För att samla kraft försöker jag låta bli att engagera mig alltför mycket politiskt i dessa tider. Fast idag kan jag inte låta bli. I DN Debatt läser jag att A-kassan nu är på samma nivå som försörjningsstödet.
"Man
får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt.
Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp
människor.” (Fredrik Reinfeldt, 2011)
"Så uttryckte sig statsminister Fredrik Reinfeldt 2011 med
anledning av att allt färre var med i a-kassan. Det var inte bara en
beskrivning av verkligheten utan också en tydlig politisk
viljeinriktning." (Ur debattartikeln i dagens DN).
Jag tillåter inte längre att alla de destruktiva förändringarna i trygghetssystemen får ta alltför mycket kraft från mig. Jag har fullt upp med att försöka återhämta mig från den press förändringarna inneburit för mig som långtidssjukskriven för utmattningssyndrom de senaste åtta åren. Allra värst var det den tid jag utförsäkrades samtidigt som min mamma var döende.
Därför nöjer jag mig idag med att citera de här visa orden:
Ett samhälle är aldrig starkare än sin allra svagaste länk.
Jag vill också hänvisa till artikeln i Newsmill som jag skrev och som publicerades där 2011-10-22:
Reinfeldt tycker att anhöriga ska rycka in för arbetslösa och sjuka
Till hösten har du och du och du och du och jag ett mycket stort ansvar som vilar över oss.
Att välja vilket samhälle vi vill leva i nu och framåt.
Ett samhälle där vi kan känna att de pengar vi betalar i skatt ger oss eller någon medmänniska en trygghet under en tuff period i livet. Något att hålla sig kvar i och som ger anledning att leva, ett hopp, tills det blir bättre igen. Ett samhälle där vi tillsammans lyfter varandra också under tuffa tider som vid arbetslöshet, sjukdom och åldrande.
Eller ett samhälle där vi stöter ut varandra, krymper varandra, misstror varandra och där skatten vi betalar in går till att öka klyftorna mellan människor i stället för att minska dem.
Valet är ditt. Och mitt.
Vilket samhälle vill du att dina älskade, dina vänner, dina medmänniskor och du själv ska leva i?
Kan du se den medmänniska i ögonen som du själv lever av? För så fungerar Sverige idag, tyvärr. De som är friska, har arbete och är förmögna lever på den som är sjuk, arbetslös, åldrande, barn eller fattig.
Jag vill se en förändring till ett medmänskligt, solidariskt samhälle.
Vi är alla värda att ha ett väl fungerande trygghetssystem när livet krisar.
Där är vi alla vinnare som människor.
Lästips:
"Inte bara sjukförsäkringen som är sjuk" (Martin Mobergs betraktelser)
"En allt tunnare välfärd" (Annarkia)
#Blogg100 - Dag 39
