Idag värmde solen det inglasade uterummet så mycket att jag kunde sitta där och äta Korv Stroganoff med ris. Det var en fantastisk känsla att lyssna på takdroppet.
Jag kände solen värma mina ben och mina kinder genom glasrutan. När jag blundade kunde jag tro att det var sommar redan.
När jag öppnade ögonen såg jag snön som är kvar därute. Jag såg de frusna pelargonerna i de stora blomkrukorna.
Säkert var det ljuset från solen som gav mig lusten och kraften att ta bort de vissna blommorna, rycka upp dem. Börja drömma om att fylla krukorna med små påskliljor i stället.
Lilla Mimmi och min katt lekte en lång stund tillsammans idag. Det var nästan att jag trodde att de skulle riva huset. När de sprang genom hallen såg de ut som katten Gustaf och Ådi på pricken, jag lovar.
Efter en natt med dålig sömn och en massa tankar i mitt huvud kring mamma, ringde jag min kontaktperson på Hemtjänsten som letar efter lämplig plats till mamma. Jag fick veta lite mer om det boende hon kan komma att hamna på. Sedan kändes det bättre. Jag tror att det blir bra. Och blir det inte det, ja, då går det att ändra på det.
Efter lunchen i solen idag blev jag så trött att jag somnade och sov ett par timmar. Det finns kanske inget bättre sätt att hämta kraft på än att sova lite extra när man känner sig helt matt efter en jobbig tid.
Nu börjar jag känna mig ung på nytt. Som vanligt med andra ord. Härligt!
Tack, solen! Tack, sömnen!
