror jag också att för att vi människor ska må psykiskt bättre behöver vi själva inse vad våra själar mår bra av. Skapande, kultur, andlighet. Litteratur och skrivande. Musik. Naturen. Det är sådant som själar mår bra av. Stillhet och lugna djupa andetag. Mer fokus på det inre än det yttre. Att hitta till en inre tillit, en inre trygghet i sig själv.


"Uppgången i sjukfrånvaron måste brytas" (Dagens Industri)

"Både ros och ris till Strandhäll" (LO-bloggen)

"Strandhälls åtgärdspaket" (Solrosuppropet)

"Vägen tillbaka efter lång sjukskrivning" (SVT)

"M talar inte sanning om sjukfrånvaron" (Aftonbladet Debatt)

"Regeringens nya krav ska minska sjuktalen" (Dagens Nyheter)

"Bra förslag men det går att göra ännu bättre" (Martin Mobergs betraktelser)

"Allt fler har sjukvårdsförsäkring" (SR Ekot)

"Nytt mål ska få ner sjukfrånvaron" (SVT)

1 februari 2016 försvinner utförsäkringarna enligt budgetförslag

1 februari 2016 - då går det sjuka systemet med utförsäkringar av sjuka människor i graven. Enligt regeringens budgetförslag nu i höst.

Jag känner tillit och hopp.

Så länge som jag väntat på detta. Och så många med mig.

Vad jag ska fira den dagen!

Du som följt min blogg länge, vet hur jag brinner för att de sjuka utförsäkringarna av sjuka ska tas bort. I höstas var det nära och det såg ut som att de skulle försvunnit i somras. Men så gjorde SD ett spratt i "leken" och alla förhoppningar hos mig och många rasade omkull.

Den här gången önskar jag av hela mitt hjärta att det inte dyker upp några troll ur mörkret och ställer till det igen.

Det är sannerligen tillräckligt många sjuka människor som lidit länge nog nu på grund av den bortre gränsen i sjukförsäkringen. En galen idé från Alliansen som har ställt till med mer elände än den gjort någon som helst nytta.


I slutet av blogginlägget länkar jag bland annat till den ideella föreningen Solrosuppropets sida. Det är en grupp sjuka som startat Solrosuppropet för tre år sedan och som tillsammans kämpar för förbättringar inom sjukförsäkringen med mera. Jag stödjer Solrosuppropet och beundrar det de gör.

Häromveckan besökte de socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. De överlämnade en namninsamling och diskuterade bland annat med henne om hur de tycker att man ska kunna få det bättre som sjuk och sjukskriven i Sverige, vilka förändringar som behöver göras. Och också om hur man ska kunna förebygga ohälsa och rehabilitera sjuka.

Ta dig gärna tid att läs och skaffa dig kunskap genom deras sida.

Vem som helst av oss kan precis när som helst råka ut för något som gör att ohälsa för alltid förändrar våra liv. Därför är det för mig så viktigt med en tillräckligt trygg sjukförsäkring i Sverige.

Att drabbas av långvarig ohälsa och kanske viss eller helt förlorad arbetsförmåga, raserar ofta en viktig bit i en människas liv. Att då dessutom rasera ekonomin för den som blivit sjuk, är att slå på den som redan ligger och enligt mig inhumant.


Lästips:

"Bortre gräns i sjukförsäkring bort" (Aftonbladet)

"Stoppa utförsäkringarna - check!" (Solrosuppropet)

Vems är ansvaret för att sänka sjuktalen i Sverige?

Annons från Ljusnan, lördagen 18 juli 2015

Bilden på en platsannons från Försäkringskassan som syns i sociala medier med rubriken "Vill du jobba för att sänka sjukskrivningstalen? Just nu söker vi en personlig handläggare ...", fick mig att börja fundera kring frågan om vem som egentligen har ansvaret att sänka de ökande sjuktalen i Sverige.

Har Försäkringskassan ansvaret för att sänka sjuktalen? För mig är Försäkringskassan en myndighet som bland annat ansvarar för sjukförsäkringen i Sverige. De ska se till att sjuka människor får den ersättning de behöver om de har rätt till ersättning och också att de får rätt ersättning enligt de lagar som gäller. OM det är så att Försäkringskassan har till ansvar att sänka sjuktalen, så är min tanke att man i så fall bör sluta att misstänkliggöra, pressa och stressa sjuka människor och i stället öppna sina hjärtan och börja lyssna på de människor som mår dåligt och också har intyg från läkare om att de behöver stöd i livet.

Ett sätt att få ned sjuktalen i Sverige som till största delen är på grund av psykisk ohälsa numera, tror jag är att sluta stressa sönder redan sönderstressade och i stället stötta och peppa och lyssna till den människa som mår dåligt. Det är min uppfattning om en väg mot ett friskare samhälle.

Vem kan mer ha ansvar för att sänka de ökande sjuktalen i Sverige? Individen, kan jag tänka. Vi har som vuxna människor så klart personligt ansvar för att ta hand om vår hälsa. Att motionera, leva hälsosamt, se till att få tillräcklig och god sömn, undvika alkohol och tobak, kunna sätta gränser så att vi inte kör slut på oss själva. Lämna allt som är destruktivt och söka det som får oss som människor att må bra. Fast om vi råkar ut för en bilolycka och blir totalförlamade över en sekund, har vi då ett personligt ansvar för vår hälsa? Eller om vi får cancer? En förlossningspsykos? Scizofreni, manodepressivitet?

Hur mycket av det vi kallar ohälsa är vi personligt ansvariga för? Kan vi kallas personligt ansvariga för genetiskt ärvda sjukdomar? Är vi personligt ansvariga för vilka vi valt som föräldrar och far- och morföräldrar innan vi ens föddes? Hmm ... intressant. Vad tänker du när du läser det jag skriver?

Vilket ansvar har arbetsgivarna för de ökande sjuktalen i Sverige? De extremt slimmade organisationerna. Anlitandet av bemanningsföretag i stället för att anställa egen personal vilket skapar enorm stress att leva i för de människor som jobbar som timanställda hos bemanningsföretag, tänker jag. Den ökade mängden arbetsuppgifter som lagts på varje individ att sköta genom årens gång. Jakten på vinster och kostnadseffektivitet in absurdum med minimerade möjligheter till pauser och andhämtning vilket gör att allt yngre människor hamnar i utmattning.

Kanske de borttagna eller mindre regelbundna hälsokontrollerna av anställda, vilket enligt den hjärtläkare som utredde mitt hjärta för några år sedan, var en väsentlig orsak till att allt fler människor idag i Sverige faller ner och dör knall fall i en hjärtinfarkt eller drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.

Underanställning på arbetsplatserna i stället för överanställning som jag fick lära mig när jag läste Företagsekonomi tidigt 80-tal, var fullt normalt att ha på i alla fall större företag. Man överanställde personal därför att man visste att alla de anställda skulle aldrig kunna finnas på plats samtidigt en arbetsdag. Någon skulle vara sjukskriven. Någon skulle ha en anhörig som dött. Någon skulle kanske vara dagen efter. Därför att så är det att vara människa. Man kan ibland av olika skäl inte arbeta 100 %.

Ja, det där var länge sedan. Historia. Allt annat än hur samhällsandan är idag där vi människor ska vara robotar och fullt arbetsföra och helst mer än fullt arbetsföra 100 % och allra helst ännu mer än så och allra, allra helst ända in i graven.

Vilket ansvar har skolan för de ökande sjuktalen i Sverige? Dagisen? Barnavårdscentralen? När börjar en människas hälsa? När börjar en människas ohälsa? Hur påverkas människors psykiska hälsa av att vara i så stora grupper tidigt i livet att de inte känner sig sedda eller lyssnade till?

Vems är ansvaret för att sänka sjuktalen i Sverige? Ja, vems? Vad tänker du?

Kanske är svaret att det är allas vårt ansvar. Det är mitt ansvar lika väl som ditt. Det är samhällets ansvar och det är arbetsgivarnas. Det är vårdens ansvar och det är politikernas ansvar. Varje medmänniskas ansvar lika väl som mitt eget.

Allas vårt ansvar genom hur vi är mot varandra som människor. Hur vi möter varandra och hur vi handlar mot varandra. Och också hur vi är och vad vi gör med oss själva.

Och kanske är sänkta sjuktal då också Försäkringskassans ansvar. Där den intressanta följdfrågan då blir HUR det ansvaret ska visa sig i handling. Genom utförsäkringar, press och misstänkliggörande. Eller genom en tillräckligt trygg sjukförsäkring för den som behöver det och genom att lyssna in och göra bedömningar enligt det individuella behovet i stället för att hantera sjuka människor som att de alla hade samma behov för att läka samman så bra och så snabbt som möjligt igen.

Hur mycket nytt är det under solen egentligen? Den här bilden tog jag vid en allmosebössa utanför Medevi Brunn igår.

"Wänd ej kallsint bort ditt öga. Du som lycklig går förbi. Lägg din gåva häruti. Blott en skärf om än så föga. Minns att bifall från det Höga Skall din vedergällning bli! Allt hvad vi här kunna samla. Blir för Qvalets folk ett stöd. Sjuklingar i värk och nöd. Blinda som i mörkret famla, krymplingar bland barn och gamla. Söka helsan. Tigga bröd."

(Text från Alllmosebössa utanför brunnskällan från 1678, Medevi Brunn)


Lästips: "Försäkringskassan söker personal till att sköta stupstocken?" (Solrosuppropet)

"Försäkringskassan söker personal för att sköta stupstocken - del 2" (Solrosuppropet)

"Hög tid att diskutera den ökande sjukfrånvaron" (Försäkringskassan Press)

"DN, sjuktal och alliansens rehabkedja" (Kjell Rautio)

"Därför ökade sjuktalen på 90-talet" (Solrosuppropet)

De inhumana utförsäkringarna får människor att krympa i stället för att växa

Den här artikeln av Kjell Rautio är från 2012. Fortfarande halvvägs in i år 2015 fortsätter sjuka människor att utförsäkras på grund av det inhumana systemet som alliansen genomförde tillsammans med SD.

Så många, många fler människor än det som står i artikeln från 2012 är idag drabbade. Dessutom kan man lägga till siffrorna för alla människor runt omkring den människa som utförsäkras. Barnen. Anhöriga. Vänner. Alla påverkas av att en sjuk människa utförsäkras.

Relationer ansträngs och går ibland isär på grund av stressen när en partner utförsäkras.

För mig är systemet med utförsäkringar något som skadar hela vårt samhälle. Både de sjuka och de som fortfarande är friska och arbetsföra.

Att utförsäkra sjuka människor skapar en rädsla i ett samhälle som förminskar människor i stället för att få dem att växa.

Till dig som är utförsäkrad eller riskerar att bli det: Du ska veta att jag finns och att jag bryr mig. Du ska veta att jag alltid kommer att kämpa för att det inhumana systemet med utförsäkringar en dag är borta. Jag kämpar på det sätt som jag kan göra; med mina ord.

Själv känner jag mig ibland numera orolig för att jag i november ska få min ersättning från FK prövad igen efter att ha haft lugn och ro från dem i tre års tid. Förut fick man vara förtidspensionär i lugn och ro när det beslutet väl var i hamn. Fast så fungerar det inte längre i Sverige. Vart tredje år kommer oron tillbaka om man kommer att få fortsatt ersättning eller inte. Trots att jag i mitt fall utretts jag vet inte hur många gånger under 15 års tid och enligt läkare och mig själv gjort och gör allt vad jag kan för att bli så frisk som möjligt igen.

Tyvärr skapar oro och press i trygghetssystem för sjuka människor inte bättre hälsa. Särskilt inte för dem med psykisk ohälsa. Utan tvärtom blir man i stället ofta ännu sämre. Och det blir därmed också en långsammare och dyrare process för hela samhället.

Ett välfärdssamhälles grund är enligt mig att det finns jämlika trygghetssystem för en människa oavsett livssituation och hälsotillstånd. Jag vill att Sverige ska bli ett välfärdssamhälle igen.
Bort med utförsäkringarna av sjuka människor. Låt den som fått beslut om det man förut kallade förtidspension få lugn och ro och vila i det beslutet.

Lita till att människor vill vara friska och arbetsföra. För så tror jag att de allra flesta människor vill.

Precis som jag själv.

Vill vi ha ett samhälle som bygger på misstro eller tillit?

Jag vill ett samhälle som bygger på tillit. Därför att tillit skapar starka människor och starka människor skapar ett starkt och friskt samhälle.

Barnen vs bankerna för ett jämlikt samhälle

I Aftonbladet idag finns en mycket bra ledare om nödvändigheten av att ställa barnen mot bankerna i vårt samhälle.

Enligt Rädda Barnen finns det idag 230.000 barn i Sverige som lever i relativ fattigdom. Medan de fyra svenska storbankerna under förra året enligt Aftonbladet gick med över 80 miljarder kronor i vinst. "Swedbanks vd fick på ett bräde en löneökning på sex miljoner", skriver Karin Pettersson, Aftonbladet.

Nästan inget gör mig så upprörd som att läsa om hur många barn i Sverige som lever i relativ fattigdom idag. Sverige är ett alltför rikt land för att barn ska behöva ha det så. Det handlar om fördelningspolitik och om viljan till jämlikhet och alla barns lika värde.

Det handlar också om moralen i vårt samhälle. Ökade klyftor skapar många problem i ett samhälle. Medan små klyftor mellan människor leder till frihet för många i stället för ett fåtal.

Det barn som vuxit upp i relativ fattigdom har svårt att ta sig ur den. Även om det finns undantag. Många gånger ärvs fattigdomen vidare till nästa generation. Det blir dyrt för hela samhället på längre sikt.

Därför är det så viktigt att politiker, makthavare och också t ex banker tar sitt ansvar. Ja, att vi alla faktiskt tar vårt ansvar för att skapa ett jämlikt samhälle. Att vi sätter våra egna eventuella höga löner i jämförelse med de som har det sämst i vårt samhälle.

Var någonstans börjar girigheten i en människa? När är den stund när man som människa anser att man själv är så mycket för mer än en annan människa i pengar räknat, att man tappar perspektivet och tycker att det är helt ok att vissa av oss tjänar mångdubbelt mer än andra.

Fungerande socialförsäkringar för föräldrar till ekonomiskt utsatta barn är vägen bort från den relativa barnfattigdomen idag i Sverige, anser Tapio Salonen, professor i socialt arbete.

Jag citerar Karin Pettersson avslutande ord i ledaren:

"Om nu landets fyra ­storbanker förra året ­gjorde över 80 miljarder i vinst och hade råd att ­dela ut över 40 miljarder till sina ägare, samtidigt som ­ersättningar höjdes med miljonbelopp, så finns det utrymme att ­höja skatten. Använd sedan pengarna bland annat till att ­förbättra ­vardagen för de 230 000 barn som vi hittills har ­svikit. De för­tjänar samma chans i livet som alla andra."

#blogg100 #bloggswe #barnfattigdom #socialpolitik

Socialförsäkringsutredningen början till något bättre?

Den nyligen presenterade omfattande socialförsäkringsutredningen innehöll smågodis som, kanske, en vacker dag blir till en hel godisbutik för ett samhälle. En socialförsäkring värd namnet, vilket vi knappast har idag i Sverige.

Några punkter som jag fastnade för när utredningen presenterades:

När man som sjuk ska prova att gå in i arbete igen, föreslår man i utredningen att det ska finnas mer flexibilitet än tidigare när det gäller procentandelen som man kan arbeta. Det tycker jag är en förbättring. Jag minns själv hur jag en gång i tiden kände mig stark nog att börja jobba i liten skala. "Nu vill jag prova att jobba", sa jag till min läkare. Då informerade min läkare mig om att så lite fick jag inte lov att jobba. Det var 25 %, 50 %, 75 % eller heltid som gällde. Vilket ledde till att jag inte fick prova att jobba alls just då utan vänta flera år tills jag klarade att jobba 25 %.

När det gäller den bortre gränsen föreslår man i utredningen att den är kvar tills vidare. Först måste effekten av nya föreslagna åtgärder som tidigare insatser för att få sjuka människor i arbete verkligen visa sig fungera, enligt det Gunnar Axén (m) uttryckte vid presskonferensen.

Grrrrr... morrar jag för mig själv och säkert många med mig. Grrrrrr.... morrar jag för att den bortre gränsen inte föreslås tas bort redan idag. Därför att just nu denna dag utförsäkras sjuka människor i Sverige. Förutom de 100.000 människor som redan utförsäkrats sedan reformen infördes under alliansens tid. Lägg där också till alla dessa utförsäkrades anhöriga som påverkas när en människa utförsäkras. Hur många människor handlar det om då? Och barnen till de utförsäkrade, vem räknar dem?

Ekonomin när man utförsäkras försämras drastiskt. Oron för framtiden ökar. Många gånger försämras den sjukes tillstånd i och med utförsäkringen. Inte minst då det handlar om psykisk ohälsa och stressrelaterad ohälsa. Relationer ansträngs på grund av stressen att bli utförsäkrad.

Grrrrrr.... morrar jag för mig själv... för det finns inte en enda dag till som vi har råd att vänta på att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Det är nog nu. Människor LIDER ju. Människor är på väg att ge upp. Människor tappar tron på både framtiden och politikerna. Människor blir deprimerade av att utförsäkras. Människor blir fattiggjorda för all framtid varje dag som sjuka människor fortfarande utförsäkras i Sverige.

Vilket samhälle blir rikare av att människor görs fattiga? Berätta det för mig. Ge mig ett enda exempel.

Jag anser att man skulle vända på steken helt. Ta först av allt bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Gör sedan eventuella förbättringar när det gäller att försöka få in sjuka människor i arbete snabbare än hur det är idag.

Men ta också stor hänsyn till att alla vi människor är olika i sjukdom. Vi reagerar olika vid ett sjukdomsbesked. Vi har olika bakgrundshistoria till att ha hamnat i ohälsa. Vi har olika förmåga att hantera smärta med mera med mera. Vi läker olika snabbt och vi läker olika mycket.

Se och lyssna till individen i stället för att skapa regler som ska gälla på samma sätt för alla sjuka. Vi fungerar inte så som människor. Varje människa ska ha rätten att få det stöd, den rehabilitering och den hjälp som just han eller hon behöver där han eller hon befinner sig just då, anser jag. Det här är mycket viktigt för att människor inte ska bromsas i sin läkning i stället för att gå framåt, tror jag.

I utredningen föreslår man att det ska finnas täta kontroller i början av sjukskrivningen. Där är min åsikt att det kanske är en bra idé i vissa fall. Och en förödande metod när det gäller t ex människor som har fått utmattningssyndrom. Så viktigt att inte köra samma metod för alla i det här fallet.

I vår tid år 2015 är det den psykiska ohälsan som ökar. Och den stressrelaterade ohälsan. Just de här grupperna är i behov av mer lugn och ro och stöttning i stället för ökad press och kontroller från myndigheter. Kanske dags att uppdatera det man kommit fram till i utredningen efter hur verkligheten ser ut år 2015?

Under presskonferensen nämnde man inte med ett ord de nu fattiggjorda människornas situation framöver. Inte ett ord om t ex någon höjd sjukersättning för de som är det man förut kallade förtidspensionärer.

Det är mycket viktigt att det blir en höjning av sjukersättningen så snabbt som möjligt anser jag. Även om vi inte är fullt arbetsföra som har sjukersättning, behöver vi pengar till mat för att kunna bli så friska som möjligt eller åtminstone må så bra som möjligt. Vi behöver pengar så att vi ibland kan komma iväg hemifrån för att återhämta oss och för att ha något att drömma om som ger mening åt vårt liv. Vi behöver pengar för att t ex kunna gå på ett gym för att stärka vår hälsa. (Jo, det kanske är provocerande, ska sjuka kunna gå på gym? Ja, det tycker jag att vi ska kunna. Om vi vill det.) Vi behöver pengar för att kunna gå på bio och teater därför att kulturen stärker hälsan.

Vi är fortfarande människor även om vi inte är fullt arbetsföra. Vi har all rätt att få må så bra som det är möjligt. Det blir allt svårare att göra det när våra ersättningar står helt still medan arbetsföra människors löner stiger alltmer vilket i sin tur gör att priser höjs på både det ena och det andra. Klyftorna ökar vilket skapar ohälsa i sig.

Det handlar ytterst om människosynen. Om människovärdet.


Hur som helst. Om vi en vacker dag ska ha en socialförsäkring som är en godisbutik där det finns just det goda och läkande som just du eller jag kan behöva där vi är i livet, krävs det mer än en utredning och förslag. Det är bara en början. Nu krävs handlingskraft och förverkligande av det regeringen lovade oss väljare innan valet.

Det handlar om att börja skapa ett mänskligt samhälle att leva i igen. Ett samhälle där vi står upp för varandra när någon mår dåligt. Ett solidariskt samhälle där den som är stark stöttar den som för tillfället är svag.

Därför att det är det enda sättet som vi kan skapa ett sant starkt samhälle på.

Vi har helt enkelt inget annat val om vi vill överleva som samhälle.

Så ni politiker som fått mitt och andras förtroende och uppgift att nu förändra allt det elände som alliansen ställde till med för samhället under sina åtta år vid makten, nu vill jag se stupstocken försvinna snabbast möjligt. Jag vill se förändringar i socialförsäkringen som skapar ett tillräckligt tryggt samhälle för att människor ska växa och må bra istället för motsatsen.

Politiker, nu är det upp till er. Upp till bevis för det ni lovade innan valet.
 


Jag har under ungefär sex års tid bloggat om mina egna erfarenheter från att ha fått utmattningssyndrom och blivit långtidssjukskriven. Jag är en av alla de idag 100.000 människor som utförsäkrats i Sverige.

Genom åren har jag så gott jag orkat försökt att följa med i det som händer när det gäller sjukförsäkringen och framförallt det inhumana systemet med utförsäkringar. Jag har också ibland skrivit debattartiklar för att framförallt försöka synliggöra det som hänt oss som har ohälsa under alliansens tid vid makten. Också med en önskan inom mig att kanske kunna påverka politiskt mot ett samhälle med välfärd för alla i stället för ett fåtal.

I höstas kände jag stort hopp om att den bortre tidsgränsen skulle försvinna 1 juli 2015, alltså denna sommar. Tyvärr innebar SD:s agerande vid budgetomröstningen att alliansens budget fortfarande lever vidare. Och därmed också systemet med utförsäkringar av sjuka människor. Det är viktigt att ha med sig det i tanken och inse hur problematiskt det politiska läget fortfarande är i Sverige. Hur svårt det fortfarande är för regeringen att driva sin egen politik.

Detta är dock ingen ursäkt för att inte göra precis allt som nu är i politikernas makt för att skapa det goda samhället för oss människor.


Lästips:

"Flera steg innan bortre kassagräns försvinner" (SVT)

"Utredning sviker opinionen för stärkta socialförsäkringar" (DN Debatt)

"Presentation av slutbetänkande ... " (Regeringskansliet)

"Parlamentariska socialförsäkringsutredningens slutbetänkande" (Solrosuppropet)

"Vi vill veta vad stupstocken ersätts med" (Carina Wellton, Solrosuppropet, Dagens Arena)

"Socialförsäkringsutredningen - ömsom vin - ömsom vatten" (Kjell Rautio, LO-bloggen)

"Stupstocken i sjukförsäkringen försvinner - kanske redan i höst" (Dagens Arena)

"Ändringar föreslås för sjukskrivna" (SVT)

"Det tog 4,5 år att komma fram till nästan ingenting" (Aftonbladet)

"Fler ska få bättre ersättning vid sjukdom och arbetslöshet" (Aftonbladet)

"En kompromiss utan sting" (Annarkia)

"Förslag på förändringar för sjukskrivna" (Sveriges Radio)




#Blogg100

Ulf Kristerssons medicin för psykiskt sjuka: Spotta i nävarna och gå och jobba

Psykiskt sjuka ska spotta i nävarna och gå och jobba, tycker Ulf Kristersson, M.

I själva verket är det till stora delar moderaternas politik som skapar den psykiska ohälsan hos folket anser jag.

Då tänker jag på den oro som försämringarna i trygghetssystemen innebär för många människor idag. De försämringar som moderaterna infört tillsammans med de andra partierna i alliansen. Jag tänker på de allt mer ökade klyftorna mellan människorna i vårt samhälle. Uppdelningen i ett "vi" och ett "de andra". Förlusten av solidariteten i samhället.

Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor.

I ett friskt samhälle kan människor vara sjuka.

Jag funderar över om Ulf Kristersson har någon egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Om han känner någon som drabbats av det. Han borde ju åtminstone ha upplevt Jimmie Åkessons, SD, psykiska ohälsa och utmattningssyndrom. Dags för Jimmie Åkesson att spotta i nävarna och komma tillbaka till jobbet bums nu då, enligt hur Ulf Kristersson vill att det ska vara i Sverige.

Det är inte särskilt ofta som jag skriver om den första tunga tiden när jag kollapsade av utmattning.

Jag minns hur jag i början kämpade mig till jobbet. Sjukskriven en vecka eller två. Tillbaka till jobbet igen. Sedan denna förlamande trötthet som gjorde att jag knappt kom ur sängen.

Så småningom, när jag pressat mig själv så hårt för att fortsätta jobba, arbetstränat och fått avbryta redan efter en vecka och dessutom tvingats iväg på en rehabilitering av Försäkringskassan, en rehabilitering som jag på inget sätt var i kraft att klara av då, kollapsade jag en natt på rehabiliteringsanläggningen.

När jag kom hem kände jag inte igen mig i mina egna kvarter. Det var skrämmande. Min man fick hålla i mig, stötta mig, för att jag skulle kunna gå överhuvudtaget. Sådana problem hade jag med balansen.

Att äta var omöjligt den första tiden. Jag klarade inte att föra gaffeln till munnen själv. Händerna löd mig inte.

Så småningom minns jag att jag försökte göra avslappning till ett kassettband. Jag minns känslan att ligga där i min säng. Höra rösten på bandet säga att "Lyft benen och spänn dem." Känslan av att vilja lyfta benen fast de lyder mig inte. Det är omöjligt för mig att lyfta benen. Som att ha fått en stroke fast där fanns ingen läkare som förstod vad det var med mig i början. Och ingen anhörig heller.

Hur ska någon annan som inte upplevt hur det är att drabbas av psykisk ohälsa kunna förstå?

Hur ska Ulf Kristersson kunna förstå?

Men respekt anser jag att Ulf Kristersson bör visa.

Respekt för sjuka människor. Respekt för människor med såväl fysisk som psykisk ohälsa.

Vill jag att människor med psykisk ohälsa ska spotta i nävarna och tvingas i arbete? Vill jag att mina älskade, mina barn eller vänner som har ångest, anorexi, bulimi, schizofreni, depression, utmattningssyndrom eller annan psykisk ohälsa, ska spotta i nävarna och tvingas i arbete?

Vill jag att människor med cancer eller stroke ska spotta i nävarna och tvingas i arbete?

En så viktig fråga att ställa till sig själv inför extra valet 2015.

Jag vill det inte. Jag vill att människor med såväl fysisk som psykisk ohälsa ska få stöd från samhället och en bra vård. Att de ska få arbeta i sin takt om de klarar att arbeta i det stressiga arbetsklimat som är på arbetsplatserna idag. Att de ska få den tid de behöver att läka samman i lugn och ro.

Jag vill öka förståelsen för vad psykisk ohälsa kan innebära.

Jag vill att vi bryr oss om varandra, oavsett hälsotillstånd.

Jag vill solidaritet.

Jag tror att medmänsklighet och solidaritet skapar hälsa.

Ett hälsosamt samhälle för oss alla.


Lästips:

"OECD: Sämre tillväxt i Sverige på grund av ökade klyftor" (Dagens Arena)

"Resultatet av alliansbudgeten: 2400 kr mindre för fattigpensionären" (Dagens Arena)

"Alliansens Sverige splittrar Sverige" (Solrosuppropet, Dagens Arena)

"Resultatet av alliansbudgeten: 4,3 miljarder till de rikaste" (Dagens Arena)

"Bostadsbyggande i storstäderna ökar - för välbärgade" (Ekot)

Följetongen Utförsäkringar fortsätter tyvärr

För bara några månader sedan kände jag hopp om att systemet med de inhumana utförsäkringarna i Sverige skulle försvinna i sommar. Tyvärr gick inte regeringens budget igenom. Vilket i sin tur innebär att vi får fortsätta att leva med Alliansens budget tills vidare med allt vad det innebär för den enskilda individen och samhället.

Idag skriver Dagens Arena om att 13.200 människor beräknas utförsäkras under 2015. Vissa av dessa människor utförsäkras både för andra och tredje gången. Detta trots att man inte på något sätt har kunnat bevisa att systemet med utförsäkringar gjort att många fler människor kommit i arbete. Det stora flertalet har i stället efter utförsäkringen kommit tillbaka i sjukförsäkring igen.

Jag känner sorg i mitt hjärta. Det finns inget rätt i att utförsäkra sjuka människor. Det är inhumant. Sjukdom går sällan att tidsbestämma. Att stressa fram läkning skapar ohälsa i stället för tvärtom. Alldeles särskilt när det gäller psykisk ohälsa. Att göra människor fattiga skapar ohälsa i stället för hälsa.

När man talar om 13.200 människor som ska utförsäkras, räknar man inte med alla anhöriga som också påverkas av oro och försämrad ekonomi. Barn, partners och andra anhöriga till de utförsäkrade. Det är alltså mångdubbelt fler än 13.200 människor som påverkas negativt när man nämner den här siffran. Stressen och oron kring ekonomin vid en utförsäkring kan också skapa problem i relationer.

De inhumana utförsäkringarna som Alliansen beslutade om 2008 fortsätter alltså tyvärr ett bra tag till.

Tills vi väljare bestämmer oss för att rösta bort det systemet.

Tills den dagen vi väljare bestämmer oss för att rösta för ett samhälle med välfärd och humana trygghetssystem i stället för motsatsen.

Vilket samhälle vill jag att mina älskade, mina barn och barnbarn ska växa upp i?

En så viktig fråga i Sverige idag att ställa till sig själv.


Lästips:

"Utförsäkringen av sjuka blir Kinberg Batras julklapp" (Aftonbladet)

"I ett friskt land ska man kunna bli sjuk" (Aftonbladet)

"Alliansen och SD väljer fler utförsäkringar" (Svenska Dagbladet)

Extra val 22 mars 2015

För första gången sedan 1958 kommer det att hållas ett extra val i Sverige den 22 mars 2015. Det beskedet gav statsminister Stefan Löfvén igår till svenska folket. Samtidigt sträckte han än en gång ut en hand till alliansens partier och öppnade för samarbete.

Blockpolitikens död är mitt drömscenario och som jag ser det det enda sättet att lösa den låsta situation som Sverige hamnat i politiskt. Samarbete skulle ge signaler till folket om samling och kraft.

I stället fortsätter partierna att bete sig som att de var i krig med varandra. "Politik är inget sällskapsspel", för att citera Annie Lööf, C. För att sedan själv bete sig som att politik var ett sällskapsspel. Där alltihop går ut på att någon ska bli en förlorare. Jumbon.

Vad är då politik? För mig är det ett sätt att skapa demokrati. Politik är ett sätt att bygga ett starkt samhälle att leva i för levande människor. Allt från de riktigt små barnen till de döende. Allt från den hemlöse till den som bor i ett slott. Allt från den sjuke till den friske. Politik är för mig ett sätt att minska klyftor mellan människor därför att ett samhälle är starkast när klyftorna mellan människorna är små i stället för stora.

Jumbon i sällskapsspelet "Sveriges politik" just nu är väljarna. Folket. De som för bara ett antal veckor sedan drog en lättnadens suck inför ord som att "nu ska systemet med utförsäkringar avskaffas." "Nu höjer vi A-kassan från årsskiftet." "Idag börjar vi vägen mot välfärd för alla i stället för ett fåtal."

Ett 13-procentigt främlingsfientligt och rasistiskt parti var mäktigt stort att kunna kaos-göra och förlama riksdagen. Så till den milda grad att Stefan Löfvén, trots sin utsträckta hand, till sist inte såg någon annan utväg än att utlysa extra val den 22 mars 2015.

Löfvén stod stark och modig när han berättade det inför press, folket och världen. Med Gustaf Fridolin vid sin sida, uttalade han äkta, känslosamt och modigt att han tänkte vägra låta ett rasistiskt parti skaffa sig den makt de försökte skaffa sig. Därför beslutet om extra val. Nu är det folket som får bestämma.

I kulisserna stod de andra partierna tillsammans med SD. De kunde fortfarande välja att ta den utsträckta handen. Sätta sig och förhandla med regeringen på ett ansvarsfullt sätt. Det skulle fått mig att känna respekt inför alliansen. Trots att de orsakat så mycket lidande för bland annat mig och så många andra sjukskrivna människor under sina åtta år vid makten.

I stället valde alliansen att fortsätta sin krigsstig. Taggade till tusen. För att lyssna till hur folket mår, hur deras politik skapat sådan stress och så ökade klyftor mellan människorna i Sverige att allt fler blir sjukskrivna och mår psykiskt dåligt, det verkar de fortfarande inte vara intresserade av.

Det handlar om makt. Makten över kapitalet. Makten att skapa billig arbetskraft. Makten att ha ett rejält utanförskap i Sverige. Makten att kunna fortsätta öka klyftorna mellan människor i stället för att minska dem. Makten att ge mer till dem som redan har mycket på bekostnad av de mest utsatta grupperna i samhället.

Jag drömmer mig bort till en annan värld. Till ett drömland där de folkvalda lyssnar till och ser det missnöjda folket. Där de starka lyfter de svaga. Till en värld där människorna omhändertar varandra i stället för att omhänderta kapital. Jag drömmer mig bort till en värld större än den här. En dröm, javisst. En dröm som skulle kunna bli verklighet. Om inte det var för det där sällskapsspelet där det måste finnas förlorare som pågått så länge nu och pågår fortfarande i Sverige.

Jag var en drömmare ...

Jag drömde om något större.

Tills jag insåg att den enda som verkligen kan göra skillnad är jag själv.

Med mina tankar. Orden. Handlingarna.

Vad jag väljer att rösta på den 22 mars 2015.

Ett starkt samhälle med välfärd för alla och minskade klyftor mellan människor i stället för motsatsen. Ett samhälle mot främlingsfientlighet och rasism i stället för motsatsen.

Och inte minst ATT jag röstar den dagen.

Tills dess och på obestämd tid lever alliansens budget vidare. För varje dag som går fortsätter sjuka människor att utförsäkras i Sverige. Stora grupper sjuk- och ålderspensionärer fortsätter att ha det ekonomiskt tufft. Barn vräks och är ekonomiskt utsatta bland annat på grund av alliansens regler kring trygghetsförsäkringarna. Barnen och lärarna i skolorna får leva vidare med stressen där. Stress som fördummar i stället för att skapa skärpa och kunskap. På arbetsplatserna går människorna omkring med klumpar i sina magar av oro för att de själva eller någon anhörig ska bli sjuk eller bli av med jobbet. Oro över hur ekonomin drastiskt kan raseras vid sådana mänskliga saker som att man kan bli sjuk eller råka ut för en olycka eller förlora jobbet. Oro som i förlängningen skapar psykisk ohälsa.

Jag känner sorg.

Jag var en av dem som drömde om något större.

Idag känner jag sorg.

Men redan imorgon tänker jag börja drömma igen.

Jag vet, helt säkert, att drömmar kan bli verklighet.

Jag vet, helt säkert, att människor kan vakna upp och resa sig mot onda krafter.

Jag ser ett folk resa sig tillsammans mot hotfulla mörka krafter. Ett folk så starkt tillsammans att de inte ens förstår det själva.

Det goda besegrar det onda.

Förr.

Eller senare.

Allt gott till Sverige just nu. Den 22 mars 2015 och därefter.

Frid i människors hjärtan.

Slut med sällskapsspel.

Tid att hålla samman.



Lästips:

"Så hade kris och extra val kunnat undvikas" (Sveriges Radio)

"Så påverkas hushållen av regeringskrisen" (Aftonbladet)

"En intrikat och spännande situation i svensk politik" (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Alliansen tappar fördel i nya valrörelsen" (Analys, Sveriges Radio)

"Missnöje över utebliven höjning av a-kassan" (Sveriges Radio)

"Krisen gjorde Löfvén till landsfader" (Aftonbladet)

"Barnrumpan som blev partiledare" (Röda Berget)

"Fullständigt huvudlöst" (Allehanda)



#svpol #extraval15#budget2015

De inhumana utförsäkringarna försvinner 1 juli 2015

Nu rinner glädjetårar ur mina ögon! I nyheterna ikväll läser jag att den bortre tidsgränsen försvinner 1 juli 2015. Därmed blir det ÄNTLIGEN ett slut på det inhumana systemet med utförsäkringar.

Tänk att jag får uppleva detta i mitt liv! Som jag skrivit och bloggat om det. I mer än sex långa och mycket tuffa år. Så många sjuka människor som farit illa när de utförsäkrats. Så som vi pressats och legat sömnlösa och känt oro för vår ekonomi. Som vår hälsa försämrats av all den oron systemet med utförsäkringar har inneburit.

En särskild hälsning till Martin Moberg, Solrosuppropet, Välfärdsmanifestationen FB, Kjell Rautio, Ett hjärta rött, Annarkia med flera med flera,  som genom bland annat bloggande brunnit minst lika starkt som jag för att en dag få ett slut på de inhumana utförsäkringarna.

Gissa om jag ska fira den 1 juli 2015!

Och kanske är det inbillning. Fast samtidigt som mina ögon tåras, känner jag som att en stor suck drar genom vårt vackra land Sverige.

En djup, innerlig suck av lättnad.

Äntligen kan jag och så många med mig andas och känna hopp igen.

Hopp om en tillräckligt trygg och human sjukförsäkring för alla.

Och få tillräcklig tid att läka samman i lugn och ro när det behövs.

Jag ser ett Sverige på väg mot sann hälsa.



Lästips:

"Nu stoppas sju svåra år med utförsäkringar" (Solrosuppropet)

"Ett Äntligen-vrål igår kväll..." (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Nu stoppas utförsäkringarna - Väldigt trevligt besked" (Dagens Arena)

"Cancersjuka slipper högerns utanförskap" (Aftonbladet)

"I Onådens år 2013.... " (SVT)




#svpol

Regeringsförklaringen som gav mig glädjetårar

För mig utstrålade statsminister Stefan Löfvén handlingskraft och stor trygghet när han läste regeringsförklaringen igår.

Att få höra ordet "solidaritet" sägas högt i riksdagen i en regeringsförklaring efter åtta år av medveten sköt-dig-själv-och-skit-i-andra och anti-samhällespolitik från alliansen, gjorde mitt hjärta varmt och fick mina ögon att tåras av glädje.

Orden i regeringsförklaringen var allvarstyngda och samtidigt fulla av hopp. De vittnade om en stark vilja till samarbete och ansvarstagande vilket är precis det som jag anser att Sverige behöver i dagens politiska läge.

Jag hörde orden om hur Sverige ska byggas starkt och så jämlikt som möjligt igen:



(Ur Regeringsförklaringen 2014, mina personliga favoriter)

"Lägst arbetslöshet i EU 2020. Minst 250.000 nya bostäder till 2020. Upprustning och utbyggnad av järnvägsnätet. Satsningar på arbetslösa ungdomar inom 90 dagar. Ett nytt kunskapslyft. Ett fungerande system för rehabilitering hos Arbetsförmedlingen vid sjukdom.  

Fas3 avskaffas. Flexjobb för personer med funktionsnedsättning. Minskade sjuklönekostnader för företagen liksom förenklade regelverk och investeringar i exportfrämjande.

Svenska löner och villkor för alla som jobbar i Sverige. Ny teknik och effektivare arbetssätt ska inte leda till stress och utslitning.

Missbruket av visstidsanställningar måste stoppas.

Arbetslöshetsförsäkringen ska förbättras. Taket ska höjas. 

Fler anställs i skolan. Barngrupperna i förskolan ska bli mindre och fritids stärkas. Särskilda insatser ska riktas mot de skolor som har de tuffaste förutsättningarna.

Skattesubventionen för dem som har råd att köpa privat läxhjälp avskaffas. Läxhjälp ska ges till alla elever, oavsett betalningsförmåga.

Alla gymnasieutbildningar ska ha en bred, gemensam kunskapsbas, innehålla minst ett estetiskt ämne och ge behörighet till högre utbildning.

Kärnkraften ska ersättas med förnybar energi och energieffektivisering. Sverige ska på sikt ha 100 procent förnybar energi.

Fler sexualbrott måste klaras upp. Principen om samtycke vid sex är grundläggande. Våldtäktslagstiftningen ska i detta avseende ses över och straffet för grova sexualbrott skärpas. Köp av sexuella tjänster utomlands ska kriminaliseras.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska. Därför ska lönekartläggningar genomföras varje år. Kvinnor och män ska ha samma sysselsättningsgrad. Heltid ska vara norm på arbetsmarknaden. Deltid ska vara en möjlighet. Insatser behövs så att fler orkar arbeta heltid. Vårdnadsbidraget avskaffas.

Ordning och reda ska gälla i välfärden. Barn, sjuka eller gamla ska aldrig bli bedömda utifrån sin lönsamhet. 

Kortsiktiga vinstintressen hör inte hemma i välfärden. Vinstjakten ska stoppas.

Privata alternativ i välfärden ska inte kunna göra vinst genom lägre bemanning.

Lagstiftningen ändras så att möjligheterna att sälja eller privatisera universitets- eller regionsjukhus förhindras.

Skolan ska inte vara en marknad, utan ett demokratiskt fundament.

Privata försäkringspatienter ska inte gå förbi den offentligfinansierade vårdkön.

Allt fler unga, särskilt kvinnor, hbtq-personer och personer med funktionsnedsättning, mår dåligt i dagens samhälle. Sjukvården behöver förstärkas så att det blir lättare att få hjälp med ätstörningar, ångest eller depressioner. Psykiskt sjuka och personer med funktionsnedsättning ska få bättre möjlighet till vård, boende, rehabilitering och sysselsättning.

Äldreomsorgen ges ökad kvalitet genom mer personal.

Att pensioner beskattas hårdare än lön är inte rimligt. Steg tas för att ta bort klyftan mellan beskattning av pension och lön.

Sjukförsäkringen ska hjälpa människor tillbaka till arbete och egen försörjning.  

Taket i sjukförsäkringen höjs och den bortre tidsgränsen i sjukpenningen tas bort. Övriga tidsgränser ses över. Rehabiliteringen stärks, liksom skyddet vid sjukdom för studerande. Så skapar vi trygghet i livets mest utsatta stunder.

Ett samhälle behöver inte bara ekonomisk tillväxt utan också demokratisk. För det behövs en fri och frispråkig kultur, fria konstnärer, poeter och public service. Det behövs folkbildning, folkrörelser, bibliotek – jämlik och kostnadsfri tillgång till platser där kulturella och mänskliga möten kan ske.

Regeringen påbörjar arbetet att göra FN:s barnkonvention till svensk lag.

Grund- och gymnasieskolor ska i sitt värdegrundsarbete motverka rasism. Ett nationellt kunskaps- och resurscentrum för forskning om rasism inrättas.

Idén att bedriva en integrationspolitik som är skild från jobb-, utbildnings- och välfärdspolitik är föråldrad. Integrationsministern avskaffas.

Datainspektionen och den parlamentariska integritetskommissionen ska göra en översyn av befintlig lagstiftning, också i ljuset av att allt fler privata aktörer samlar in information om konsumenter.

Sverige ska inte söka medlemskap i Nato.

Nu behöver vi söka det som förenar snarare än det som drar isär. Nu behöver vi sätta Sveriges bästa framför taktik och prestige. Nu behöver vi enas i viljan till ansvar för vårt land. Regeringen kommer att ta sin fulla del av ansvaret. Vi tänker vara en samarbetsregering för hela Sverige.

Vår vilja till sammanhållning och samarbete i svåra stunder har gång på gång säkrat ett bättre samhälle för kommande generationer. Nu antar vi utmaningen igen, och bygger ett land som kan se med hopp och förväntan mot framtiden."


Källa: Regeringsförklaringen 2014



Jag är fullt medveten om att de visioner och mål som räknats upp i regeringsförklaringen till viss del kanske inte kan förverkligas under den här mandatperioden. Liksom det som lovats före valet. På grund av det politiska läget i vårt land just nu. Framröstat av folket, vilket politikerna inte kan påverka utan endast respektera och förhålla sig till. 

Fast här tänker jag på själva orden i regeringsförklaringen. Att till exempel höra ord som solidaritet läsas upp i regeringsförklaringen. Att höra ordet stjärnfamilj i stället för kärnfamilj. Höra orden att bortre gränsen i sjukersättningen ska tas bort liksom Fas3. Med mera med mera.

Det är ljuv musik i mina öron och får också idag mitt hjärta att bulta varmt, känna hopp och mina ögon att tåras. 

Jag känner hopp, nu finns möjligheten att börja gå i en annan riktning, mot ett humant och starkt samhälle där man stöttar varandra i stället för att slå ut vissa grupper.

Jag önskar att alla partier i riksdagen förstår hur viktigt det är att nu samarbeta i stället för att envetet som en gris i ett hål hålla fast vid det som varit. Att kunna se läget som är idag klart och med ett öppet sinne. Att våga förändring och att våga möten som bär till något gott för alla människor i Sverige. Inte bara ett fåtal.

Jag önskar. 

Jag hoppas och tror.

Av hela mitt hjärta.

Lycka till regeringen!

Tack för att ni ger mig hopp om ett bättre Sverige för alla!





#regeringsförklaring



Lästips:
"Vi får vänta och se om ledarstilen fungerar" (Britta Svensson, Expressen)

Regeringsförklaringen 2014

Kan ögon tåras av att höra en regeringsförklaring?

Mina kan det.

Glädjetårar.

HÄR kan du läsa regeringsförklaringen som lästes upp av statsminister Stefan Löfvén idag.



Lästips: "Det är nu det börjar på riktigt" (Martin Mobergs betraktelser, FB)

I Dagens Arena av mig: "Äntligen på väg mot välfärd för alla"

I Dagens Arena finns nu min artikel "Äntligen på väg mot välfärd för alla" publicerad.

Välkommen att läsa!


#svpol#val14#socialförsäkringen

S + MP: Utförsäkringar bort, höjd A-kassa, höjt tak i sjukförsäkring, FAS 3 i graven

Nu växer bilder av ett Sverige med mindre klyftor mellan människor fram för mina ögon. I nyhetsrubrikerna läser jag om att S och MP är överens om att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen, att höja taket i sjukförsäkringen, A-kassan ska höjas och Fas3 kommer att gå i graven. Och jag ropar halleluja för mig själv!

Jag somnade lycklig igår kväll. Med ett leende på läpparna. Och ett hoppfullt bröst. Känslan när jag läste orden om att utförsäkringarna tas bort var så stark. Det rann tårar på mina kinder. Jag kände en lättnad inuti mig som jag inte känt på länge. Ingen, jag säger, ingen, mer än vi som upplevt utförsäkringarnas realitet, kan förstå hur det egentligen har känts och varit.

Och vi utförsäkrade är inte någon liten grupp som jag läste i förra veckan i en tidning. Vi är så många för många människor som fått smaka alliansens beska medicin som snarare gjort oss mer sjuka än friska. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: systemet med utförsäkringar drabbar inte bara den sjuke. Utan också den sjukes anhöriga, eventuella barn och ibland kanske också vänner.

I förlängningen har hela vårt samhälle tagit allvarlig skada genom utförsäkringarna och försämringarna i socialförsäkringssystemen. Det har lett till ökade klyftor mellan människor och ett starkt missnöje som fått SD att frodas och växa sig allt större.

Nu ser jag en politik växa fram som till skillnad från alliansens samhällsdödande, vill bygga ett starkt och friskt samhälle. En politik som vill minska klyftor mellan människor i stället för att öka dem. En politik som genom minskade klyftor mellan människor kommer att kunna stå emot krafter som SD. Som kommer att krympa krafter som SD. Det är min fasta övertygelse.

Jag ser tydligt och klart skillnaden mellan det som var alliansen (åh så UNDERBART att skriva orden "det som var alliansen") och den nya politiken i Sverige som ska komma. En skillnad som heter välfärd för alla eller välfärd för ett fåtal.

Jag vet att de löften vi nu ser inte ännu är beslutade. Fast jag hoppas och tror att detta kommer att bli verklighet. Jag känner historiens vingslag över Sverige just nu. En vändning till ett samhälle med mer empati, medmänsklighet, solidaritet och jämlikhet än under alliansens åtta år vid makten.

Där finns så klart mer att önska. För min egen personliga del och också för många andras skull, önskar jag mig högre ersättning för oss som har beviljats sjukersättning. Fast just nu njuter jag av varje stort kliv som Sverige tar i rätt riktning.

Innan jag somnade igår gick mina tankar till min döda mamma. Jag kände en ilning och längtan djupt inifrån mig att jag skulle kunnat ringt henne och berättat för henne att "Nu, mamma, vet du, nu ÄNTLIGEN kommer man att ta bort systemet med utförsäkringarna!"

Och vi skulle skrattat tillsammans, vi skulle druckit kaffe idag och firat med våra älsklingskakor från bageriet på andra sidan gatan. Vi skulle pratat om att även om livet är så tufft ibland, så segrar alltid de goda krafterna över de onda. Ljuset segrar över mörkret. Det ordnar sig. Det handlar om att hålla ut, bevara sitt hopp och att inte låta sig slås ned platt till marken. Fortsätta att gå med rak rygg också i mörka, tuffa tider.

Fast den glädjen fick jag inte fira med min mamma. Hon drabbades hårt när jag blev utförsäkrad. Långsamt döende som hon var, sörjde och led hon med mig. Hennes sista sommar i livet fick jag istället för att ge så mycket tid och kraft som möjligt till henne, gå till Arbetsförmedlingen på helt meningslösa möten i ett helt meningslöst system kallat utförsäkringar.

Det, ni i alliansen som beslutade om utförsäkringarna, just det kommer jag aldrig i hela mitt liv att förlåta er för. Det finns saker som inte går att rätta till. Det finns det som fortfarande får mina tårar att falla efter det ni gjorde mot mig och så många andra sjuka människor.

Men nu reser vi oss, alla vi som alliansen kallade lata och sovande. Nu lyfter Sverige en bit ovanför marken igen. Och jag flyger med och känner att jag får luft under mina vingar.

Jag tar djupa andetag och kan äntligen andas och känna hopp igen.

Jag tänker på mina barn. Mina eventuella barnbarn. Alla andras barn. Allas vår framtid. På Sverige.

Och jag ler för mig själv.

Ur det som var ont ska komma gott.

Så vill jag tro.

De allra flesta människor vill gott.

Det som var dåligt går att skapa om till något bra.

Det är aldrig för sent för förändring.



Lästips:

"Nu höjs A-kassan" (Aftonbladet)

"S och MP överens om att stoppa utförsäkringarna" (Solrosuppropet)

"Avslöjar: Ny uppgörelse S och MP" (Ulf Kristofferssons valblogg TV4)

"Alliansen tar en paus" (Aftonbladet)

"Aftonbladet avslöjar: S och MP är överens om jobbkampen" (Aftonbladet)

"Ännu inte för sent för S att fånga upp vänstervinden" (Kjell Rautio, Feministiskt Initiativ)

"Därför upphör aldrig ilskan mot ojämlikheten" (Göran Greider, ETC)

"En överenskommelse, väl värd och viktigt att faktiskt genomföra" (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Fler sjukskrivna efter vårdvalsreformen" (SR Ekot)

"Sverige sviker sina svagaste" (Svenska Kyrkan)





#svpol#val14#socialpolitik